Citat:
Det är ett brott som inom vården kan till och med leda till indragen legitimation. Men böter och sparken kanske är det mer vanligare.
Ja, och skillnaden mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten är ju helt enorm här! Inom vården finns det faktiska automatiska internkontroller och en vårdanställd som går in och snokar i journaler utan behörighet riskerar direkt att åka fast.
Inom socialtjänsten lyser sådana automatiska kontroller med sin frånvaro. Och om de väl används är det nästan alltid av interna skäl som till exempel om ledningen vill bli av med en specifik handläggare. Då plötsligt går man in och granskar loggarna för att hitta olovliga sökningar.
I ett normalt barnärende är det vanligtvis 5–15 personer som har legitim behörighet att läsa akten: den ansvariga utredaren, 1:e socialsekreterare, gruppledare, enhetschef och någon administratör. Fler än så ska överhuvudtaget inte vara inne i akten!
Men i fallet Elsa upptäcktes det att över 100 personer varit inne och läst i handlingarna varav flera mitt under jul- och nyårsafton! Det går överhuvudtaget inte att försvara eller förklara bort.
Problemet är återigen myndighetskulturen: Alla skyddar alla, proaktiva internkontroller existerar inte, och systematiskt snokande mörkas. Det är föräldrarna själva som tvingats begära ut systemloggarna och göra jobbet som ledningen borde ha gjort.
Och det är exakt varför chefen i slutändan tvingats erkänna bristerna då han hade helt enkelt inget val. En IT-logg ljuger inte. Den visar svart på vitt vem som loggat in, vilken chef som beställt underlaget och vilka som laddat ner filerna.
Elsas föräldrar synade detta haveri, och det är precis därför som den här illegala snokkulturen till slut har dragits fram i ljuset och nått media!
Inom socialtjänsten lyser sådana automatiska kontroller med sin frånvaro. Och om de väl används är det nästan alltid av interna skäl som till exempel om ledningen vill bli av med en specifik handläggare. Då plötsligt går man in och granskar loggarna för att hitta olovliga sökningar.
I ett normalt barnärende är det vanligtvis 5–15 personer som har legitim behörighet att läsa akten: den ansvariga utredaren, 1:e socialsekreterare, gruppledare, enhetschef och någon administratör. Fler än så ska överhuvudtaget inte vara inne i akten!
Men i fallet Elsa upptäcktes det att över 100 personer varit inne och läst i handlingarna varav flera mitt under jul- och nyårsafton! Det går överhuvudtaget inte att försvara eller förklara bort.
Problemet är återigen myndighetskulturen: Alla skyddar alla, proaktiva internkontroller existerar inte, och systematiskt snokande mörkas. Det är föräldrarna själva som tvingats begära ut systemloggarna och göra jobbet som ledningen borde ha gjort.
Och det är exakt varför chefen i slutändan tvingats erkänna bristerna då han hade helt enkelt inget val. En IT-logg ljuger inte. Den visar svart på vitt vem som loggat in, vilken chef som beställt underlaget och vilka som laddat ner filerna.
Elsas föräldrar synade detta haveri, och det är precis därför som den här illegala snokkulturen till slut har dragits fram i ljuset och nått media!
Är dess intrång utöver de 40(?) tidigare intrången vi pratade om?