Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jo men visst. Att du har hela samhället emot dig verkar ju vara en rimligare förklaring än att du helt enkelt har svårt att bedöma dina religiösa föreställningar rationellt.
Citat:
Det fanns en tid då det var olagligt att vara ateist, det kanske vi borde återinföra?
Varför skulle vi göra det?
Citat:
Och nu för tiden vet vi bättre. Vi vet att det inte är demoner och förbannelser som orsakar sjukdomar och vi vet att det inte är bön eller annan magi som botar dem.Detta är fakta alldeles oavsett vilka samhällsnormer som råder.
Men jag kan tänka mig att du gärna hade sett att vi återgick till kunskapsnivån man hade för 800 år sedan.
Citat:
Majoriteten av mänskligheten är religiös, då omkring 80–84 % av världens befolkning identifierar sig med en religion eller trosuppfattning.
Så hur det hade sett ut om ateisterna fått bestämma vet vi faktiskt inte. Vad vi vet är att de mest religiösa länderna är rena helveten; Iran, Somalia, Afghanistan, etc etc.
Citat:
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11164752/
"A blood flow pattern similar to the one depicted on the left wrist of the TSM could be easily simulated by applying blood to the dorsal side of the wrist and slowly turning the wrist to the ulnar side."https://link.springer.com/article/10.1007/s00414-023-02959-6
"The simulation of a blood flow pattern with multiple branches similar to the blood stains on the TSM’s forearms required jerky arm movements and could be facilitated by oiled skin. These findings support the ‘postmortem bleeding’ hypothesis, since the relevant influence factors identified (jerky movements, oiled skin) may have played a role in the time between unnailing, possibly washing and oiling of the body and the burial."
"In the experiments with a focus on the stains attributed to the crown of thorns, a very similar stain pattern as on the TS could be provoked by simulating the following sequence of events: blood from antemortem scalp wounds is covering hair and face; blood is coagulating and/or drying; blood components are mobilised by postmortem washing and oiling. A stain pattern very similar to the belt of blood on the TS was successfully provoked by simulating the following sequence of events"https://www.clinsurggroup.us/articles/AHCRR-9-144.php
"These flows of blood could have varied their direction during the deposition, the transportation of the copse to the sepulcher, during the quick funeral preparation in the sepulcher, and from possibly rotating the body so as to cleanse it before burial."https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11164752/#Sec2
"All of these results are consistent with the description of Jesus Christ in the Holy Bible and, in particular, within the four Canonical Gospels."
"A blood flow pattern similar to the one depicted on the left wrist of the TSM could be easily simulated by applying blood to the dorsal side of the wrist and slowly turning the wrist to the ulnar side. However, this pattern is somewhat non-specific and may be attributed to the nailing wound on the hand; a differentiation between a formation antemortem (by the process of nailing, erection of the cross and the body hanging on the cross) and postmortem (unnailing and moving the body to the tomb) is not possible.Där har du riktig vetenskap.
The simulation of a blood flow pattern with multiple branches similar to the blood stains on the TSM’s forearms required jerky arm movements and could be facilitated by oiled skin. These findings support the ‘postmortem bleeding’ hypothesis, since the relevant influence factors identified (jerky movements, oiled skin) may have played a role in the time between unnailing, possibly washing and oiling of the body and the burial.
However, in light of our findings, a further hypothesis should be discussed: If the body of the TSM was washed and oiled before burial, blood from deep scourging wounds on the forearms may have been newly liquidised and transferred to the TS. Therefore, the formation of the blood stain pattern on the forearms on the TS may not (only) have originated from the nailing wounds, but (also) from deep scourging wounds."
This work of Borrini and Garlaschelli [12] has been heavily criticised by Fanti and Malfi [2], Sanchez Hermosilla et al. [13] and Rucker [14] for several reasons. Some of their main points were the usage of blood with an anticoagulant in the experiments and especially the lack of consideration and discussion of the effects of many possible positions of the TSM during crucifixion, unnailing, the taking down from the cross, the transport to the sepulchre, and the burial.
Nej, där har man utförliga undanflykter.
Såhär är det:
Blodstudien visade att de blodspår som visas på svepningen har fel flödesriktning. Man visade att gravitationen på en kropp på korset samt liggande skulle ha gett blodspår i helt annan riktning.
Invändningarna mot studien är:
1) Man använde syntetiskt blod i stället för verkligt blod.
2) Man tog inte med nedtagning av kroppens från korset och bärandet till gravläggning i testet,
3) Studien tog inte hänsyn till postmortem samt förekomst av svett eller smuts på kroppen.
Problemet med invändningarna är att inga av dessa invändningar förklarar blodspårens felaktiga riktning eftersom inga av dessa invändningar upphäver gravitationens inverkan på blodflöden. För att få blod att flyta i andra riktningar än vad gravitationen orsakar.
Och om invändningarna skulle ha haft effekt på blodspåren så skulle de se ännu mer oregelbundna ut, inte alls så som de faktiskt ser ut på svepningen, så de skjuter sig själva i foten med sina invändningar eftersom det de hävdar skulle ha skett med blodflödet faktiskt inte syns på svepningen, så invändningarna pekar på förfalskning om det de hävdar i invändningen var sant.
Tyngdlagen ändras inte av viskositet: Borrini och Garlaschellis huvudpoäng var att blodspåren på armarna och runt ländryggen runnit i vinklar som kräver helt olika gravitationsriktningar samtidigt. Oavsett om blodet är koagulerat, trögflytande, blandat med svett eller har hög ytspänning, rinner det alltid i tyngdkraftens riktning. Invändningen om viskositet är alltså irrelevant för resultatet gällande de vinklar som studien visade.
Dynamiska rörelser skapar oregelbundenhet, inte parallella linjer: Om offret konstant rörde sig på korset för att andas (vilket kritikerna framhåller), borde det ha skapat ett komplext, suddigt nätverk av överlappande, klibbiga fläckar eller smetiga spår. På Turinduken ser vi däremot påfallande rena, tunna och väldefinierade rännilar som går i helt olika, men distinkta, vinklar. Invändningen är alltså att blodet absolut inte borde se ut som det gör på svepningen, utan blodspåren borde vara oregelbundna och ha en mer sicksacksliknande form och då och då vara helt utsmetat. Invändningen är alltså att blodet borde ha påverkats mer än vad studien faktiskt visade, men studien visade tillräckligt att de blodspår som faktiskt finns på svepningen är overkliga, och om man tar invändningarna i beaktande så blir de ännu mer overkliga.
Alltså, kritikerna försöker stämpla Borrini och Garlaschellis studie som ogiltig genom att säga att deras modell var för "enkel" och "ren". Men genom att kräva en mycket mer "kaotisk" modell (rörelser, oljor, tvättning, transport) så missar de att det istället gör det rena, geometriska och ohindrade flödet på svepningen helt utan utsmetningar ännu mer overkligt.
Kritikernas argumentation är ett skolboksexempel på ad hoc-förklaringar: varje gång ett experimentellt resultat motsäger dukens mönster uppfinner man en nya specifika omständigheter (oljelager, vridning, ryckning, delvis upplösning) för att täcka över det ”felaktiga” resultatet.
Men ju fler kaotiska element man måste lägga till för att rädda hypotesen, desto mer avlägsnar man sig från den reella bilden på duken. Kritikernas egna invändningar blir därmed i sig ett starkt argument för att blodspåren är en konstnärlig och stiliserad skapelse snarare än ett avtryck från ett faktiskt händelseförlopp.
Så, ja, jag hävdar fortfarande att du inte förstått "kritiken".
__________________
Senast redigerad av Smeso 2026-08-22 kl. 18:29.
Senast redigerad av Smeso 2026-08-22 kl. 18:29.
Citat:
Så vad är din teori? Vad är det som du menar egentligen? Att förfalskaren hade korset i fel vinkel när han utförde sin reproduktion av jesus korsfästelse? Kan du förklara vad det egentligen är du försöker säga med detta? Även om jag nu skulle ge dig detta och anta att "blodflödena är fel", vad innebär det i praktiken? För det är riktigt blod, med kemiska tecken av tortyr, lungvätska, serumringar, det är 100% en riktig människa som korsfästs för att skapa svepningen så vad exakt är det som du menar?
Nej, där har man utförliga undanflykter.
Såhär är det:
Blodstudien visade att de blodspår som visas på svepningen har fel flödesriktning. Man visade att gravitationen på en kropp på korset samt liggande skulle ha gett blodspår i helt annan riktning.
Invändningarna mot studien är:
1) Man använde syntetiskt blod i stället för verkligt blod.
2) Man tog inte med nedtagning av kroppens från korset och bärandet till gravläggning i testet,
3) Studien tog inte hänsyn till postmortem samt förekomst av svett eller smuts på kroppen.
Problemet med invändningarna är att inga av dessa invändningar förklarar blodspårens felaktiga riktning eftersom inga av dessa invändningar upphäver gravitationens inverkan på blodflöden. För att få blod att flyta i andra riktningar än vad gravitationen orsakar.
Och om invändningarna skulle ha haft effekt på blodspåren så skulle de se ännu mer oregelbundna ut, inte alls så som de faktiskt ser ut på svepningen, så de skjuter sig själva i foten med sina invändningar eftersom det de hävdar skulle ha skett med blodflödet faktiskt inte syns på svepningen, så invändningarna pekar på förfalskning om det de hävdar i invändningen var sant.
Tyngdlagen ändras inte av viskositet: Borrini och Garlaschellis huvudpoäng var att blodspåren på armarna och runt ländryggen runnit i vinklar som kräver helt olika gravitationsriktningar samtidigt. Oavsett om blodet är koagulerat, trögflytande, blandat med svett eller har hög ytspänning, rinner det alltid i tyngdkraftens riktning. Invändningen om viskositet är alltså irrelevant för resultatet gällande de vinklar som studien visade.
Dynamiska rörelser skapar oregelbundenhet, inte parallella linjer: Om offret konstant rörde sig på korset för att andas (vilket kritikerna framhåller), borde det ha skapat ett komplext, suddigt nätverk av överlappande, klibbiga fläckar eller smetiga spår. På Turinduken ser vi däremot påfallande rena, tunna och väldefinierade rännilar som går i helt olika, men distinkta, vinklar. Invändningen är alltså att blodet absolut inte borde se ut som det gör på svepningen, utan blodspåren borde vara oregelbundna och ha en mer sicksacksliknande form och då och då vara helt utsmetat. Invändningen är alltså att blodet borde ha påverkats mer än vad studien faktiskt visade, men studien visade tillräckligt att de blodspår som faktiskt finns på svepningen är overkliga, och om man tar invändningarna i beaktande så blir de ännu mer overkliga.
Alltså, kritikerna försöker stämpla Borrini och Garlaschellis studie som ogiltig genom att säga att deras modell var för "enkel" och "ren". Men genom att kräva en mycket mer "kaotisk" modell (rörelser, oljor, tvättning, transport) så missar de att det istället gör det rena, geometriska och ohindrade flödet på svepningen helt utan utsmetningar ännu mer overkligt.
Kritikernas argumentation är ett skolboksexempel på ad hoc-förklaringar: varje gång ett experimentellt resultat motsäger dukens mönster uppfinner man en nya specifika omständigheter (oljelager, vridning, ryckning, delvis upplösning) för att täcka över det ”felaktiga” resultatet.
Men ju fler kaotiska element man måste lägga till för att rädda hypotesen, desto mer avlägsnar man sig från den reella bilden på duken. Kritikernas egna invändningar blir därmed i sig ett starkt argument för att blodspåren är en konstnärlig och stiliserad skapelse snarare än ett avtryck från ett faktiskt händelseförlopp.
Så, ja, jag hävdar fortfarande att du inte förstått "kritiken".
Såhär är det:
Blodstudien visade att de blodspår som visas på svepningen har fel flödesriktning. Man visade att gravitationen på en kropp på korset samt liggande skulle ha gett blodspår i helt annan riktning.
Invändningarna mot studien är:
1) Man använde syntetiskt blod i stället för verkligt blod.
2) Man tog inte med nedtagning av kroppens från korset och bärandet till gravläggning i testet,
3) Studien tog inte hänsyn till postmortem samt förekomst av svett eller smuts på kroppen.
Problemet med invändningarna är att inga av dessa invändningar förklarar blodspårens felaktiga riktning eftersom inga av dessa invändningar upphäver gravitationens inverkan på blodflöden. För att få blod att flyta i andra riktningar än vad gravitationen orsakar.
Och om invändningarna skulle ha haft effekt på blodspåren så skulle de se ännu mer oregelbundna ut, inte alls så som de faktiskt ser ut på svepningen, så de skjuter sig själva i foten med sina invändningar eftersom det de hävdar skulle ha skett med blodflödet faktiskt inte syns på svepningen, så invändningarna pekar på förfalskning om det de hävdar i invändningen var sant.
Tyngdlagen ändras inte av viskositet: Borrini och Garlaschellis huvudpoäng var att blodspåren på armarna och runt ländryggen runnit i vinklar som kräver helt olika gravitationsriktningar samtidigt. Oavsett om blodet är koagulerat, trögflytande, blandat med svett eller har hög ytspänning, rinner det alltid i tyngdkraftens riktning. Invändningen om viskositet är alltså irrelevant för resultatet gällande de vinklar som studien visade.
Dynamiska rörelser skapar oregelbundenhet, inte parallella linjer: Om offret konstant rörde sig på korset för att andas (vilket kritikerna framhåller), borde det ha skapat ett komplext, suddigt nätverk av överlappande, klibbiga fläckar eller smetiga spår. På Turinduken ser vi däremot påfallande rena, tunna och väldefinierade rännilar som går i helt olika, men distinkta, vinklar. Invändningen är alltså att blodet absolut inte borde se ut som det gör på svepningen, utan blodspåren borde vara oregelbundna och ha en mer sicksacksliknande form och då och då vara helt utsmetat. Invändningen är alltså att blodet borde ha påverkats mer än vad studien faktiskt visade, men studien visade tillräckligt att de blodspår som faktiskt finns på svepningen är overkliga, och om man tar invändningarna i beaktande så blir de ännu mer overkliga.
Alltså, kritikerna försöker stämpla Borrini och Garlaschellis studie som ogiltig genom att säga att deras modell var för "enkel" och "ren". Men genom att kräva en mycket mer "kaotisk" modell (rörelser, oljor, tvättning, transport) så missar de att det istället gör det rena, geometriska och ohindrade flödet på svepningen helt utan utsmetningar ännu mer overkligt.
Kritikernas argumentation är ett skolboksexempel på ad hoc-förklaringar: varje gång ett experimentellt resultat motsäger dukens mönster uppfinner man en nya specifika omständigheter (oljelager, vridning, ryckning, delvis upplösning) för att täcka över det ”felaktiga” resultatet.
Men ju fler kaotiska element man måste lägga till för att rädda hypotesen, desto mer avlägsnar man sig från den reella bilden på duken. Kritikernas egna invändningar blir därmed i sig ett starkt argument för att blodspåren är en konstnärlig och stiliserad skapelse snarare än ett avtryck från ett faktiskt händelseförlopp.
Så, ja, jag hävdar fortfarande att du inte förstått "kritiken".
Jag tycker denna garliaschellistudie är larvig och att riktig vetenskap talar emot den men om vi bortser från det för stunden?
Om vi nu ska ta det till den absolut simplaste nivån, så enkelt som det kan bli för att kunna undvika att du grötar in dig i någon obetydlig detalj och missar helheten.
Det finns två alternativ, den är en förfalskning, eller så är den autentisk.
https://www.shroud.com/78conclu.htm
Det finns två alternativ, den är en förfalskning, eller så är den autentisk.
https://www.shroud.com/78conclu.htm
"It is not the product of an artist. The blood stains are composed of hemoglobin and also give a positive test for serum albumin."Bilden är inte en produkt av en konstnär. Det är riktigt blod. Dessa två faktorer exkluderar förfalskningteorin, och därför är den autentisk. Varför göra det mer komplicerat än det behöver vara?
__________________
Senast redigerad av bakelsernassmak 2026-08-22 kl. 18:45.
Senast redigerad av bakelsernassmak 2026-08-22 kl. 18:45.
Citat:
Okej, förlåt, jag är inte tillräckligt insatt i dessa saker så som blodflöden m.m. för att svara på detta på det sätt som du gör, men tyvärr känner jag någon som kan det. Han heter chatGPT. Jag vill inte att detta ska förvandlas till en AI kamp, men jag känner på mig lite att du använt AI så skitsamma, här får du:
Nej, där har man utförliga undanflykter.
Såhär är det:
Blodstudien visade att de blodspår som visas på svepningen har fel flödesriktning. Man visade att gravitationen på en kropp på korset samt liggande skulle ha gett blodspår i helt annan riktning.
Invändningarna mot studien är:
1) Man använde syntetiskt blod i stället för verkligt blod.
2) Man tog inte med nedtagning av kroppens från korset och bärandet till gravläggning i testet,
3) Studien tog inte hänsyn till postmortem samt förekomst av svett eller smuts på kroppen.
Problemet med invändningarna är att inga av dessa invändningar förklarar blodspårens felaktiga riktning eftersom inga av dessa invändningar upphäver gravitationens inverkan på blodflöden. För att få blod att flyta i andra riktningar än vad gravitationen orsakar.
Och om invändningarna skulle ha haft effekt på blodspåren så skulle de se ännu mer oregelbundna ut, inte alls så som de faktiskt ser ut på svepningen, så de skjuter sig själva i foten med sina invändningar eftersom det de hävdar skulle ha skett med blodflödet faktiskt inte syns på svepningen, så invändningarna pekar på förfalskning om det de hävdar i invändningen var sant.
Tyngdlagen ändras inte av viskositet: Borrini och Garlaschellis huvudpoäng var att blodspåren på armarna och runt ländryggen runnit i vinklar som kräver helt olika gravitationsriktningar samtidigt. Oavsett om blodet är koagulerat, trögflytande, blandat med svett eller har hög ytspänning, rinner det alltid i tyngdkraftens riktning. Invändningen om viskositet är alltså irrelevant för resultatet gällande de vinklar som studien visade.
Dynamiska rörelser skapar oregelbundenhet, inte parallella linjer: Om offret konstant rörde sig på korset för att andas (vilket kritikerna framhåller), borde det ha skapat ett komplext, suddigt nätverk av överlappande, klibbiga fläckar eller smetiga spår. På Turinduken ser vi däremot påfallande rena, tunna och väldefinierade rännilar som går i helt olika, men distinkta, vinklar. Invändningen är alltså att blodet absolut inte borde se ut som det gör på svepningen, utan blodspåren borde vara oregelbundna och ha en mer sicksacksliknande form och då och då vara helt utsmetat. Invändningen är alltså att blodet borde ha påverkats mer än vad studien faktiskt visade, men studien visade tillräckligt att de blodspår som faktiskt finns på svepningen är overkliga, och om man tar invändningarna i beaktande så blir de ännu mer overkliga.
Alltså, kritikerna försöker stämpla Borrini och Garlaschellis studie som ogiltig genom att säga att deras modell var för "enkel" och "ren". Men genom att kräva en mycket mer "kaotisk" modell (rörelser, oljor, tvättning, transport) så missar de att det istället gör det rena, geometriska och ohindrade flödet på svepningen helt utan utsmetningar ännu mer overkligt.
Kritikernas argumentation är ett skolboksexempel på ad hoc-förklaringar: varje gång ett experimentellt resultat motsäger dukens mönster uppfinner man en nya specifika omständigheter (oljelager, vridning, ryckning, delvis upplösning) för att täcka över det ”felaktiga” resultatet.
Men ju fler kaotiska element man måste lägga till för att rädda hypotesen, desto mer avlägsnar man sig från den reella bilden på duken. Kritikernas egna invändningar blir därmed i sig ett starkt argument för att blodspåren är en konstnärlig och stiliserad skapelse snarare än ett avtryck från ett faktiskt händelseförlopp.
Så, ja, jag hävdar fortfarande att du inte förstått "kritiken".
Såhär är det:
Blodstudien visade att de blodspår som visas på svepningen har fel flödesriktning. Man visade att gravitationen på en kropp på korset samt liggande skulle ha gett blodspår i helt annan riktning.
Invändningarna mot studien är:
1) Man använde syntetiskt blod i stället för verkligt blod.
2) Man tog inte med nedtagning av kroppens från korset och bärandet till gravläggning i testet,
3) Studien tog inte hänsyn till postmortem samt förekomst av svett eller smuts på kroppen.
Problemet med invändningarna är att inga av dessa invändningar förklarar blodspårens felaktiga riktning eftersom inga av dessa invändningar upphäver gravitationens inverkan på blodflöden. För att få blod att flyta i andra riktningar än vad gravitationen orsakar.
Och om invändningarna skulle ha haft effekt på blodspåren så skulle de se ännu mer oregelbundna ut, inte alls så som de faktiskt ser ut på svepningen, så de skjuter sig själva i foten med sina invändningar eftersom det de hävdar skulle ha skett med blodflödet faktiskt inte syns på svepningen, så invändningarna pekar på förfalskning om det de hävdar i invändningen var sant.
Tyngdlagen ändras inte av viskositet: Borrini och Garlaschellis huvudpoäng var att blodspåren på armarna och runt ländryggen runnit i vinklar som kräver helt olika gravitationsriktningar samtidigt. Oavsett om blodet är koagulerat, trögflytande, blandat med svett eller har hög ytspänning, rinner det alltid i tyngdkraftens riktning. Invändningen om viskositet är alltså irrelevant för resultatet gällande de vinklar som studien visade.
Dynamiska rörelser skapar oregelbundenhet, inte parallella linjer: Om offret konstant rörde sig på korset för att andas (vilket kritikerna framhåller), borde det ha skapat ett komplext, suddigt nätverk av överlappande, klibbiga fläckar eller smetiga spår. På Turinduken ser vi däremot påfallande rena, tunna och väldefinierade rännilar som går i helt olika, men distinkta, vinklar. Invändningen är alltså att blodet absolut inte borde se ut som det gör på svepningen, utan blodspåren borde vara oregelbundna och ha en mer sicksacksliknande form och då och då vara helt utsmetat. Invändningen är alltså att blodet borde ha påverkats mer än vad studien faktiskt visade, men studien visade tillräckligt att de blodspår som faktiskt finns på svepningen är overkliga, och om man tar invändningarna i beaktande så blir de ännu mer overkliga.
Alltså, kritikerna försöker stämpla Borrini och Garlaschellis studie som ogiltig genom att säga att deras modell var för "enkel" och "ren". Men genom att kräva en mycket mer "kaotisk" modell (rörelser, oljor, tvättning, transport) så missar de att det istället gör det rena, geometriska och ohindrade flödet på svepningen helt utan utsmetningar ännu mer overkligt.
Kritikernas argumentation är ett skolboksexempel på ad hoc-förklaringar: varje gång ett experimentellt resultat motsäger dukens mönster uppfinner man en nya specifika omständigheter (oljelager, vridning, ryckning, delvis upplösning) för att täcka över det ”felaktiga” resultatet.
Men ju fler kaotiska element man måste lägga till för att rädda hypotesen, desto mer avlägsnar man sig från den reella bilden på duken. Kritikernas egna invändningar blir därmed i sig ett starkt argument för att blodspåren är en konstnärlig och stiliserad skapelse snarare än ett avtryck från ett faktiskt händelseförlopp.
Så, ja, jag hävdar fortfarande att du inte förstått "kritiken".
Garlaschelli och Borrinis studie visar en verklig svårighet, men den visar inte det den ofta används för att påstå: att blodflödena därför är omöjliga för en korsfäst person eller att svepningen därför måste vara en förfalskning.
Deras viktigaste resultat var att de korta blodstrimmorna på handryggen bäst motsvarade ungefär 45 graders armvinkel, medan blodet på underarmen krävde en nästan lodrät arm. Men detta innebär i första hand att flödena inte behöver ha uppkommit vid samma tillfälle. Det är också vad de själva medger: en viss följd av händelser eller kroppsrörelser skulle behövas. Att detta är en komplikation är inte detsamma som att det är en motsägelse.
Den avgörande bristen är att försöket behandlar problemet som om allt blod måste ha flutit från samma sår, i en statisk position, under en enda fas. En verklig korsfästelse och begravning omfattar däremot flera faser: blödning på korset, avspikning, nedtagning, förflyttning, eventuell tvagning och smörjning, kroppens placering i linnet och överföring av blod eller blodkoagel till tyget. Borrini och Garlaschelli prövade inte en realistisk uppsättning av dessa möjliga förlopp.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29989172/
Detta är inte bara en teoretisk invändning. Heger och kollegor undersökte just hand- och underarmsmönstren experimentellt. De fann att en fläck som liknar den vid vänster handled kunde framkallas genom att långsamt vrida handleden, och att förgrenade strimmor blev betydligt lättare att skapa på oljad hud och vid ryckiga armrörelser. Deras slutsats är inte att varje detalj därmed är löst, utan att ett postmortemt förlopp mellan avspikning och begravning är fysiskt möjligt och sannolikt mer rimligt för de förgrenade mönstren än enbart blödning medan kroppen hängde på korset.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11164752/
Samma princip gäller “blodbandet” på ryggen, som Borrini och Garlaschelli beskrev som orealistiskt. König och kollegor framställde experimentellt ett mycket liknande mönster genom ett flerledsförlopp: vätska från ett sår på höger sida, kroppen vrids åt vänster, linnet stoppas under ryggen, och kroppen vrids tillbaka till ryggläge. Det motbevisar inte att svepningen kan vara medeltida, men det motbevisar påståendet att mönstret saknar en realistisk fysisk förklaring.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10772002/
Det mest rättvisa omdömet är därför detta: Borrini och Garlaschelli identifierade ett mönster som kräver förklaring. De visade inte att en sådan förklaring är omöjlig. Nyare forensiska experiment visar tvärtom att olika rörelser, kroppshantering, vatten/oljor och återmobiliserat blod kan skapa mönster som deras enklare experiment inte kunde återskapa. Frågan är alltså öppen, men deras studie är inte ett avgörande argument mot svepningens äkthet.
Deras viktigaste resultat var att de korta blodstrimmorna på handryggen bäst motsvarade ungefär 45 graders armvinkel, medan blodet på underarmen krävde en nästan lodrät arm. Men detta innebär i första hand att flödena inte behöver ha uppkommit vid samma tillfälle. Det är också vad de själva medger: en viss följd av händelser eller kroppsrörelser skulle behövas. Att detta är en komplikation är inte detsamma som att det är en motsägelse.
Den avgörande bristen är att försöket behandlar problemet som om allt blod måste ha flutit från samma sår, i en statisk position, under en enda fas. En verklig korsfästelse och begravning omfattar däremot flera faser: blödning på korset, avspikning, nedtagning, förflyttning, eventuell tvagning och smörjning, kroppens placering i linnet och överföring av blod eller blodkoagel till tyget. Borrini och Garlaschelli prövade inte en realistisk uppsättning av dessa möjliga förlopp.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29989172/
Detta är inte bara en teoretisk invändning. Heger och kollegor undersökte just hand- och underarmsmönstren experimentellt. De fann att en fläck som liknar den vid vänster handled kunde framkallas genom att långsamt vrida handleden, och att förgrenade strimmor blev betydligt lättare att skapa på oljad hud och vid ryckiga armrörelser. Deras slutsats är inte att varje detalj därmed är löst, utan att ett postmortemt förlopp mellan avspikning och begravning är fysiskt möjligt och sannolikt mer rimligt för de förgrenade mönstren än enbart blödning medan kroppen hängde på korset.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11164752/
Samma princip gäller “blodbandet” på ryggen, som Borrini och Garlaschelli beskrev som orealistiskt. König och kollegor framställde experimentellt ett mycket liknande mönster genom ett flerledsförlopp: vätska från ett sår på höger sida, kroppen vrids åt vänster, linnet stoppas under ryggen, och kroppen vrids tillbaka till ryggläge. Det motbevisar inte att svepningen kan vara medeltida, men det motbevisar påståendet att mönstret saknar en realistisk fysisk förklaring.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10772002/
Det mest rättvisa omdömet är därför detta: Borrini och Garlaschelli identifierade ett mönster som kräver förklaring. De visade inte att en sådan förklaring är omöjlig. Nyare forensiska experiment visar tvärtom att olika rörelser, kroppshantering, vatten/oljor och återmobiliserat blod kan skapa mönster som deras enklare experiment inte kunde återskapa. Frågan är alltså öppen, men deras studie är inte ett avgörande argument mot svepningens äkthet.
__________________
Senast redigerad av bakelsernassmak 2026-08-22 kl. 19:02.
Senast redigerad av bakelsernassmak 2026-08-22 kl. 19:02.
Citat:
Så vad är din teori? Vad är det som du menar egentligen? Att förfalskaren hade korset i fel vinkel när han utförde sin reproduktion av jesus korsfästelse? Kan du förklara vad det egentligen är du försöker säga med detta? Även om jag nu skulle ge dig detta och anta att "blodflödena är fel", vad innebär det i praktiken? För det är riktigt blod, med kemiska tecken av tortyr, lungvätska, serumringar, det är 100% en riktig människa som korsfästs för att skapa svepningen så vad exakt är det som du menar?
Jag tycker denna garliaschellistudie är larvig och att riktig vetenskap talar emot den men om vi bortser från det för stunden?
Jag tycker denna garliaschellistudie är larvig och att riktig vetenskap talar emot den men om vi bortser från det för stunden?
Nej, det är inte alls bevisat att det faktiskt finns riktigt blod på svepningen.
Heller och Adler (STURP) använde bland annat porfyrintestet (och flera andra mikrokemiska/spektroskopiska metoder) för att identifiera hemoglobin och blodkomponenter. Kritikerna, däribland Luigi Garlaschelli och andra, har påpekat att just porfyrintestet inte är specifikt för blod. Det kan ge positivt utslag även på vissa växtmaterial och andra organiska ämnen som innehåller porfyrinliknande strukturer. Flera av de övriga testerna de använde har också kritiserats för bristande specificitet.
Att du tycker att garliaschellistudien är larvig innebär inte alls att "riktig" vetenskap skulle tala emot den, men det förstod du tydligen inte. Men vi kan lämna den, om du vill.
Pseudovetenskapsmännen Heller och Adler är mer intressanta att diskutera.
Du frågade "Vad innebär det i praktiken om blodflödena är fel?"
Svaret är enkelt: Det innebär att avtrycket inte skapades av en riktig kropp som genomgått en verklig korsfästelse och gravläggning. Inte svårare än så.
Varför förfalskaren inte gjorde "rätt": Förfalskaren hade inte fysikaliska simuleringar eller kunskap om hur blod strömmar under olika gravitationsvinklar. Han skapade vad han tyckte såg realistiskt ut.
Citat:
Om vi nu ska ta det till den absolut simplaste nivån, så enkelt som det kan bli för att kunna undvika att du grötar in dig i någon obetydlig detalj och missar helheten.
Det finns två alternativ, den är en förfalskning, eller så är den autentisk.
https://www.shroud.com/78conclu.htm
Det finns två alternativ, den är en förfalskning, eller så är den autentisk.
https://www.shroud.com/78conclu.htm
"It is not the product of an artist. The blood stains are composed of hemoglobin and also give a positive test for serum albumin."Bilden är inte en produkt av en konstnär. Det är riktigt blod. Dessa två faktorer exkluderar förfalskningteorin, och därför är den autentisk. Varför göra det mer komplicerat än det behöver vara?
Heller och Adler (STURP) använde bland annat porfyrintestet (och flera andra mikrokemiska/spektroskopiska metoder) för att identifiera hemoglobin och blodkomponenter. Kritikerna, däribland Luigi Garlaschelli och andra, har påpekat att just porfyrintestet inte är specifikt för blod. Det kan ge positivt utslag även på vissa växtmaterial och andra organiska ämnen som innehåller porfyrinliknande strukturer. Flera av de övriga testerna de använde har också kritiserats för bristande specificitet.
Så, nej, det är INTE blod, vilket McCrone redan visade i sin specifika studie. Därför gillar de inte honom.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera