Svartsjuka och förhållningssätt

Känslor kan anta mönster, bli som ett självspelande piano. Om man fått sin vardag förändrad och det är mer ledig tid nu, kan destruktiva känslovanor som den här breda ut sig.
Du behöver ju reda ut hur dina tankar går och så avbryta tankekedjan. Gissningsvis behöver du en kbt-terapeut.

Detta gäller _oavsett_ om misstankarna är sanna eller ej.
För du verkar ju bli så uppslukad av detta.

Svartsjuka innehåller ordet "sjuka" av en anledning. Det är inte friskt att ständigt gå omkring och tro att ens partner ska vara otrogen mot en i tid och otid. Snarare skulle jag finna det lättare att vara otrogen mot någon som redan trodde att jag var det än att vara det mot mot någon som litade 100% på mig. Sök hjälp. Problemet ligger hos dig.

Läste du de andras och mina svar? Orginalinlägget?
Att svartsjuka är sjukt är det inget tvivel om och hjälp har jag sökt (läs en sida tillbaka).
Att jag behöver en behandling och att jag skulle må bättre när jag kommer hemifrån igen tror jag med.
Jag har haft otur när jag sökt terapeuter på min och omkringliggande orter (som jag skrev en sida tillbaka) då psykologer antingen har för många klienter och inte kan ta emot en, relationsrådgivare är fullbokade och en terapi jag gick i inte riktigt angrep mina problem (den är inte utformad för att behandla de problem jag har men jag jobbade som ett as ändå).
Jag kommer avvakta till en psykolog har tid att ta emot mig.
Tills dess tar jag gärna emot konkreta tips, andras erfarenheter och synsätt och kanske ett och annat uppmuntrande ord så jag får inspiration (vad vet jag).



Bra liknelse (självspelande piano).
Väntar på att hitta en bra psykolog (som jag skrev tidigare i tråden mår alla dåligt nu och de få terapeuter som finns är fullbokade.. på alla orter jag kan resa till veckovis).
Jag testade ACT i grupp men varken jag eller de andra gillade formatet. Det sägs att det kan hänga ihop med terapeutens stil..

Verkligen segt att det är så lång väntetid. Ja, det är ju något av ett lotteri det där med att passa ihop med terapeuten. Bra gjort att du hänger i och inte ger upp!

Sök inte hjälp för det finns ingen att få & om du har otur släpper de aldrig taget & lever på en, att jobba är roligare & bättre än kemisk lobotomi.

I svensk psykiatri är det nål & håll käft som gäller, enda gånger de vill prata är vid utredningar vad de ska sätta för stämpel.

Vid obehag kan man avsluta relationen, mulatter kör balkong tricket fast då är det väl bättre att bara separera & flytta.