Citat:
Ursprungligen postat av
MOPspanaren
Tack, men jag saknar såklart inga argument.
Tack, du saknar argument. Allt som stör ditt tunnelseende kallar du
"verklighetsfrånvänt" och
"irrelevant information". Du kan inte förklara varför. Förhören med Yvonne den 2 mars och Ahmed den 3 mars kan inte vara feltolkade för de var inte feltolkade. Det är cirkelbevis. Förhöret med Ahmed den 3 mars var bevisligen feltolkat. Även förhöret med Yvonne den 2 mars var feltolkat. Referatet av mordnattens korta telefonförhör med vittnet Lars Jeppsson (där Lars verkar få ett klart besked av Yvonne) vilseledde Ström.
Det finns bara en person som Stig Engström kan syfta på när han beskriver vittnet (i förhören den 10 och 11 mars och den 25 april) som beskrev Stig för en nyanländ polisman. Yvonne Nieminen. Stig uppgav den 10 mars att vittnet inte var på mordplatsen i inledningsskedet. Det stämmer bara med Yvonne och Lars Jeppsson. Lars antecknades av en kvinnlig polis (Lena Löhr). Vittnena antecknades av Ingvar Windén, Lena Löhr och Kjell Östling (som framgår i anmälan A1 och förhören med Lena och Kjell). Yvonne antecknades av Kjell Östling (som anlände efter Ingvar Windén). Yvonne pekade ut Kjells foto i intervjun 1990.
När Yvonne gick fram till Kjell var han upptagen med taxiföraren Hans Johansson. Det framgår av anmälan A1 och radiointervjun med Yvonne den 9 september 1988. Därför hade Stig svårt att minnas den 25 april om vittnet var en man eller en kvinna. I tidigare förhör kallade han vittnet en
"person". I Expressen den 7 april var det en
"yngling". I Skydd & Säkerhet 1992 var det en
"person" igen. Kjell var upptagen med både Hans och Yvonne och gjorde ett avvisande intryck.
Allt talar för att Stig valde den södra sidan av manskapsbodarna när han sprang efter poliserna (för att ge dem Lisbeth Palmes uppgift om
"mörkblå täckjacka"). I Rapport den 6 april ville han visa hur fort han kunde springa och publiken var i vägen. Därför valde han den norra sidan. Det syns tydligt i reportaget. Stig var på den södra halvan av Tunnelgatan när han började springa (som framgår i brevet till Sven Anér den 9 januari 1990). Allt talar för att Yvonne och hennes sällskap Ahmed Zahir valde den norra sidan (där gången bredvid skjulet med containern fortsatte). Ingen frågade vilken sida de valde. Ingen frågade dem om de mötte någon väster om manskapsbodarna. De hade alla förutsättningar att möta Stig. Strax väster om manskapsbodarna.
Att Stig sprang efter poliserna och vände vid Luntmakargatan kan inte vara lögn. Stig kunde inte veta den 10 mars vad han borde ha sett när han återkom till Sveavägen. Om han inte såg det själv. Piket 1230 hade anlänt och båren bars in i ambulansen.
Stig uppgav 13 timmar efter mordet att vittnet Lars Jeppsson var
"i 20-årsåldern". Lars stod vid Luntmakargatan och tittade mot Sveavägen. Både Lisbeth och Stig såg Lars från Sveavägen. Lisbeth såg honom
"1 - 3 minuter" efter skotten. När gärningsmannen hade försvunnit vid trappkrönet. GM kunde inte se från krönet att Lars var
"i 20-årsåldern" när GM gjorde ett
"snabbt ögonkast" över höger axel och Lars lika snabbt gömde sig bakom skjulet med containern. Lars uppgav den 27 augusti att GM inte vände sig om i trappan förrän vid krönet. Lars uppgav den 4 april att han var
"tveksam" om GM såg honom alls.
När GM hade passerat trappkrönet stod Lars kvar vid Luntmakargatan och tittade mot Sveavägen. Han trodde att någon skulle följa efter GM. Det gick en stund. Ingen följde efter. Då bestämde sig Lars för att själv följa efter. Lars rörde sig långsamt uppför trappan. När nådde han krönet? Ingen frågade förrän i Stockholms tingsrätt 1989. Lars var osäker och lämnade tre olika svar. Han nådde krönet nästan tre minuter efter GM.
Lars mötte Yvonne och Ahmed vid trappkrönet när det första larmet sändes i polisradion. Som framgår av polisens egna mätningar och förhör. Det tog lika lång tid för poliserna att nå Luntmakargatan från Brunkebergstorg (där larmet hördes) som det tog för Yvonne och Ahmed att nå Luntmakargatan från trappkrönet - 57 sekunder för Yvonne och Ahmed och 30 + 15 + 12 sekunder för poliserna i piket 3230. Polisernas och Hans Johanssons uppgifter visar att 15 sekunder är den bästa uppskattningen av tiden som gick innan poliserna började springa. LAC-bandet och en rad andra uppgifter visar att larmet sändes 23.25.10 eller några sekunder senare. GM nådde trappkrönet tre minuter tidigare. Yvonne och Ahmed kom för sent för att möta GM på David Bagares gata. Det hindrar inte att han flydde den vägen.
Lars frågade Yvonne och Ahmed vid trappkrönet om de
"hade sett någon springa förbi". Yvonne pekade,
"liksom jakande". Mot källarklubben på Johannesgatan 8 som hon och Ahmed nyss hade lämnat. Mötet var bara
"några sekunder" och
"de stannade inte". Lars fick ett oklart besked. Han tvekade
"någon minut" och nämnde inte mötet med Yvonne och Ahmed för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem (inte heller för Lena Löhr enligt hennes anteckningar).
Vid Luntmakargatan fick poliserna veta att Yvonne och Ahmed bara hade mött Lars.
"En man med axelremsväska." Innan de mötte Lars mötte de ingen alls. Poliserna visste inte vem Lars var och beordrade Yvonne och Ahmed att lämna namn och nummer till en polis på mordplatsen (som framgår i Jan Hermanssons rapport). Ahmed såg inte
"ett jävla dugg" på David Bagares gata. Det var spaningsledningens slutsats på mötet den 11 juni. Efter Ahmeds konfrontation med Viktor Gunnarsson. Ahmed feltolkades vid förhöret den 3 mars och tidskontrollen den 13 mars. Han saknade tolk.
"En tjock kille med en rock" mötte han väster om manskapsbodarna på Tunnelgatan.
Yvonne uppgav för Kjell Östling på mordplatsen att
"jag tror att jag har mött en man" som
"har med det här att göra". Var hon säker på det?
"Jag fick den känslan i alla fall." Som framgår i radiointervjun 1988. Yvonne och Ahmed visste inte vad som hade hänt på mordplatsen. Hon var onykter. Som framgår i intervjun 1990. Att döma av deras vittnesuppgifter var hon mer onykter än Ahmed (hon hade svårt att minnas var de mötte Lars och poliserna och kunde inte minnas samtalet med poliserna vid Luntmakargatan).
Yvonne syftade på en man som hon och Ahmed mötte 30 meter öster om mordplatsen. När polisen redan var på platsen. Stig Engström. Några dagar senare skapade hon en efterhandskonstruktion. För att förklara mediabilden av hennes feltolkade vittnesuppgifter. Stig hade stulit handledsväskan från Lars. Han ropade
"stoppa honom, ta fast honom" (han frågade inte om de
"hade sett någon springa förbi"). Därför måste de ha mött Stig innan de mötte Lars och poliserna. Inte efter. Som framgår i fotovisningsförhöret den 4 mars och radiointervjun 1988.
Stig uppgav den 1, 10 och 11 mars att han hörde en
"smällare" eller
"avgasknall" innan han ankom till mordplatsen. Han uppgav den 10 och 11 mars att
"smällaren" hördes när han var 20 meter norr om mordplatsen. Stig påstod inte att
"smällaren" var ett av skotten. Han uppgav den 25 april att en bekant som var jägare hade sagt att Stig kunde ha missat ett av skotten.
Stig
"försökte och få" Palme i framstupa sidoläge. Det stämmer med två vittnen. Karin Johansson hörde någon som sa att han borde ligga i framstupa sidoläge. Anna Hage såg någon som ryckte i Palmes ben. Stig uppgav den 25 april att Anna satt med ryggen mot Luntmakargatan (som hon uppgav den 2 april). Det kunde inte Stig veta om han inte såg det själv.
Stig stämplade ut 23.20. Tiden som registrerades var 23.19 (som framgår av Per Häggströms PM den 5 juni och förhöret med Roland Bergström den 9 juni). Den registrerade tiden ändrades inte (varken för Stig eller hundratals andra anställda) när Roland ställde om systemet efter samtalen med Stig den 1 mars. Den 28 februari gick systemet en minut fel. Stig stämplade ut 23.20. Svårare än så är det inte. Stig fick beskedet att 23.20 var rätt tid när han återvände från semestern den 10 mars. Väktarna talade med Stig i
"ett par minuter" efter utstämplingen och ger honom alibi. Stig ankom till mordplatsen en minut efter skotten.
Stig återkom till Skandiahuset
"strax efter 23.30". När väktaren Annette Kohut nyss hade passerat skjutdörrarna mellan receptionen och hisshallen och var på väg ner till garaget. Enligt Annette och hennes kollega Henry Olofsson. Därför är Stig inte med på pressfotona.
Dörren som larmade 22.35 var på övre källarplan och inte på baksidan. Larmet utlöstes av butiken La Carteries personal.
Väktaren Anna-Lisa Gahn skrev själv i besöksjournalen att hon började jobba 16.45. Hon kan inte ha sett Stig återvända till Skandia när hon kom till jobbet 20.10. Hon kom inte till jobbet 20.10.
"Misstankarna" mot Stig Engström finns inte.
Det finns ingen gärningsbeskrivning, inget vapen och inget motiv. "Misstankarna" mot Stig Engström är en mediakonstruktion.
Granskningskommissionen kunde ha förhindrat att misstankarna mot Engström uppstod på nytt ett tiotal år efter kommissionens rapport 1999. Genom att klargöra att områdesanropet sändes 23.25. Det hade stått klart att Yvonne och Ahmed kom för sent för att möta GM på David Bagares gata. Ansvaret ligger inte främst hos Axberger och Ahlenius, utan hos Axbergers företrädare Kjellsson. Han utredde inte samtalen från Solna taxi och Stockholm taxi och polisens motringning till Järfälla taxi.