Citat:
Ursprungligen postat av
martinator
Då var du med andra ord inte med på den tiden, eller åtminstone inte gammal nog att förstå något… För det var en dödlig sjukdom som ingen tog lätt på. En av de absolut vanligaste dödsorsakerna bland små barn och en stor anledning till att medellivslängden var låg.
Även jag är så gammal (född 1960) att jag ej har vaccinerats mot mässling och hade den som barn. Till barnsjukdomarna räknades mässling, påssjuka, vattkoppor och röda hund, och jag har haft alla fyra. Vad gäller hur allvarligt man såg på dessa var att det var bra att få dem som barn eftersom man blev sjukare om man fick dem som vuxen. Mässling ansågs, helt rätt, vara den farligaste av dem, även om dödligheten sjunkit kraftigt redan under femtiotalet, pga bättre folkhälsa och penicillin mot följdsjukdomar. Alltså jobbig men inget som det i princip gick att undvika men heller inget man gick och var rädd för men påbjuden vila, isolering och febersänkande medicinering för att minska risken för följdsjukdomar. Påssjukan ville man ha som barn eftersom den allmänna bilden var att man blev steril om man fick det efter puberteten. Vattkoppor ansågs ofarlig men obehaglig och kunde ge vanprydande ärr om man kliade på kopporna. Röda hund visste jag som barn inget om (idag vet jag att problemet där är att om gravida får det är risken för missbildningar stora hos barn). Kikhosta ingick i trippelvaccinet när jag var barn så det har jag aldrig haft och blev därför väldigt förvånad när äldsta dottern fick det, allmän vaccination hade upphört så hon hade inget skydd.
