Citat:
Ursprungligen postat av
Malmoepag
Att hävda att jag och Dennett inte argumenterat för vår ståndpunkt är givetvis intellektuellt ohederligt. Samtidigt så duckar du själv för frågor som du saknar svar på samt bortser helt från annat som inte passar in i din model.
Det jag konstaterar är att du definierar fri vilja som enbart kopplat till en förmåga att ha ett ansvar som kräver att man skapat sig själv ur intet.
Du tycker det är rimligt och följaktligen är mitt exempel på rymdvarelsen korrekt enligt dig, dvs.
På sin hemplanet har han fri vilja (enligt din definition fri vilja).
När han besöker vår värld förlorar han fri vilja då han ej kan klandras på grund av bristande förståelse av normerna på jorden.
När han återvänder hem uppträder den fria viljan plötsligt igen.
Ta sedan din filosofiska beskrivning av belöningssystemet och vad det innebär:
Person A väljer att äta godis för det ger tillfredställelse
Person B väljer att inte äta godis för att det ger tillfredställelse
Person C väljer att äta godis ibland för det ger tillfredställelse.
Dina Filosofiska idéer är möjligen logiska och har korn av sanning men givetvis saknar de allt värde eftersom det inte förklarar hur vi människor faktiskt upplever världen.
Till skillnad från dig duckar jag inte för något, att du väljer att helt bortse från argument eller påstå att de är irrelevanta är ju inget annat än att just ducka.
Ditt problem är väldigt likt det existentialisterna kritiserade (jag har tidigare hintat om Dennetts likhet med dem):
”Du har försökt förstå människan genom att ställa henne utanför hennes liv och betrakta henne som ett objekt. Men människan är inte bara något som kan analyseras – hon är någon som måste leva, välja, lida, älska och dö.”
Dennett försöker komma bort från en sorts "gudsperspektiv" på människan, där man kräver en absolut, metafysisk fri vilja som skulle stå utanför alla orsaker.
Han vill i stället förstå den faktiska människan – en biologisk varelse som utvecklat förmågan att tänka, planera, lära sig, förändras och ta ansvar.
Skillnaden är att existentialisterna framför allt undersöker människans existentiella situation, medan Dennett försöker förklara hur de mänskliga förmågorna faktiskt kan uppstå och fungera inom naturen.
Att du som vanligt vill förenkla ned till absurdum gör att du helt missar det viktiga i frågan. I bästa fall är din filosofi värdelös, i värsta fall leder den till apati och nihilism. Någon hjälp att förstå våra liv ger den inte.
Jag argumenterar för att människan har fri vilja, varför det är så och varför det är viktigt har jag redovisat massor av gånger.
Förlorar en varelse verkligen fri vilja om normerna förändras utan varelsens vetskap?
Dennetts linje är logisk, verifierbar och meningsfull. Att du desperat argumenterar för en linje 90% av alla verksamma filosofer förkastar är på något sätt beundransvärt men förstås fruktlöst.
Att rabbla haranger om och om och om igen, att försök kalkera Dennett (vilket kräver att man upprepat får vägleda dig eftersom du missförstår), att konsekvent aldrig svara på frågeställningar och invändningar som innebär komplikationer för saken, att flyta runt mellan oförenliga positioner, att ogenerat strunta i att saker som låter bra inte går ihop och att tryffera detta med grandiosa föreställningar om den egna insatsen innebär inte att argumentera.
Precisera vad jag "duckar" och "hoppar över".
Jag, och den Dennett du på ett alltmer parodiskt vis försöker kalkera, menar att ett fundamentalt krav för att kalla något för fri vilja är att detta något kan rendera ansvar annat än ett instrumentellt sådant hos den handlande. Jag har tjogtals gånger, även gällande detta, bett dig precisera varför det kravet inte är legitimt. Utan framgång givetvis. Det enda "argument" som anförs är att det vore orimligt om fri vilja inte kunde finnas.
Nej, man duckar givetvis icke en frågeställning genom att invända att den är irrelevant och förklara varför. Det blir din sak att precisera på vilket vis den faktiskt skulle vara det. Det är en fråga om rättssubjekt. Jag tror inte att någon rymdvarelse har fri vilja någonstans och att inget klander någonsin kan vara berättigat i en faktisk mening. Förstår inte varför rymdvarelsens besittande av fria vilja skulle variera mellan olika planeter och att inte känna till ett normsystem man underkastas är en helt annan, och praktisk, fråga.
Det som är relevant är möjligheten
att alls kunna förtjäna straff, klander, beröm och sin belägenhet på ett annat än ett strikt instrumentellt sätt. En fri vilja med något innehåll innebär detta. Eller, varför är det felaktigt eller irrelevant?
Min fråga är hur kompatibilismen bygger möjligen till att faktiska kunna förtjäna detta och det svaret väntas fortfarande på. Dennett lyckades ej.
Ser även fram mot en precisering av hur min ståndpunkt skulle leda till "nihilsm och apati". Och om den skulle göra det, på vilket vis vore den omständigheten relevant för hur det förhåller sig i sakfrågan?
Nej, varför det är "viktigt" att den med otur inte bara får utan faktiskt också
förtjänar klander för hur vederbörandes kognitiva kapaciteter råkar vara utformade och konfigurerade har aldrig klarlagts. Eller har du ändrat uppfattning och menar nu att exempelvis klander inte kan förtjänas annat än som instrument? Man kan inte ha alla kakor och äta dem samtidigt.
Förstår ej vilken poängen gällande "belöningssystemet" skulle vara.
