Säga upp sig utan en plan B?

Vad har sjukpenning med att byta jobb att göra?

Har någon här erfarenhet av att bara säga upp sig på dagen, efter många år på samma ställe, utan nytt jobb eller någon plan B?

Inte för att man har en genomtänkt karriärplan, utan för att man helt enkelt fått nog. Kanske blivit en zombie, tröttnat på jobbet, kollegorna och rutinerna, eller fått en uppenbarelse om att man håller på att ruttnar bort. Kanske gått in i väggen eller fått en ordentlig livskris?

Vad hände när ni eller någon ni kände tog steget?

Och framför allt: ångrade ni er, byttes en ångest ut mot en annan, eller var det bästa beslutet ni tagit?

Har aldrig gjort det själv.

Men en kompis sparade 8 månadslöner.
Reste till thailand och knullade i 6 månader.

Sen kom han tillbaka till Norge.
Kunde leva på "dagpenger" akassa i ett år med 63% kl lön.

Så han va borta i 1.5 år

Han har aldrig knullat så mycket i hela sitt liv.
Han va 34 då 2019

Han ångrar inte att han tog ledigt.

Jag hade nog gjort nåt helt annat
Men alla är vi olika

Numera har jag inkomstförsäkring som tillägg till A-kassa och förstår inte hur någon vid sina sinnens fulla bruk på allvar söker jobb på åtminstone ett halvår när jag får ut så mycket pengar på a-kassa + försäkring.

Öh, för att man måste väl? Aktivitetsrapporter osv. Aldrig varit arbetslös själv så har ingen aning.

Ang TS: Nej det skulle jag inte göra för bara att ha ett jobb vid jobbsök är ett plus som kan höja chansen att du får nästa jobb. Visst, något jobb hittar man alltid. Men hur bra jobb är frågan.

Har man inga pengar så kommer nog ångesten - annars så kör på