Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Jag avvänder AI för att visa hur en diskussion om koka ägg blir till en skillnad mellan hur biologi samt kvantmekanik kan skilja sig på kvant eller klassiskt nivå. Allt fungerar inte på samma sätt, men allting är delar av ett och samma system.
Kod:
Absolut. Det här är egentligen en av nycklarna till att förstå **vad en levande cell är**. ### 1. Vad är en jon? En jon är helt enkelt en atom eller molekyl som har **elektrisk laddning** eftersom den har förlorat eller tagit upp elektroner. Exempel: * **Na⁺** = natriumjon * **K⁺** = kaliumjon * **Ca²⁺** = kalciumjon * **Cl⁻** = kloridjon Eftersom de är laddade påverkas de av både **elektriska krafter** och av skillnader i koncentration. Det är detta biologin utnyttjar. ### 2. Cellen är som ett litet elektriskt batteri Föreställ dig en cell med ett tunt membran runt sig. På de två sidorna av membranet finns olika koncentrationer av joner. Cellen använder energi för att aktivt flytta joner åt olika håll. Framför allt är: **utsidan:** mycket Na⁺ **insidan:** mycket K⁺ Membranet släpper dessutom igenom vissa joner men inte andra. Det skapar en **elektrisk spänning över cellmembranet**. En typisk nervcell har ungefär **−70 mV** över membranet i viloläge. Det är alltså bokstavligen en liten elektrisk potential som cellen upprätthåller. ### 3. Men varför vill jonerna röra sig? Här kommer det fina. En jon påverkas av två saker: **Koncentrationsskillnad:** "Det finns fler av mig där borta, så jag vill sprida ut mig." **Elektrisk skillnad:** "Laddningen på andra sidan attraherar eller repellerar mig." Tillsammans bestämmer de jonens **elektrokemiska drivkraft**. Cellen kan därför använda sitt membran ungefär som ett avancerat system av **ventiler**. ### 4. Och då får biologin elektricitet Om en jonkanal plötsligt öppnas kan joner strömma genom membranet. Det förändrar membranets spänning. Om tillräckligt många jonkanaler öppnas i rätt ordning kan detta skapa en **aktionspotential**. Det är så nervceller skickar signaler. Så när du tänker: > "Jag bestämmer mig för att röra handen." så är en del av den fysiska kedjan: **elektrisk aktivitet → jonkanaler öppnas → Na⁺ och K⁺ rör sig → membranspänningen förändras → signalen fortplantas → muskelfibrer aktiveras → handen rör sig.** Det är ganska häpnadsväckande att något så abstrakt som en tanke till slut kan kopplas till **joner som rör sig genom små membranproteiner**. ### 5. Jonerna gör mycket mer än nervsignaler Samma princip används överallt. | Jon | Några biologiska roller | | -------- | ------------------------------------------ | | **Na⁺** | nervsignaler, vätskebalans, transport | | **K⁺** | membranpotential, nerv- och muskelfunktion | | **Ca²⁺** | muskelsammandragning, signalering, skelett | | **Cl⁻** | elektrisk balans, vätskereglering | | **H⁺** | pH, energiproduktion | | **Mg²⁺** | enzymer, ATP-funktion, DNA/RNA | Och här kommer kanske den viktigaste insikten: **Joner är inte bara "salter som kroppen behöver".** De fungerar som ett slags **biologiskt informations- och energisystem**. Cellen kan känna av koncentrationer, skapa spänningar, öppna och stänga kanaler och därigenom omvandla kemiska skillnader till elektriska signaler och tillbaka igen. Det är därför din tidigare bild av kroppen som ett **hölje av saltvatten** är så användbar. Man kan nästan säga: > **Livet har lärt sig att göra fysik med saltvatten.** Och cellmembranet är den centrala apparaten som gör det möjligt.
Citat:
Jag förstår, tack för förklaringen!
Jag anser vi har fri vilja, jag är kompatibilist.
Det vill säga att fri vilja och determinism (att allt är förutbestämt av naturlagar och tidigare händelser) kan existera samtidigt utan att motsäga varandra.
Skriver en massa inlägg i tråden där jag argumenterar för denna linjen.
Det vill säga att fri vilja och determinism (att allt är förutbestämt av naturlagar och tidigare händelser) kan existera samtidigt utan att motsäga varandra.
Skriver en massa inlägg i tråden där jag argumenterar för denna linjen.
Citat:
Den oändliga regressen i detta påstådda självskapande undkoms inte genom att ignoreras, vilket verkar vara strategin.
Om det nu inte är så att magi, oavsiktligen, åberopas, vilket kanske är vad man får börja anta.
Självreflektion, förmåga att agera utifrån erfarenhet osv är kognitiva kapaciteter vars inställning är bortom den agerandes kontroll liksom vad dessa formar för nya tillstånd av erfarenheter är det. Och dessa kapaciteter blir vid interaktion med miljön, det vill säga vid en erfarenhet, modifierade till att interagera lite annorlunda med miljön vid nästa erfarenhet. Och så vidare.
Kan det preciseras var i detta den "fria viljan" finns och vad den närmare bestämt innebär i sammanhanget? Att den agerande har ansvar för och förtjänar beröm och klander för hur hennes kapacitet att agera utifrån erfarenhet råkar vara kalibrerad? För hur systemet interagerar med omvärlden och vilken form den nya konfigurationen antar? Eller finns inget ansvar annat än som nytta och instrument?
Det lämnas måhända walkover även på dessa frågor?
Citat:
Jag kommer svara, du kan vara lugn.
Den oändliga regressen i detta påstådda självskapande undkoms inte genom att ignoreras, vilket verkar vara strategin.
Om det nu inte är så att magi, oavsiktligen, åberopas, vilket kanske är vad man får börja anta.
Självreflektion, förmåga att agera utifrån erfarenhet osv är kognitiva kapaciteter vars inställning är bortom den agerandes kontroll liksom vad dessa formar för nya tillstånd av erfarenheter är det. Och dessa kapaciteter blir vid interaktion med miljön, det vill säga vid en erfarenhet, modifierade till att interagera lite annorlunda med miljön vid nästa erfarenhet. Och så vidare.
Kan det preciseras var i detta den "fria viljan" finns och vad den närmare bestämt innebär i sammanhanget? Att den agerande har ansvar för och förtjänar beröm och klander för hur hennes kapacitet att agera utifrån erfarenhet råkar vara kalibrerad? För hur systemet interagerar med omvärlden och vilken form den nya konfigurationen antar? Eller finns inget ansvar annat än som nytta och instrument?
Det lämnas måhända walkover även på dessa frågor?
Om det nu inte är så att magi, oavsiktligen, åberopas, vilket kanske är vad man får börja anta.
Självreflektion, förmåga att agera utifrån erfarenhet osv är kognitiva kapaciteter vars inställning är bortom den agerandes kontroll liksom vad dessa formar för nya tillstånd av erfarenheter är det. Och dessa kapaciteter blir vid interaktion med miljön, det vill säga vid en erfarenhet, modifierade till att interagera lite annorlunda med miljön vid nästa erfarenhet. Och så vidare.
Kan det preciseras var i detta den "fria viljan" finns och vad den närmare bestämt innebär i sammanhanget? Att den agerande har ansvar för och förtjänar beröm och klander för hur hennes kapacitet att agera utifrån erfarenhet råkar vara kalibrerad? För hur systemet interagerar med omvärlden och vilken form den nya konfigurationen antar? Eller finns inget ansvar annat än som nytta och instrument?
Det lämnas måhända walkover även på dessa frågor?
Tror faktiskt du vet vad jag kommer svara om du läst Dennett som du påstår.
Men visst anser jag att vi människor kan ta ansvar för mycket i våra liv.
Blir en frisk vuxen person upplärd i trafikregler så kan han inte skylla på någon annan än sig själv om han får en bot när han går mot röd gubbe.
Fri vilja och ansvar kommer i grader.
Jag har inte sett hela videon än, men jag är öppen för att höra olika aspekt inom modern forskning.
Vet vi tillräcklig ännu för att kunna dra våra slutsatser som vi så gärna vill göra automatiskt?
Vet vi tillräcklig ännu för att kunna dra våra slutsatser som vi så gärna vill göra automatiskt?
https://www.youtube.com/watch?v=NAPhBt8VJCM
Professor of Biology Denis Noble, best known for creating the first mathematical model of a beating cardiac cell, proposes a profound shift in how we understand life. In this conversation with Hans Busstra, he challenges the long-standing central dogma of Neo-Darwinism: the notion of one-way causation from DNA to cell to organism, with genes positioned as the ultimate governors of biology. Instead, Noble proposes a theory of 'biological relativity': no single level—genes, cells, organs, or the whole organism—has privileged causal authority. Causation flows both upward and downward.
Physiological states influence cellular processes, which in turn can reshape the genome. Agency is distributed across levels of biological organisation, and the genome is not a dictatorial blueprint but an interactive participant. Far from rejecting Darwin, Noble sees this as returning to Darwin’s own intuition that evolution requires mechanisms far richer than blind chance. Understanding those mechanisms, he argues, is the next Einsteinian step in biology.
Tid? Vad är en död?
Av att ha existerat så finns allting som "tidigare" har funnits kvar i en utvecklad (även miss eller muterad) form, ingenting dör eller försvinner, tvärtom.
Alltet är en enhet.
En missformad utveckling kan ev. även lede till en bättre utveckling, inget är gjutet i betong på förhand.
Av att ha existerat så finns allting som "tidigare" har funnits kvar i en utvecklad (även miss eller muterad) form, ingenting dör eller försvinner, tvärtom.
Alltet är en enhet.
En missformad utveckling kan ev. även lede till en bättre utveckling, inget är gjutet i betong på förhand.
__________________
Senast redigerad av Bilderberg78 2026-08-12 kl. 16:18.
Senast redigerad av Bilderberg78 2026-08-12 kl. 16:18.
Citat:
Du gör samma sak som många kritiker, dvs du bygger en halmgubbe och "bevisar" att Dennett inte kan försvara halmgubben du precis byggt.
Om man håller fokus på de två frågeställningarna.
1. Är jag och Dennett överens så bör det kunna preciseras vad det är kompatibilismen menar att en naturalstisk tillvaro är kompatibel med. Enigheten innebär nämligen att kompatibilismen inte bygger något ansvar, utan det gör, i sådana fall, istället nyttan. Bygger inte kompatibilismen något ansvar bortom ett strikt instrumentellt/utilitaristiskt sådant, så blir åsiktsriktningen kompatibilism fullständigt tömd på innehåll.
Dennett är lustigt nog överens om det sistnämnda och samtidigt visar det sig till slut att han motiverar ansvaret utilitaristiskt när han pressas i frågan (och det är en punkt på vilken även jag försökt pressa kompatibilismen, men här duckas det endast).
Hur ansvar byggs är kompatibilismens kardinalfråga och är ansvaret odelat instrumentellt så finns den inte.
(Om det finns ett ansvar bortom instrumentella överväganden så finns det givetvis i grad, men vad skulle det ha med saken att göra?)
2. Sexuell attraktion avfördes till skillnad från handlingar från det som kan väljas. Och jag menar att sexuell attraktion utlöses av dispositioner och dess konfigurationer på samma sätt som handlingar utlöses av olika dispositioner.
Enligt ditt synsätt väljer vi ju (på fri vilja -sättet) vem vi attraheras av, eftersom det valet är i linje med vår disposition om ingen hindrar oss? Eller, varför inte? Och hur skiljer sig denna disposition principiellt från någon annan sådan relevant för en handling? Exempelvis att den introvert disponerade attraherade individen agerar mer tafatt än den mer extrovert disponerade plägar göra.
Får att återigen påminna om att det framåtsyftande självformandet, det vill säga att dispositioners konfigurationer innebär olika val som renderar nya dispositioner och konfigurationer, inte på något vis rundar något utan hamnar istället, ohjälpligen, i oändlig regress och understryker med tydlighet hur orimligt tal om fri vilja är. Åt den som har skall varda givet.
Jag påstår att varje handling, ultimat, som nödvändig förutsättning för dess tillblivelse kräver valens hos organismen vilken kan beskrivas i termer av exempelvis väl- och obehag. Men sådan fundamental organismell motivation och funktion är givetvis inte en tillräcklig betingelse för handling. Begriper inte poängen i att argumentera emot detta och dessutom med ständiga sammanblandningar av sådant likt vad som ytterst motiverar med vad som ytterst har värde.
Omedelbara motiv till handling är en annan sak.
1. Är jag och Dennett överens så bör det kunna preciseras vad det är kompatibilismen menar att en naturalstisk tillvaro är kompatibel med. Enigheten innebär nämligen att kompatibilismen inte bygger något ansvar, utan det gör, i sådana fall, istället nyttan. Bygger inte kompatibilismen något ansvar bortom ett strikt instrumentellt/utilitaristiskt sådant, så blir åsiktsriktningen kompatibilism fullständigt tömd på innehåll.
Dennett är lustigt nog överens om det sistnämnda och samtidigt visar det sig till slut att han motiverar ansvaret utilitaristiskt när han pressas i frågan (och det är en punkt på vilken även jag försökt pressa kompatibilismen, men här duckas det endast).
Hur ansvar byggs är kompatibilismens kardinalfråga och är ansvaret odelat instrumentellt så finns den inte.
(Om det finns ett ansvar bortom instrumentella överväganden så finns det givetvis i grad, men vad skulle det ha med saken att göra?)
2. Sexuell attraktion avfördes till skillnad från handlingar från det som kan väljas. Och jag menar att sexuell attraktion utlöses av dispositioner och dess konfigurationer på samma sätt som handlingar utlöses av olika dispositioner.
Enligt ditt synsätt väljer vi ju (på fri vilja -sättet) vem vi attraheras av, eftersom det valet är i linje med vår disposition om ingen hindrar oss? Eller, varför inte? Och hur skiljer sig denna disposition principiellt från någon annan sådan relevant för en handling? Exempelvis att den introvert disponerade attraherade individen agerar mer tafatt än den mer extrovert disponerade plägar göra.
Får att återigen påminna om att det framåtsyftande självformandet, det vill säga att dispositioners konfigurationer innebär olika val som renderar nya dispositioner och konfigurationer, inte på något vis rundar något utan hamnar istället, ohjälpligen, i oändlig regress och understryker med tydlighet hur orimligt tal om fri vilja är. Åt den som har skall varda givet.
Jag påstår att varje handling, ultimat, som nödvändig förutsättning för dess tillblivelse kräver valens hos organismen vilken kan beskrivas i termer av exempelvis väl- och obehag. Men sådan fundamental organismell motivation och funktion är givetvis inte en tillräcklig betingelse för handling. Begriper inte poängen i att argumentera emot detta och dessutom med ständiga sammanblandningar av sådant likt vad som ytterst motiverar med vad som ytterst har värde.
Omedelbara motiv till handling är en annan sak.
Dennetts projekt var inte att återupprätta ”ultimate/basic desert”. Han menade snarare att detta krav är felaktigt eller metafysiskt överdrivet.
Dennetts projekt i Elbow Room och Freedom Evolves var att rädda det som han ansåg vara det verkligt värdefulla innehållet i fri vilja:
Förmågan att överväga alternativ, att reagera på skäl, självkontroll, framförhållning, att lära sig av konsekvenser, att påverka sitt framtida beteende, att vara en moralisk agent, att kunna hållas ansvarig
Han ville alltså visa att determinism inte förstör dessa egenskaper.
Han försökte inte visa:
”Trots determinismen är jag den yttersta orsaken till mig själv och därför förtjänar jag mitt straff i en absolut, metafysisk mening.”
Tvärtom accepterar Dennett att om desert kräver en sådan ultimat självorsakning, då får vi överge det begreppet.
Därför är det missvisande att kritisera honom för att han inte lyckas återupprätta ultimate desert. Han försökte inte göra det.
Varför skulle vi kräva att ansvar måste bygga på att människan är causa sui – yttersta orsaken till sig själv? Det är ett orimligt krav.
Vi kan i stället ha ett verkligt ansvar som bygger på agentens faktiska kompetenser.
En person som kan förstå:
”Det här är fel - jag har skäl att inte göra det - jag kan kontrollera mitt beteende - jag gör det ändå”
Är en helt annan typ av agent än någon som inte kan förstå eller kontrollera detta.
Det är detta Dennett vill kalla ansvar.
Nu kanske du säger:
”Nej, du har bara behållit ordet ansvar och fyllt det med ett funktionellt innehåll.”
Men Dennett försökte inte rädda ultimate desert. Han försökte visa att vi inte behöver ultimate desert för att ha verkligt, meningsfullt moraliskt ansvar.
Dennett kan inte rädda libertarianskt, ultimativt förtjänande, men hela poängen är ju att han inte anser detta som nödvändigt.
Med hans egna ord:”The distinction between responsible moral agents and beings with diminished or no responsibility is coherent, real, and important.”
2. Finns massor vi inte kan påverka, inklusive resultaten av våra egna val. Men det finns saker vi kan påverka.
Ta vår kärlekskranke och socialt tafatta vän.
Oavsett orsak är han där han är, han är "inkastad" skulle man kunna säga. Blir han medveten om sin situation så finns det trots allt saker han kan göra:
Träna upp sin förmåga, misslyckas gång på gång och analysera varför för att på det sättet bli skickare.
Ändra fokus, kanske är det fel tjejer han kontaktar? börjar han leta på andra ställen kanske hans egenskaper blir acceptabla ja tom eftertraktade.
Ta hjälp av någon vän som kan ge honom tips.
Osv, Osv...
Vi människor har en process för hur vårt medvetande fungerar, egenskaper Dennett har förklarat både hur de fungerar och var de uppstått. Vi är agenter med fri vilja och med ansvar för valen vi gör.
När det gäller din Hedonistiska modell så uppfattar jag att du påstår:
Vi väljer det som ger mest njutning, och därför värderar vi saker.
Medan jag menar i linje med Dennett:
Vi värderar saker först, och därför blir vissa utfall belönande och andra smärtsamma.
Vi väljer utifrån det vi värderar, och belöningssystemet ger oss återkoppling på hur väl våra handlingar stämmer överens med dessa värderingar och mål.
Citat:
Du gör samma sak som många kritiker, dvs du bygger en halmgubbe och "bevisar" att Dennett inte kan försvara halmgubben du precis byggt.
Dennetts projekt var inte att återupprätta ”ultimate/basic desert”. Han menade snarare att detta krav är felaktigt eller metafysiskt överdrivet.
Dennetts projekt i Elbow Room och Freedom Evolves var att rädda det som han ansåg vara det verkligt värdefulla innehållet i fri vilja:
Förmågan att överväga alternativ, att reagera på skäl, självkontroll, framförhållning, att lära sig av konsekvenser, att påverka sitt framtida beteende, att vara en moralisk agent, att kunna hållas ansvarig
Han ville alltså visa att determinism inte förstör dessa egenskaper.
Han försökte inte visa:
”Trots determinismen är jag den yttersta orsaken till mig själv och därför förtjänar jag mitt straff i en absolut, metafysisk mening.”
Tvärtom accepterar Dennett att om desert kräver en sådan ultimat självorsakning, då får vi överge det begreppet.
Därför är det missvisande att kritisera honom för att han inte lyckas återupprätta ultimate desert. Han försökte inte göra det.
Varför skulle vi kräva att ansvar måste bygga på att människan är causa sui – yttersta orsaken till sig själv? Det är ett orimligt krav.
Vi kan i stället ha ett verkligt ansvar som bygger på agentens faktiska kompetenser.
En person som kan förstå:
”Det här är fel - jag har skäl att inte göra det - jag kan kontrollera mitt beteende - jag gör det ändå”
Är en helt annan typ av agent än någon som inte kan förstå eller kontrollera detta.
Det är detta Dennett vill kalla ansvar.
Nu kanske du säger:
”Nej, du har bara behållit ordet ansvar och fyllt det med ett funktionellt innehåll.”
Men Dennett försökte inte rädda ultimate desert. Han försökte visa att vi inte behöver ultimate desert för att ha verkligt, meningsfullt moraliskt ansvar.
Dennett kan inte rädda libertarianskt, ultimativt förtjänande, men hela poängen är ju att han inte anser detta som nödvändigt.
Med hans egna ord:”The distinction between responsible moral agents and beings with diminished or no responsibility is coherent, real, and important.”
2. Finns massor vi inte kan påverka, inklusive resultaten av våra egna val. Men det finns saker vi kan påverka.
Ta vår kärlekskranke och socialt tafatta vän.
Oavsett orsak är han där han är, han är "inkastad" skulle man kunna säga. Blir han medveten om sin situation så finns det trots allt saker han kan göra:
Träna upp sin förmåga, misslyckas gång på gång och analysera varför för att på det sättet bli skickare.
Ändra fokus, kanske är det fel tjejer han kontaktar? börjar han leta på andra ställen kanske hans egenskaper blir acceptabla ja tom eftertraktade.
Ta hjälp av någon vän som kan ge honom tips.
Osv, Osv...
Vi människor har en process för hur vårt medvetande fungerar, egenskaper Dennett har förklarat både hur de fungerar och var de uppstått. Vi är agenter med fri vilja och med ansvar för valen vi gör.
När det gäller din Hedonistiska modell så uppfattar jag att du påstår:
Vi väljer det som ger mest njutning, och därför värderar vi saker.
Medan jag menar i linje med Dennett:
Vi värderar saker först, och därför blir vissa utfall belönande och andra smärtsamma.
Vi väljer utifrån det vi värderar, och belöningssystemet ger oss återkoppling på hur väl våra handlingar stämmer överens med dessa värderingar och mål.
Dennetts projekt var inte att återupprätta ”ultimate/basic desert”. Han menade snarare att detta krav är felaktigt eller metafysiskt överdrivet.
Dennetts projekt i Elbow Room och Freedom Evolves var att rädda det som han ansåg vara det verkligt värdefulla innehållet i fri vilja:
Förmågan att överväga alternativ, att reagera på skäl, självkontroll, framförhållning, att lära sig av konsekvenser, att påverka sitt framtida beteende, att vara en moralisk agent, att kunna hållas ansvarig
Han ville alltså visa att determinism inte förstör dessa egenskaper.
Han försökte inte visa:
”Trots determinismen är jag den yttersta orsaken till mig själv och därför förtjänar jag mitt straff i en absolut, metafysisk mening.”
Tvärtom accepterar Dennett att om desert kräver en sådan ultimat självorsakning, då får vi överge det begreppet.
Därför är det missvisande att kritisera honom för att han inte lyckas återupprätta ultimate desert. Han försökte inte göra det.
Varför skulle vi kräva att ansvar måste bygga på att människan är causa sui – yttersta orsaken till sig själv? Det är ett orimligt krav.
Vi kan i stället ha ett verkligt ansvar som bygger på agentens faktiska kompetenser.
En person som kan förstå:
”Det här är fel - jag har skäl att inte göra det - jag kan kontrollera mitt beteende - jag gör det ändå”
Är en helt annan typ av agent än någon som inte kan förstå eller kontrollera detta.
Det är detta Dennett vill kalla ansvar.
Nu kanske du säger:
”Nej, du har bara behållit ordet ansvar och fyllt det med ett funktionellt innehåll.”
Men Dennett försökte inte rädda ultimate desert. Han försökte visa att vi inte behöver ultimate desert för att ha verkligt, meningsfullt moraliskt ansvar.
Dennett kan inte rädda libertarianskt, ultimativt förtjänande, men hela poängen är ju att han inte anser detta som nödvändigt.
Med hans egna ord:”The distinction between responsible moral agents and beings with diminished or no responsibility is coherent, real, and important.”
2. Finns massor vi inte kan påverka, inklusive resultaten av våra egna val. Men det finns saker vi kan påverka.
Ta vår kärlekskranke och socialt tafatta vän.
Oavsett orsak är han där han är, han är "inkastad" skulle man kunna säga. Blir han medveten om sin situation så finns det trots allt saker han kan göra:
Träna upp sin förmåga, misslyckas gång på gång och analysera varför för att på det sättet bli skickare.
Ändra fokus, kanske är det fel tjejer han kontaktar? börjar han leta på andra ställen kanske hans egenskaper blir acceptabla ja tom eftertraktade.
Ta hjälp av någon vän som kan ge honom tips.
Osv, Osv...
Vi människor har en process för hur vårt medvetande fungerar, egenskaper Dennett har förklarat både hur de fungerar och var de uppstått. Vi är agenter med fri vilja och med ansvar för valen vi gör.
När det gäller din Hedonistiska modell så uppfattar jag att du påstår:
Vi väljer det som ger mest njutning, och därför värderar vi saker.
Medan jag menar i linje med Dennett:
Vi värderar saker först, och därför blir vissa utfall belönande och andra smärtsamma.
Vi väljer utifrån det vi värderar, och belöningssystemet ger oss återkoppling på hur väl våra handlingar stämmer överens med dessa värderingar och mål.
Plocka ner dina halmgubbar och försök ta till det det skrivna istället.
Jag har aldrig påstått och upprepat femti gånger att jag inte hävdar att Dennett har ambitionen att bygga något ultimat, metafysiskt, ontologiskt, eller vad det är, ansvar.
Det jag påstår är att han försöker bygga ett kompatibilistiskt ansvar. Vilket är ett annat ansvar än ett rent instrumentellt sådant. Vi kan kompatibilistiskt, i faktisk mening, förtjäna straff, klander, beröm och vår belägenhet. Inte på något magiskt vis, utan detta, faktiska, ansvar utvinns naturalistiskt, enligt kompatibilismen.
Kan du bekräfta att du är med så långt? Och gärna upprepa i en mening så det framgår att saken förstås.
Min invändning är att det inte är möjligt att bygga ett ansvar annat än ett strikt instrumentellt sådant (det vill säga som incitament osv). Det är inte möjligt att, någonsin eller i någon enda grad, faktiskt förtjäna straff, klander, beröm eller sin belägenhet utan att ta till magi. Det är helt enkelt inte möjligt för ett system att förtjäna sin belägenhet grundat på vilka funktioner och kalibreringar det råkar vara försett med. Jag efterlyser hur det skulle kunna gå till.
Eftersom manövern inte är möjlig, så framkommer det till slut att Dennett, när det kommer till kritan, motiverar det system i vilket straff och klander kan förtjänas utilitaristiskt, med nytta, det vill säga instrumentellt.
Och min fråga blir då, vad är det kompatibilismen syftar till att hålla kompatibelt med en naturalistisk tillvaro? Ett faktiskt ansvar och möjligheten att förtjäna klander och beröm kan det inte handla om när detta motiveras instrumentellt. Det kan knappast handla om att hålla naturalistisk tillvaro kompatibel med med utilitarism?
Försök nu att ta till dig denna frågeställning och förklara på vilken punkt jag misstar mig. Piper du om halmgubbe igen så är allt meningsutbyte avslutat.
Det kärlekskranka systemet tas ej ur den oändliga regressen. Hur det råkar vara kalibrerat gällande kapacitet att omkalibreras av miljön och hur dess nya kalibreringen råkar interagera med nya miljöer osv osv kan inte bygga ansvar (annat än instrumentellt sådant).
Nej, du kan inte ta till Dennett om du menar något annat än att en grundläggande valens hos organismen är nödvändig för varje handling, oavsett vilka lager som byggs ovanpå detta. Nej, jag menar inte att vi springer runt och söker njutning i varje tilltag. Men varje tilltag vilar, ytterst och med nödvändighet, på den grundläggande organismella funktion man neutralt kan benämna valens.
Citat:
Den oändliga regressen i detta påstådda självskapande undkoms inte genom att ignoreras, vilket verkar vara strategin.
Om det nu inte är så att magi, oavsiktligen, åberopas, vilket kanske är vad man får börja anta.
Självreflektion, förmåga att agera utifrån erfarenhet osv är kognitiva kapaciteter vars inställning är bortom den agerandes kontroll liksom vad dessa formar för nya tillstånd av erfarenheter är det. Och dessa kapaciteter blir vid interaktion med miljön, det vill säga vid en erfarenhet, modifierade till att interagera lite annorlunda med miljön vid nästa erfarenhet. Och så vidare.
Kan det preciseras var i detta den "fria viljan" finns och vad den närmare bestämt innebär i sammanhanget? Att den agerande har ansvar för och förtjänar beröm och klander för hur hennes kapacitet att agera utifrån erfarenhet råkar vara kalibrerad? För hur systemet interagerar med omvärlden och vilken form den nya konfigurationen antar? Eller finns inget ansvar annat än som nytta och instrument?
Det lämnas måhända walkover även på dessa frågor?
Om det nu inte är så att magi, oavsiktligen, åberopas, vilket kanske är vad man får börja anta.
Självreflektion, förmåga att agera utifrån erfarenhet osv är kognitiva kapaciteter vars inställning är bortom den agerandes kontroll liksom vad dessa formar för nya tillstånd av erfarenheter är det. Och dessa kapaciteter blir vid interaktion med miljön, det vill säga vid en erfarenhet, modifierade till att interagera lite annorlunda med miljön vid nästa erfarenhet. Och så vidare.
Kan det preciseras var i detta den "fria viljan" finns och vad den närmare bestämt innebär i sammanhanget? Att den agerande har ansvar för och förtjänar beröm och klander för hur hennes kapacitet att agera utifrån erfarenhet råkar vara kalibrerad? För hur systemet interagerar med omvärlden och vilken form den nya konfigurationen antar? Eller finns inget ansvar annat än som nytta och instrument?
Det lämnas måhända walkover även på dessa frågor?
Förlåt om jag tar mig friheten att svara på de frågor jag uppfattar utifrån det du skrev:
Fråga 1: Var finns den "fria viljan" egentligen i detta system? Om allt är kedja av orsaker och effekter, var passar fri vilja in?
Svar:
Fri vilja är förmågan att reflektera över dina mönster och välja något annat. Du kan se vart gamla mönster leder och medvetet välja en helt annan väg. Denna förmåga finns redan i dig – den måste tränas som en muskel. I varje ögonblick kan du välja att förändra eller fortsätta samma kedja.
Fråga 2: Vad betyder "fri vilja" närmare bestämt här? Betyder det att vi är ansvariga för och förtjänar beröm och klander för hur våra kognitiva förmågor råkar vara kalibrerade?
Svar:
Vi är ansvariga för våra handlingar och valen vi gör, inte för hur våra förmågor är kalibrerade. Du förtjänar beröm eller klander för de val du gör – inte för de förmågor du är född med eller som är formade av ditt förflutna. Du kan inte skylla på någon annan för dina val.
Fråga 3: Eller betyder det att vi är ansvariga för hur systemet interagerar med omvärlden och vilken form nästa tillstånd antar?
Svar:
Ja. Du är ansvarig för hur dina handlingar påverkar systemet och omvärlden. Varje handling du gör formar nästa tillstånd – både för dig själv och för systemet omkring dig. Genom dina val skapar du den framtid som kommer. Du kan inte skylla på ditt förflutna för vad du gör nu.
Fråga 4: Eller finns det inget meningsfullt ansvar alls – bara nytta och instrumentalitet?
Svar:
Det finns djupt ansvar. Det är skillnaden mellan att utvecklas och att stanna i gamla mönster. Vad du upprepar blir starkare – ilska tränar ilska, ansvar tränar ansvar, empati tränar empati. Du blir medskapare av den människa du utvecklas till.
---------------------
Har jag missuppfattat dina frågor? Har jag svarat på dom?
Skulle du annars kunna skriva exakt dom frågor du vill ha svar på så ska jag försöka ge dig fullständiga svar. Eller om mina svar gav dig nya frågor så ställ gärna dom.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera