Citat:
Ursprungligen postat av
Nisse Gandhi
När ”socialen” vill använda tvångsmedel är det en domstol som slutligen avgör om
lagens krav för tvångsvård är uppfyllda.
En socialnämnd fattar beslut genom politiskt valda ledamöter.
Tjänstepersoner (som socialsekreterare eller enhetschefer) har laglig rätt att fatta vardagliga beslut för nämndens räkning.
Socialtjänsten kan inte själv besluta om tvångsmedel utan måste ansöka hos Förvaltningsrätten, som är den domstol som prövar och tar det slutliga beslutet.
Det där är en skolboksklassiker gällande myndighetspropaganda. Du beskriver hur systemet är tänkt att fungera på papperet i teorin, men du struntar fullständigt i hur maktbalansen och rättsosäkerheten ser ut i praktiken.
"Domstolen avgör", ja men på vems underlag? Förvaltningsrätten bedriver ingen egen självständig utredning. Domstolen litar nästan blint på socialtjänstens partsinlaga. Socialtjänsten har ett i princip oinskränkt dokumentationsmonopol där de väljer vilka uppgifter som ska läggas fram och vad som ska vinklas eller utelämnas. Att kalla en process för "oavhängig" när domstolen bara stämplar myndighetens eget material är en illusion av rättssäkerhet.
Att politiskt valda fritidspolitiker sitter i nämnden och klubbar ödesdigra tvångsbeslut gör inte processen rättssäker, det gör den godtycklig. Dessa politiker saknar både medicinsk och juridisk spetskompetens och fungerar i praktiken som en gummistämpel för tjänstepersonernas förslag.
Du "glömmer" helt att ordföranden i socialnämnden eller enskilda tjänstepersoner visst har rätt att fatta beslut om omedelbart omhändertagande utan att fråga domstolen först. Barnet rycks upp direkt, och när ärendet veckor senare når Förvaltningsrätten har myndigheten redan skapat ett faktiskt tillstånd som domstolen sällan vågar riva upp.
Att skönmåla LVU-processen som en balanserad domstolsprocess är att föra folk bakom ljuset. Det är ett slutet system där myndigheten äger frågan från början till slut.
Därför vinner också socialtjänsten nästan alla ärenden i domstol och det kan vara på rent felaktiga och missvisande uppgifter, som exempelvis i detta fall.