Citat:
Ursprungligen postat av
BambuBengt
I tråd efter tråd där SD kritiseras för inte ha fått något vettigt gjort i Tidösamarbetet så dyker det omedelbart upp svar som säger att utan SD hade bränslepriset varit typ 30/40 kr litern
Det som jag tänkt skall diskuteras är fakta, inte påståenden om SD verkligen gjort någon större skillnad i bränslepriserna.
Och om då SD har gjort skillnad, hur mycket hade bränslet kostat om Sossarna fått makten 2022?
Vad är sant och vad är falskt i den här debatten?
Grejen är att "bränslepriset" bara är en komponent i en större matematisk-ekonomisk formel, så om man sänker bränslepriset så måste man ändå betala mellanskillnaden på annat håll.
Det man (dvs. Sverige = svenska skattebetalare eller bilister) betalar "extra" är för hur mycket fossil kol(dioxid) man släpper ut till atmosfären, så därför inverkar också den totala konsumtionen av fossila bränslen på hur mycket Sverige behöver betala.
Det man också kan göra är att sänka kolutsläppen inom nån annan sektor än trafiken, för att upprätthålla de minskade utsläpp man lovat att genomföra. För svensk del finns det bara två andra tillräckligt stora sådana sekotorer: "industri" och "skog och mark".
Den minskning alla länder skrivit under på utgår från utsläppen år 1990, med nästa stora mål i form av en 55%-ig minskning till 2030. Det är alltså det närmaste "klimatmålet" som dyker upp titt och tätt. Sverige kom betydligt lättare undan än de flesta andra länder, eftersom de svenska utsläppen var låga redan 1990 (tack vare vattenkraften och för att man inte kunde räkna på utsläppen från "skog och mark"). Det oaktat har Sverige, precis som de andra EU-länderna, skrivit under på att dra ner sina utsläpp med 55% till 2030.
Det är aningen mer komplicerat än att bra nå ner till en 55%-ig minskning, eftersom förutsättningen är att man hela tiden följer en nedåtgående kurva (som alltså ska nå 55% år 2030). Det finns alltså en total mängd kolutsläpp man ska ha sparat in när man kommer till 2030 (det går inte att köra med 0% minskade utsläpp till 2029 och sen dra ner dem till 55% år 2030

). Det medför rent matematiskt att om man minskar mycket i början så är det lugnare i slutet, men om man tvärtom bränner upp mer fossila bränslen än man borde på vägen mot 2030 så krävs det mer drastiska nedskärningar mot slutet. Det är alltså den utvecklingen som olika mynidgheter följer med i Sverige, och det som gör om man ligger "över" eller "under" klimatmålet.
Och dessutom finns en mekanism som gör att man kan köpa och sälja "utsläppsrättighetger". Eftersom huvudmålet är satt på EU-nivå så kan ett land som minskar sina utsläpp mer än 55% sälja sin extra minskning till andra länder. Det är då det säljande landet som sätter priset, i en form av auktionskammare som kallas EU ETS (EU Emissions Trading System).
- - -
Så om man skulle utgå från att alla utsläppssektorer ska minskas jämnt, dvs. med respektive 55%, så ska trafiken i Sverige använda 55% mindre fossila bränslen än vad trafiken gjorde 1990. Det reduktionssystem som fanns innan Tidö tog bort det hade som mål att göra just det, på två olika sätt: att delvis ersätta fossilt bränsle med en (tvingande) andel fossilfritt bränsle (själva "reduktionsplikten") och att "tvinga" de svenska bilisterna till att gå över till elbilar genom att el är ett mångfaldigt billigare drivmedel än fossilt. Det andra målet försökte man dessutom effektivera med en frikostig elbilspremie.
Om Sverige INTE lyckas med att kontinuerligt dra ner trafikens (eller "transportsektorns", som det formellt heter) kolutsläpp så finns det tre alternativ inför 2030:
1. Att åka dit för att ha brutit det avtal man skrivit under och den EU-lagstiftning man godkänt (som omsätter avtalet i praktiken). Det lär innebära saftiga böter (i miljardklassen).
2. Att köpa motsvarande mängd utsläppsrättigheter, från EU-länder som själva sätter priset och vet att man inte har nåt val (annars blir det böter).
3. Att under de fem år som är kvar till 2030 göra motsvarande utsläppsminskningar inom de två övriga två sektorer där det rent mängdmässigt är möjligt. I praktiken är det i Sverige fråga om stålindustrin (dvs. en snabb övergång till "grönt stål") eller skogsbruket (en minskning av den årliga skördemängden med ca. 60%).
- - -
Så allt det kol som fanns i den billiga bensin som vi nu glatt kört upp sedan reduktionsplikten togs bort ska ändå betalas, på nåt sätt. Genom böter (som "nån" sedan ska betala in till statskassan), eller genom inköp av utsläppsrätter (som "nån" också ska betala), eller genom att minska avverkningen av svensk skog med mer än hälften (vilket påverkar skogsägare och hela skogsindustrin, och om de ska få nån ekonomisk ersättning så ska "nån" betala den också). Det sannolika utfallet är att den "nån" som får betala hela kalaset är de som orsakat utsläppen och sparat pengar på Sveriges bekostnad, dvs. bilägarna.
Man kan förvisso riva sitt hår i ren "anti-woke"-ilska, skrika idioter om att "Sverige inte ska betala" eller tycka att allt bara är skit och EU:s fel, men det finns inget sätt ur den här knipan. Det finns heller ingen som helst förståelse hos de andra EU-länderna, eftersom Sverige lyckades förhandla till sig så fördelaktiga villkor och därför har kommit undan mycket lättare än de flesta andra.
"Sanningen om bränslepriset" är att det består av oljemarknadsprissatt råvara, företagsvinst och olika typer av skatter. Och den grymma sanningen är OCKSÅ att eftersom vi nu, tack vare Tidö-partiernas beslut, har ökat användningen av fossilt bränsle istället för att minska den så är det en nota som ska betalas, på nåt sätt, senast 2030.
Den tunga kritiken på Tidö är egentligen inte att man drog ner bränslepriset, utan att man gjorde det utan att ha en plan B och på ett sätt som gör att fakturan ska betalas av nån annan (när den kommer på posten 2030). Eller att "nån annan regering" tvingas göra de extremt smärtsamma beslut som krävs för att rädda Sverige från den fakturan.