Hade överklassen någonsin dåligt samvete under industraliseringen?

Det var finansminister J A Gripenstedt som i mitten på 1800-talet banade väg för industrialiseringen i Sverige med de reformer han genomförde. Bankreformen, frihandelsreformen, yrkesfrihet mm, samt byggandet av stambanorna. Utan dessa reformer hade sossarna inte kunnat bygga "fokhemmet" och Sverige hade inte haft sina 100 år av tillväxt.

Kanske var filantropin ett utslag av överklassens dåliga samvete, jag vet inte.
Men de rättigheter som nu finns för arbetstagare har skett genom klasskamp
och organisering, inte genom en vänlig överklass. Och arbetarrörelsen visade att staten kunde genomföra vettiga reformer som utjämnade skillnader i samhället

Om de inte fick dåligt samvete av att hävda att de härstammade från gudar, Adam och Eva, Noak och inte ens herren gud i evigheten vet allt.. då hade de nog knappast några problem med faktiskt slaveri.

Har man mage att förfalska Guds skapelseberättelse för egen vinning, då skiter man fullständigt i mänskligt lidande. Bara en tanke.

/420

Nu är jag inte överklass och har aldrig varit, inte ärvt mig till några pengar att tala om heller. Har heller inget dåligt samvete för det jag har för jag har både offrat och investerat för att få det. Varenda krona jag har har jag arbetat hårt för att få. Både blod svett och tårar, försakat mycket. Då skall ingen jävel komma och glida räkmacka på det!

Var och en är sin egen lyckas smed, att parasitera på andras kapital är förkastligt. Att "fly" till ett rikare land och parasitera på dess välstånd är förkastligt. Ekonomiska flyktingar är förkastligt. Ger blanka fan i om de svälter. Bryr mig mer om igelkottar än jag bryr mig om afrikaner eller araber. Igelkottar är en utrotningshotad art, det är inte afrikaner eller araber.

Ford gjorde i alla fall mycket för sina arbetare och förstog tidigt att nöjda anställda bidrog till bra lönsamhet.

Vi avskaffade slaveriet långt innan industrialiseringen. Då, i Europa, liksom nu, stod dörren öppen för precis samtliga anställda, att säga upp sig från sitt jobb och gå rakt ut till någon annan form av försörjning. Men många gjorde inte det utan valde att fortsätta som anställda. Så det här snacket om att kapitalister "utnyttjar människor" är nonsens. Det är frivilligt åt båda håll. Säkert förekom dåliga arbetsgivare som hade dålig attityd mot sina medarbetare, dåliga arbetsförhållanden men överlag så har industrialiseringen skapat välstånd som kommit alla till del. I synnerhet genom det värde effektivt tillverkade produkter ger. Människor hade fler och bättre skor 1960 jämfört med 1850. Varför skulle man ha dåligt samvete för att ha investerat, skapat jobb och välstånd, teknisk utveckling mm?

Dumheter. Fattigdomen och misären hade varit värre utan "de rika". Fattigdom och misär är det naturliga, ursprungliga tillståndet. Fråga dig vad som är drivkraften och förutsättningarna för att investeringar, teknisk utveckling mm sker och hur det kommer sig att välstånd skapas överhuvudtaget.

Jag har suttit i företagsledningen för ett bruk. Fyra år på posten. Så jag har sett det hela inifrån. Bruken gör än i vår tid liknande saker. Dvs de sponsrar lokalidrott, fritidsföreningar och påverkar utbildningar. Hela vägen från första klass upp till universitetet.

Görs då detta av ren altruism? Absolut inte. Man behöver folk till golvet på bruket.


Att sponsra lokalidrott och fritidsföreningar är en otroligt liten investering för att hålla arbetarna i fysiskt, moraliskt och psykiskt gott skick. Man firar rekord eller annat som går att uppmärksamma minst 2-3 gånger i månaden med tårta för att arbetarna ska glömma slitet och tycka att arbetsgivaren är god trots att det till och från dör någon eller skadar sig ordentligt i en arbetsplatsolycka. Bruket sponsrar skolor för att det ska utbildas nästa generations brukspersonal. Bruket har inget intresse av att utbilda barn som ska bli annat än framtida arbetskraft. Man kan i tidig ålder uppmärksamma vilka som har läshuvud eller ledarförmåga, de kan stöpas i brukets anda och bli påläggskalvar i successionsordningen.

Betyder detta att vad bruket gör är dåligt? Inte nödvändigtvis. Brukets insatser tillför mycket mer än vad kommunen ensam hade klarat av. Men det görs inte av altruism. Det finns en baktanke. Och ska man bo kvar och verka kring bruket så måste man hålla sig väldigt väl med hierarkin, varenda småpåve på varje trappsteg hela vägen upp till brukspatronen själv.

Det var åtskilliga andra herrar, och även damer, ur de högre samhällsklasserna som under 1800-talet insåg att samhället behövde en omdaning och att de lägre klassernas villkor måste förbättras. Deras tankar om hur detta skulle ske varierade dock. Anarkismens främsta teoretiker var ryska adelsmän, tillhörande samhällets absoluta grädda - du kan läsa om dem här.

Michail Bakunin
https://sv.wikipedia.org/wiki/Michail_Bakunin

Pjotr Kropotkin
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pjotr_Kropotkin

Det finns också exempel på hur "överklassen" under 1800-talet, fabrikörer, godsägare, affärsmän och andra, genom konkreta reformer strävade att förbättra de fattigas villkor. Har du läst om Robert Owen och alla hans fina idéer?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_Owen

Framgångsrikt utnyttjade han den rådande högkonjunkturen för bomullsindustrin, samtidigt som han intresserade sig för de anställdas levnadsförhållanden. Han försökte förkorta arbetstiden och 1816 förkortades den till 10 1/2 timme per dag. Genom att billiga råvaror tillhandahölls åt arbetarna förbättrades även deras reallöner. Hans viktigaste insats var dock kampen för goda uppväxtförhållanden för arbetarbarnen, som baserade sig på hans uppfattning att människans personlighet är en produkt av den omgivande miljön. God fostran betydde därför bättre människor. Barnen borde framförallt befrias från att placeras i fabriksarbete.
/---/
Läxläsning och aga bannlystes, åskådningsundervisning användes i dittills okänd utsträckning, sång, dans och kroppsövningar intog stort utrymme på schemat. I samband härmed inrättades den första småbarnsskolan i England för barn mellan tre och sex år.

https://www.podplay.com/podcasts/historiepodden-22144/episodes/376-hur-bygger-vi-en-battre-varld-robert-owens-utopier-76713735

Efter den industriella revolutionen blev medaljens baksida för många allt tydligare. Med tiden kommer, som vi vet, arbetarrörelsen organisera sig efter Karl Marx idéer. Men innan den breda arbetarrörelsens genomslag, under det tidiga 1800-talet, fanns härliga världsförbättrare som Robert Owen. Han var en industrialist som förvandlade sitt spinneri i Skottland, New Lanark, till ett idealsamhälle med skola och riktiga bostäder. I detta avsnitt följer vi honom i med- och motvind.

Vet inte om folk hade föredragit att bo i obygden och peta i sin potatisåker.

Uppenbarligen inte eftersom de vallfärdade till fabrikerna, och fortfarande gör det i många länder.

De samtida skildringarna av smutsen i fabriksstäderna har helt skymt synen för hur det var på landsbygden, där arbetet var ännu tyngre och dessutom sämre betalt och säsongsbetonat. Lägg till ökande mekanisering av jordbruket och befolkningsexplosionen på 1800-talet och fabriksjobben framstår som det med marginal minst onda.

Vad gäller överklassen var den ingen monolit, där fanns allt från socialister som Branting till klichébildens hjärtlösa fabrikörer. De flesta var någonstans mittemellan och kombinerade viss patriarkal omsorg om sina arbetare med omsorg om sina marginaler i en konkurrensutsatt omvärld.

Vad gäller större samhällsförändringar famlade de flesta i en ny tid, där man förstod att något behövde göras men många av lösningarna kändes osäkra och en del av den socialistiska oppositionen dessutom var öppet våldsam och revolutionär.

Det som till slut löste den gordiska knuten var en lång rad kompromisser från slutet av 1800-talet och framåt. De länder som av olika skäl misslyckades med det hamnade ned i inbördeskrigets, socialismens och fascismens avgrunder.

Man får kanske justera begreppen en aning:

På 1800-talet bestod överklassen till mycket stor del av jordägare som inte höll på med industrialisering.

Industrialiseringen leddes av en salig blandning av folk, allt från förmögna handelsmän till hänsynslösa uppkomlingar som slog sig fram med alla medel. En och annan jordägande adelsman kunde man också träffa på i den saliga blandningen, men de utgjorde nog inte en dominerande andel.

Det är väl den där saliga blandningen som tråden handlar om, och inte den gamla, jordägande överklassen?

Med det sagt så var nog den saliga blandningen ofta rätt hänsynslös och hård i sin syn på arbetarna och deras villkor. Men det varierade; i de engelska textilfabrikerna och gruvorna drevs arbetarna hårt, och fick minsta möjliga lön. I många svenska brukssamhällen fick arbetarna betydligt bättre villkor, även om de nog skulle betraktas som litet hårda med dagens mått mätt.