Citat:
Ursprungligen postat av
hjorten16
Man kan enkelt fortsätta med blockaden av Irans olja, iran förorar stora pengar på detta varje dag, låt tiden gå, vill man inte göra ett deal låt tiden gå med blockaden. flyg in med jämna mellanrum och spräng järnvägar in till Iran.
Vi vet regimen kommer inte ge sig, man bryr sig inte om sitt egna folk, genom detta är blockaden otroligt viktig, som dom flesta muslimländer föds alltid en motstondsrörelse upp när det blir nog eländigt. det är genom detta regeimen inte kan leva fritt, inte ens inom sitt egna land, genom detta störtar man regeimen.
Usa kan inte heller låta iran kontrollera hormuz även efter mellanårsvalet, hur den går utgör alltså ingen skillnad. Vad vi ser är att världen ännu har bra oljepriser, genom det förstår man att olja kommer igenom sundet samt andra vägar. varje krig Usa tagit på sig skulle avslutas snabbt, även jakten på Bin Ladin skulle gå snabbt tog 11år, ryssen skulle ta Ukraina på lika kort tid, låt dessa supermakter använda tiden för att nöta ut Iran, Usa kan inte backa i vilket fall som helst, man kan inte låta sundet kontrolleras och man kan inte låta att land vinna, genom det håll blockaden, Iran tappa ca 500milj om dagen genom järnmuren.
Siffrorna stämmer men slutsatserna går snett.
Det första grundläggande misstaget i den amerikanska synen på att man "kan vinna ekonomiskt" är att Iran skulle vara beroende av sin olja. Det är förstås inte Iran, det skulle vara samma land med samma folk och med samma Hormuz-sund bredvid också fast det inte fanns en droppe olja i Iran. Och det är också Irans regims syn, man tar väldigt gärna fördelarna, också de ekonomiska, med att ha mycket olja och gas, men det är "inte väsentligt". Den tid man har använt oljan ekonomiskt är en "droppe i havet" i iraniernas/persernas 2500-åriga historia...
Det andra är den ekonomiska jämförelsen, som förutom att räkna ut själva summorna behöver inkludera ett slags "pain treshhold" i de två länderna. Summornas storlek som sådana är inte så relevanta, inte ens om man balanserar dem i förhållande till BNP eller nåt annat makroekonomiskt mätetal. Den avgörande frågan för drivkraften för en fredsuppgörelse är hur mycket pengar och framförallt hur stor andel av sina inkomster en "medelamerikan" är villig att förlora i förhållande till en "medeliranier". Och den ekonomiska smärttröskeln kan dessutom ytterligare analyseras ur möjligheterna att påverka situationen (när man blir såpass missnöjd att man agerar).
Under våren gjordes rätt avancerade uträkningar av krigets kostnader för USA, men det har nu blivit en så stor och känslig politisk fråga i USA (med hot om hämnd från Trump & co om man är så "opatriotisk") att ingen publicerat nånting sedan i april. Generellt beräknades kriget hittills ha kostat 1100 USD per medborgare, i ett land där medelårsinkomsten (förstås beroende på hur man räknar) ligger på ca. 65000 USD. Det är alltså, i runda tal, ca. 1,5% av årsinkomsten och på den nivån är kriget redan med amerikanska mått mätt extremt impopulärt.
Iran är ett slags teokratisk diktatur och därför är inte regimen/regeringen lika beroende av vad den enskilda medborgaren tycker. Kostnaderna för den enskilda iraniern (med en årsmedellön på ca. 5000 USD) är i jämförelse katastrofiska, och ligger redan i nuläget på ca. 60% av årslönen (dvs. ca. 3000 USD per medborgare). Men läget är annorlunda eftersom den överlägset största effekten kommer från den galopperande inflationen, som redan länge varit "ett fenomen" (under perioden 2000 - 2024 låg inflationen i medeltal på över 20% per år, dvs. innan angreppen från USA och Israel 2025 och 2026).
Det är förstås fråga om komplexa förhållanden, men medan en kostnad på 1,5% av inkomsten har gjort att över två tredjedelar av de amerikanska väljarna vill ha ett snabbt slut på kriget så har en kostnad på 60% av inkomsten gjort att fokus på att störta regimen i Iran minskat. I januari 2026 svarade mellan 70-80% av iranierna att de ville bli av med den islamska republiken (dvs. byta till ett annat statsskick), den siffran är nu nere på 14%. Motståndet mot regimen har förstås inte försvunnit någonstans (tvärtom), men det överskuggas nu av "(egen och familjens) överlevnad", som ca. 3/4 av iranierna anger som den viktigaste frågan.
Paradoxalt har det pågående kriget och en beräknad kostnad på 60% av årsinkomsten därför tillsvidare stärkt regimens grepp och kontroll i Iran, medan en kostnad på 1,5% riskerar att göra att "Trump-regimen" förlorar den praktiska makten och kontrollen över kriget i USA. Nåt som nu sannolikt sker redan i november i år (eller i praktiken i januari 2027, när den nya kongressen tillträder).
Det som de flesta (och framförallt "Trump-beundrare") inte verkar ha pejl på är att kongressen enkelt och effektivt kan stoppa kriget, på samma sätt som kongressen stoppade Vietnam-kriget (trots att presidenten och Vita huset ville fortsätta). Nämligen genom att dra bort alla pengar från krigsbudgeten.
Det som också är intressant ur ett litet längre perspektiv är de makroekonomiska effekterna av kriget, som om det skulle avslutas nu uppskattas till över 1000 miljarder USD. I det ingår återuppbyggnad av baser, pensioner, sjukersättningar för skadade soldater, ny militärmateriel etc. etc. I jämförelse är det ca. 15% av USAs årliga budget (men i praktiken utslaget över en längre tidsperiod). Kostnaderna för Iran uppskattas till ca. 300 miljarder USD, vilket Iran kräver i "krigsskadestånd" (för att gå med på fred). Också om Iran inte får ett sådant krigsskadestånd så utgör de pengar som nu ligger "frusna" på olika håll i världen (uppskattningsvis 110 miljarder, av vilka hälften ligger "infrusna" i Kina och en fjärdedel i länder i Irans närområde, bara 2% ligger under amerikansk kontroll) en dryg tredjedel av den summan.
För eller senare kommer den hårda ekonomiska väggen emot i Iran, men just nu ser det ut som att den väggen kommer emot betydligt tidigare i USA. Den iranska regimen har därför ännu inga som helst behov av att gå med på en fred på ofördelaktiga villkor, medan Trump-regimen står inför valet att själva göra fred (på villkor som Iran accepterar) eller tvingas till en snöplig fred av den amerikanska kongressen (i januari 2027).
Det skulle dessutom vara en enorm politisk "win" för en ny demokrat-kontrollerad kongress att kunna inleda processen till presidentvalet 2028 genom att (med ett överväldigande stöd från befolkningen) ta över kontrollen av "krigskassan". Det öppnar dörrarna på vid gavel till att peka ut Trump (och alla de republikaner som stöttat Trump och kriget) som "ekonomiskt oansvariga och inkompetenta", nåt som slår extra hårt eftersom förtroendet för Trumps hantering av ekonomin var den huvudsakliga orsaken till hans valseger 2024.
Det är också den bästa tänkbara följetong demokraterna kan hoppas på, att först stoppa kriget och sedan i de två åren till det helt avgörande valet 2028 skylla alla ekonomiska problem på "Trumps och republikanernas krig". Redan i nuläget har en del republikaner hoppat "över staketet" och motsätter sig kriget, och i ett sånt läge är bedömningen att många fler skulle göra det och framförallt att det skulle riva både republikanerna i bitar ("classic republicans" vs "MAGA", där de klassiska också skulle se "krigsmotståndet" som en möjlighet att ta tillbaka kontrollen över partiet) och riva MAGA-rörelsen i bitar (mellan den halva som 100% stöder Trump vad han än gör och den halva som anser att han ljugit och inte satt "America First", eftersom han krigar i Iran på grund av Israels begäran/"lurendrejeri"). Om kriget ännu är igång i januari 2027 (och demokraterna tar över majoriteten i kongressen) så är det alltså ett drömläge för demokraterna, som förstärks av att de har väldigt svårt att själva presentera en sammanhängande politisk framtidsvision för USA och därför har allt att vinna på att istället peka finger på motståndarna och deras "klåp".