Citat:
Ursprungligen postat av
trustmeiamadoctor
Ett omhändertagande är en sannolikhetsbedömning. Ett stort ingrepp som kräver att man ställer fysisk och psykisk hälsa motvarandra och ser om utfall på sikt.
Hade situationen kunnat lösas på ett bättre sätt med samma utfall, ja, då hade det givetvis varit ett bättre alternativ. Socialens interna kritik tyder på att man inte gjorde en ordentlig sammanställning av alternativa sätt att lösa detta på.
Men här måste vi även kunna hålla två tankar i huvudet. Det finns inget läkarintyg som anger att vården var orsaken till flickans försämrade mående. Inte heller i soc granskning uttrycker man sig så, till skillnad från vad Kurre självsäkert hävdar.
Är det verkligen så provocerande för vissa att lyfta?
Utifrån att jag inte har träffat henne så är det ju svårt att utvärdera konsekvenserna. Enligt vården mår hon fysiskt mycket bättre och slipper dropp. Enligt familjen psykiskt sämre vilket är förståeligt.
Hade man kunnat plocka bort droppet utan att behöva omhänderta? Självklart hade jag stött det beslutet alla dagar i veckan.
Du försöker framställa det som att man måste hålla två tankar i huvudet, men du missar helt vad förvaltningsrättslig saklighet och källkritik handlar om.
När du själv medger att socialtjänsten inte utredde alternativa, mindre ingripande sätt att fasa ut droppet, medger du i praktiken ett brott mot 5 § och 23 § Förvaltningslagen.
LVU får enligt lag enbart användas som en sista utväg när all frivillighet och alla andra alternativ är uttömda.
Källkritik är inte "åsikter". Det handlar inte om huruvida en läkare skrivit i en journal att vården orsakade mardrömmar'. Det handlar om att när man kontrollerar socialtjänstens utredning (sekundärkällan) mot de faktiska läkarantagandena och kirurgintygen (primärkällorna), så ser man att myndigheten klippte bort avlastande medicinsk fakta för att måla upp en akut bild som det saknades täckning för i rådatan.
Att ett barn berövas sin trygghet och drabbas av svårt psykiskt lidande genom en felaktig tvångsseparering kan inte viftas bort med att droppet togs bort.
Man botar inte ett tillstånd genom att skapa ett nytt trauma, särskilt inte när samma medicinska mål hade kunnat uppnås i hemmet om myndigheten skött sitt utredningsansvar.
Sluta blanda ihop myndighetsfel med föräldrars känslor. När underlaget för statens mest ingripande tvångsåtgärd friseras och alternativa lösningar raderas ut ur akten, då är det inte en sannolikhetsbedömning, då är det ett förvaltningsrättsligt haveri.