Citat:
Ursprungligen postat av
MrMario
Bra med åtstramningar.
Det är totalt orimligt att det inte finns en tidsgräns på hur länge man kan fjanta runt och leva på bidrag. Vi kan aldrig få ned skattesatserna till rimliga nivåer så man kan skaffa sig en förmögenhet på avlönat vanligt arbete, så länge kommunerna tar minst en tredjedel av inkomsten till skatt, varav en stor del går till sånt som inte rör kommunens infrastruktur osv, dvs. socialbidrag och liknande. Efter 6 månaders bidragsförsörjning så bör alla bidrag inkl. socialbidragen tas bort. Matkupong eller eventuellt soppkök vid kyrkan bör vara den enda livlinan som finns kvar.
Det är glasklart för mig vilken framtid du drömmer om. Dina partivänner tycks däremot vara mindre medvetna om det. De skulle förmodligen protestera högljutt om du föreslog att skicka dem till fattighuset med soppköket som arbetslinjens slutstation.
Att försöka lösa samtidens problem med en arbetsmarknadspolitisk idévärld från industrisamhället var, som du kunde se i mitt tidigare inlägg, mindre lyckat. Så när AI successivt förändrar allt mänskligt arbete är lösningen enligt dig och ditt "framåtblickande" parti att skrämma det egna ledet med existensminimum - och senare indraget existensminimum - tills de hittar ett societetslejon att vara nyttiga åt?
Vari en Sverigedemokrat som du ser logiken i detta är för mig svårt att begripa. Det låter mest som att du har köpt Moderaternas pitch och vill återuppliva 1800-talet med bredband och AI. Om något ligger lösningen snarare i en kombination av AI, produktivitetsökningar och någon form av basinkomst, inte i att väcka fattigvården till liv och kalla det arbetslinjen. Men visst, fortsätt gärna drömma om soppköket - och berätta också tydligt för människorna du kommer i kontakt med vart arbetslinjens logik tar vägen när man skalar upp den till dess slutpunkt. Vänstern och vänstersinnade som mig välkomnar det.
The Employment