Citat:
Jag har varit fascinerad av Trustor-fallet sedan jag hörde dokumentären i P3 för en massa år sedan, och jag läst FUP, Gunnar Lindstedts böcker osv. Jag tycker att filmen var bra och intressant helt klart. Men det jag tycker är synd är att man inte gav en djupare inblick i själva spelet bakom försäljningen av Trustor, som t.ex. framkommer i Gunnar Lindstedts bok "Trustorhärvan". Och jag tycker fortfarande inte att det är klarlagt varför Per-Olov Norberg gick med på att erhålla köpeskillingen först 5 bankdagar efter closing. Det är ju detta som överhuvudtaget gjorde det möjligt att betala för Trustor med pengar från Trustors kassa. I P3s dokumentär menade Jisander att det var en tillfällighet att det i aktieöverlåtelseavtalet stod kvar respittiden om 5 bankdagar för köpeskillingen. Att detta var något som låg kvar i avtalet sedan en tidigare förhandlingsrunda där affären aldrig gick i lås. Jag vet inte om det stämmer, men som sagt, jag undrar varför PO Norberg gick med på det?
Det tas upp i Netflix-dokumentären. Posener menar att det berodde på dealen med att han skulle få köpa ut bla Khantal från Trustor, och att han därför behövde lämna ifrån sig rösterna innan affären gick igenom för att kringgå regelverket. Däremot ställs inte Jisander till svars för det han säger i P3-dokumentären.
Citat:
En sak jag också undrar över, som filmen inte tar upp (vad jag minns i alla fall) är om Jisander faktiskt visste att de pengar som kom in på hans klientmedelskonto på Barclays Bank kom från Trustors kassa. i P3s dokumentär pratade han om att de diskuterat olika sätt att finansiera köpet via ett bridge-lån som Lindsey Smallbone skulle fixa, men att det uppenbarligen slutade med att man tog pengar ur Trustors kassa istället. Man kan säga mycket om Jisander, men dum i huvudet tror jag inte att han är. Om han där och då visste att man fört över pengar från Trustors kassa till ett konto i hans namn, som han sedan förde över till PO så borde han ju direkt inse att han satt med skägget i brevlådan.
Det tas faktiskt också upp i Netflix-dokumentären. Jisander hade ordnat finansiering, men att Joakim hade en ”annan lösning” och att Jisander trodde att likviderna kom från den källan utan att ifrågasätta varifrån
