Nu ska skolbarn aldrig mer möta mat de inte redan gillar. Är detta uppfostran?

Ganska bra idé tror jag. Huvudsaken är ju att de får i sig tillräckligt så att de orkar med skoldagen. Det är väl mer sannolikt att de äter ordentligt om de får mat som de tycker om. Men de bör nog komplettera önskemålen med frukt och grönsaker.

Kostnadsmässigt bör det inte vara några problem. Barn brukar föredra korv och köttbullar framför hummersoppa.

Skolmat är en bra inkörsport till många länders matkulturer, gäller bara att man väljer rätt sort för att sätta bollen i rullning dvs indiskt så gillar princip alla en enkelt butter chicken, thaigryta på fisk även en klassiker sen sist Jollof med antingen stekta grönsaker alternativt kött.

När jag jobbade som mattant så var just internationella rätter dom roligaste att arbeta med, visserligen vågade inte många äta den maten men de som gjorde det och gud bevare deras själar som kommer fram till oss i köket och frågar om historien bakom rätten och det är liksom en gyllene stund i våra liv att väcka intresse för matlagning till unga samtidigt kunna berätta ursprunget till det hela.

https://www.lidingonyheter.se/m-lp-snart-serveras-bara-elevernas-favoriter/

https://tv.aftonbladet.se/video/403587/underliga-grytor-foersvinner-pa-lidingoeskolor

Såg att M & LP i Lidingö nyss klubbat ett nytt avtal för skolmåltider (Svea Cater, start sportlovet 2027). Grejen är att menyerna ska styras helt av vad eleverna själva röstat fram i matråden – kebab, köttbullar, spagetti med köttfärssås, lax i ugn osv. Inga "röror" eller "konstiga grytor" längre, för att barnen ska kunna "sortera vad de äter".

Politikerna motiverar det med att skolans uppdrag är kunskap, inte att fostra matvanor – det får familjerna sköta.

Vad jag undrar är om inte det här är rätt naiv politik. Skolan är typ den enda platsen där många barn regelbundet stöter på mat de inte redan valt själva. Om man tar bort det helt, var ska barn någonsin lära sig äta annat än det de redan är vana vid hemma? Och svenska barn är inte direkt kända för bred matrepertoar som grupp – många etniskt svenska hem kör pannkakor, nuggets, pommes, korv med mos på repeat.

Sen är själva kriteriet intressant i sig: mat ska gå att "sortera" – dvs komponenter för sig (kött/sås/mos separat) istället för sammansatta rätter. Det är ju ett ganska specifikt ideal om hur mat "ska" se ut, oavsett varifrån den kommer.

Jag anser att denna typ av selektivitet kring mat är väldigt vanlig i Sverige där var och varannan unge lider av typ ARFID. Jag har sällan sett denna typ av selektivitet i länder utanför Skandinavien.

Tomten i videoklippet känns som en typisk ARFID-unge som vuxit upp och nu ska bestämma vad som är normalt mat för barn. Han säger ju pass på LINSGRYTA? helt tappat.

Är detta bara pragmatisk politik för att minska matsvinn och få fler att äta sig mätta (vilket ju också är ett rimligt mål i sig), eller permanentar man bara petighet genom att aldrig utmana barnen med något nytt?

Vad tycker ni – rimlig anpassning efter barnens önskemål, eller ett svek mot skolans roll att bredda barns referensramar?

Håller inte riktigt med. "De äter mer om de får det de redan gillar" är sant på kort sikt, men det är samma logik som säger att man ska ge barn godis istället för grönsaker för att de "äter mer då". Frågan är inte om magarna blir mätta idag, utan vilka matvanor och vilken rädsla för ny mat de bär med sig som vuxna.

Och "frukt och grönsaker vid sidan om" löser inte grundproblemet – det är själva undvikandet av sammansatta/okända rätter som tränar upp petigheten, inte avsaknaden av grönt på tallriken.

Är målet med skolmaten bara att fylla magar för dagen, eller har skolan något ansvar för att barn ska våga äta mer än fem saker som vuxna också?

Det ska vara bra mat och det är inte ungarna bäst på att bestämma, tröttsamt med alla dessa södercurlade ungar!

Det är möjligt att barnen inte är bäst på detta men de lär vara betydligt bättre än de klimat- och djurrättsaktivister som styrt skolbespisningarna rätt ner i helvetet.

Den som inte satt sin fot i en skolmatsalen de senaste åren har nog svårt att föreställa sig hur oaptitlig riktigt billig och klimatsmart mat faktiskt kan vara.

https://www.lidingonyheter.se/m-lp-snart-serveras-bara-elevernas-favoriter/

https://tv.aftonbladet.se/video/403587/underliga-grytor-foersvinner-pa-lidingoeskolor

Såg att M & LP i Lidingö nyss klubbat ett nytt avtal för skolmåltider (Svea Cater, start sportlovet 2027). Grejen är att menyerna ska styras helt av vad eleverna själva röstat fram i matråden – kebab, köttbullar, spagetti med köttfärssås, lax i ugn osv. Inga "röror" eller "konstiga grytor" längre, för att barnen ska kunna "sortera vad de äter".

Politikerna motiverar det med att skolans uppdrag är kunskap, inte att fostra matvanor – det får familjerna sköta.

Vad jag undrar är om inte det här är rätt naiv politik. Skolan är typ den enda platsen där många barn regelbundet stöter på mat de inte redan valt själva. Om man tar bort det helt, var ska barn någonsin lära sig äta annat än det de redan är vana vid hemma? Och svenska barn är inte direkt kända för bred matrepertoar som grupp – många etniskt svenska hem kör pannkakor, nuggets, pommes, korv med mos på repeat.

Sen är själva kriteriet intressant i sig: mat ska gå att "sortera" – dvs komponenter för sig (kött/sås/mos separat) istället för sammansatta rätter. Det är ju ett ganska specifikt ideal om hur mat "ska" se ut, oavsett varifrån den kommer.

Jag anser att denna typ av selektivitet kring mat är väldigt vanlig i Sverige där var och varannan unge lider av typ ARFID. Jag har sällan sett denna typ av selektivitet i länder utanför Skandinavien.

Tomten i videoklippet känns som en typisk ARFID-unge som vuxit upp och nu ska bestämma vad som är normalt mat för barn. Han säger ju pass på LINSGRYTA? helt tappat.

Är detta bara pragmatisk politik för att minska matsvinn och få fler att äta sig mätta (vilket ju också är ett rimligt mål i sig), eller permanentar man bara petighet genom att aldrig utmana barnen med något nytt?

Vad tycker ni – rimlig anpassning efter barnens önskemål, eller ett svek mot skolans roll att bredda barns referensramar?