Klantade mig när en fick hjärtstillestånd, otroligt?

Känner mig dum. Gick förbi en äldre som ramlat och slagit i huvudet. Han skrek. Stort blåmärke på huvudet. Var några pensionärer där som ville han skulle lägga sig ner, men det ville inte han. Sedan fick dom han lägga sig ner. Dom ringde ambulansen. Jag tänkte, bra han får hjälp. Började gå, vände mig om efter 50 meter, tänkte bra dom hade lagt han i stabilt sidoläge. Tänkte att ambulansen hämtar han om 10 min och kör han till sjukhuset för kontroll.

Men så gick jag förbi 10 min senare på vägen tillbaka, då var ambulanspersonalen där och gjorde HLR på han. Fan, att jag gick och inte stannade kvar. För jag tänkte inte på att slag mot huvudet kan leda till andningsuppehåll och hjärtstillestånd. Det sas ju det på HLR-utbildningen jag gått men det kom jag inte ihåg där.

Jag funderar på, vad är sannolikheten för sådant händer? Jag menar ramla och slå sig i huvudet, gapa och skrika, sedan 10 min senare, hjärtstillestånd och ambulanspersonal som gör HLR? Kändes ju helt absurt gå förbi där på vägen tillbaka.

Det där kunde jag gjort bättre...

Du kunde bara ha gjort bättre om du är synsk och det är du inte. Du kollade av läget som det var och gjorde rätt utifrån detta. Dessutom ska vi alla dö någon gång. Det är rätt trist med vår samtid som inte kan acceptera det. Det ska minsann vara hjärtstartare i var och varannan buske. Trams.

Det kan ju vara lömskt. Ok bra personen skriker och verkar till synes då vara mer eller mindre ok. Ungefär som småbarnsföräldrar aldrig kommer bry om de skriks från barnrummet, utan bara om det blir tyst därifrån.

Men det blir ju en sådan där tänk om. Kunde jag gjort något extra typ resonemang. Sedan få det till hur just extraordinärt det är. Mest akuta är ju att hålla personen vid medvetande, oftast brukar ju chock vara det primära. Men du antog ju det, att personen skrek att det inte var några problem. Att personen även fick hjälp, och ambulans var säkert redan tillkallad. Så tycker inte du ska gräma dig för detta.

Utöver att du aldrig kommer veta förmodligen hur det gick. Dvs även om gubben dog, så kanske det var senare på sjukhuset efter ambulansen först fått liv i han igen.

Jag bedömer jag kunnat göra HLR ungefär som medelpersonen, dvs kanske 50% chans det funkat. Vad vet jag. Det var svårt bedöma om personen var skadad allvarligt eller inte. Han skrek men jag fick ju intrycket det var en alkis och dom brukar ju gapa och skrika lite så där överdrivet.

Jag kollade på skadan på huvudet, om skallbenet var deformerat, men det såg normalt ut i konturen, men det var ju ett rejält blåmärke han hade. Han hade inget hår, så det gick ju se tydligt.

Det händer ofta jag hamnar i sådana här obehagliga situationer. En gång per år i snitt, minst. Bara detta året: En som försökte hoppa framför ett tåg, personen undkom tåget med en hårsmån. Jag ringde 112 och höll koll var på spåret personen var. Ett halvår tidigare, en person som hade tagit överdos och låg utslagen på gatan, jag kollade till personen under 20 min, sedan gick han därifrån för egen maskin.

Ett halvår tidigare, en elsparkförare körde omkull och landade på huvudet, kraftigt medvetandesänkt. Jag höll koll på personens andning under 20 min till ambulansen kom, men det var ju för jag såg detta kunde gå åt fel håll.

Några månader tidigare: Jag missade en tant som ramlade i vattnet i närheten av där jag var och hon drunknade, tyvärr tanten det såg jag inte. Några månader tidigare: En gubbe som ramlar vid ett köpcentrum, kunde inte resa sig. Jag kallar på ordningsvakten, personen får en ambulans. Några månader tidigare, en man hade fått hjärtstillestånd på en tågstation, men han var stendöd och jag och några ordningsvakter gick fram. Vakterna gjorde HLR men tyvärr hade det ju gått förbi 200 personen innan mig och vakterna och inte gjort något, ffs!

Samma med frontalkrocken på motorvägen, nästan ingen person gick fram. Jag gjorde det för jag ville hjälpa, men det var ju bara död och elände när jag tittade in i bilen.

Förstår tanken "kunde gjort bättre" men var inte för hård mot dig själv. Ambulans var ringd och han hade folk omkring sig.

Själv gått in i en åldring som låg och blödde som en gris från tinningen efter ett fall. Ringde 112 och kvinnan i andra änden bad mig kontrollera olika grejjer i väntan på ambulansen.

De som ringde fick nog adekvata instruktioner under hela händelseutvecklingen de också, och då även när hans andning/pumpen gav vika.

Eftersom sådant här händer mig ofta, så har jag lärt mig inte förstora upp sådant så mycket. Jag ville hålla mig lugn och inte få den äldre att uppleva jag står och glor på han när han ramlat och slagit sig. Jag tänkte han får tillräckligt med hjälp utan att jag ska stå och glo. Så fel jag hade. Tyvärr.

Sånt som händer. Ingen som klandrar dig. Du har inte gjort nåt fel. 🙏

Ja, så tänkte jag, ännu en dag och något händer. Tänkte rutinsak, finns inget mera att se, gå vidare. Mm...

Men du tänkte på det i stunden. Ska jag eller inte. Tänker nu också efter, att kunde jag gjort något. Det är ju bara det ett plus. En psykopat hade ju bara tyckt detta var en intressant händelse...

Rent medicinsk så jag menar om du inte är utbildad akutläkare eller dylikt så är det ju inget att gräma sig över. Att man då vet bestämt att man visste mer än de redan på plats och hade givet kunnat gjort något.

Verkligheten är att oavsett hur rätt man agerar i en dylik situation så händer skit och människor dör. Svårt att spekulera i den aktuella situationen, men han kan ju ha fått en massiv hjärnblödning och oavsett vad du gjort hade det inte blivit bra. Man får bara göra det bästa man kan i den akuta situationen och den kan ju ändras till det bättre eller sämre varje given stund.

Såg du om mannen vaknade innan du gick därifrån?

Han borde ju rimligtvis frågat dig vänligt om hjälp. Att skrika på folk är ytterst omoraliskt.
/norther1