Har alla föraningar eller intuition beträffande karaktär hos andra människor?

Så du säger att glasögon döljer det sanna människan bakom ansiktet (rättare sagt bakom glasögonen)?

I sådana fall är det bara i din inbillning som de är onda.
Däremot kan reserverade/avvaktande personer öppna upp av Hej och ett leende.
Pratar du om mobbare eller om de som blir mobbade?
Bara om man är dålig på det
Då man är bra på det ser man vilka man behöver se upp med om man måste ha med dem att göra
och vilka är värda att lägga tid på annars.
Just det.
Jag var en tänkare redan som liten. Då farfar blev ihop med en några år efter farmor dog var alla positiva utom jag som 8-åring, som sa "Rekomenderas INTE." Senare märkte de andra att hon var enormt självisk och tyckte illa om barn.
Fast det är ju oftare de utåtriktade som är jobbiga haha
Ett kännetecken på autistiska är att de INTE kan läsa av signaler,
men (inte för grov autism) har ofta andra fördelar som gör att de kan fungera bättre än medel i arbetslivet, men de behöver lära sig hur man uppträder i olika sociala situattioner.

Nu finns det ju inte direkt "onda" eller "goda" människor, då vi alla ligger nånstans inom en gråzon. Men jag snälltolkar.

Du påstår att du är en riktigt bra människokännare. Jag påstår att jag också är det. Min personliga styrka är att känna igen svagheter.

Om vi pratar om mänskliga monster - jag gillar inte termen ond (bl av ovan nämnda skäl), men jag har mött flera demoner i mänsklig skepnad. Det ganska enkelt att läsa av eftersom deras blick är hyfsat skräckinjagande - när man ser in i sådana ögon är det som att tiden stannar. Det är som att se ner i en djup avgrund. De nästan dreglar när det "hettar till", det är (för mig) väldigt uppenbart när någon är besatt av en specifik hunger - vilket ju självklart är en svaghet - men dessa individer är också mycket starka och extremt farliga. Såhär ser en besatt /demonisk människa ut:

https://youtu.be/AUdKwTGFU2g

Ovan är ett tydligt extremfall. Alla är inte lika lätta att känna igen. Jag har sett samma blick hos folk som sitter på fina kontor med fina titlar och höga löner: de jobbar med att "vårda" människor för de gillar makten i att jobba på ställen där folk är inlåsta. Jag talar inte om plitar nu, obviously. Jag talar om de som sitter högt uppe i makthierarkin (vilket gör dem så kåta att de nästan börjar brinna kan jag avslöja - det är både löjeväckande och fruktansvärt skrämmande att bevittna).

Jag har en förmåga att läsa av en viss sorts hunger efter makt, skulle jag säga: enkelt uttryckt, sadism. Jag tror det beror på att jag själv är sadist.

Sedan har vi de "obehagliga" typerna du nämner. Fast jag vet inte om vi talar om samma sak. Jag själv är en obehaglig typ, eftersom jag har en diagnos med autistiska drag och inte deltar i sociala sammanhang på samma sätt som andra utan snarare står bredvid och observerar. Jag sänder (ofta) inte ut en härlig och positiv energi som syftar till att bidra till flockens gemenskap och därmed överlevnad, vilket många såklart finner obehagligt. Kombinerat med att jag "ser igenom" det mesta människor sysslar med, jag ser igenom folks allehanda sociala krumbukter; alltifrån forskare till präster till mannen på gatan - klart att jag upplevs som obehaglig.

Men, såhär är det för mig. Jag behöver sitta ner och prata med personen en i ca en timme. Sedan vet jag:

* Om människan vill väl.
* Om människan har ett sunt förhållningssätt till livet och till sig själv.
* Om människan är ofarlig.




* Om människan är farlig för mig - eller för andra - att ingå i relation med, vilket är mer komplext, och viktigt att kunna läsa. Det behöver inte handla om att människan vill dig illa! Det kan vara brister i deras egen personlighet, tankemönster och livsstil som gör att de "lash out" mot mig eller dig specifikt (pga hur DU är; vilka komplex DU väcker hos den skadade personen) - men bara om ni ingår en relation tillsammans. Lämnar du dem ifred är de ofarliga.

Det som skiljer den sistnämnda gruppen från mänskliga demoner är att de inte själva förstår hur eller varför de skadar andra - de agerar liksom i panik hela tiden. De försöker hålla ihop ett liv som de själva inte förstår. De har alltså låg självkännedom, till skillnad från den mänskliga demonen som har en mycket hög självkännedom. Ett monster vet att han/hon är ett monster - ett jackass fattar i princip ingenting, det är som att tala med en vägg ungefär.

* Slutligen finns det människor som är trygga för mig, men livsfarliga för andra - pga mina och deras specifika personlighetsdrag. Farliga människor letar efter utsatta, svaga offer. Jag är inget offer, eller "lätt byte" vilket de ser i min blick eller erfar efter 2-48 timmar (cirkus).

Jag har umgåtts med mördare, våldtäktsmän, personer med väldigt mörka saker i sitt sinne. De har inte utsatt mig, eftersom de har känt något slags kontakt (/empati, kamratskap), alternativt att jag inte besitter den inre svaghet och osäkerhet som gör dem kåta. Jag har då inte sett dem som mänskliga monster, utan mer som vänner.

Hej!

Den människa jag är nu började bildas under gymnasiet innan dess visste jag inte ens vad god eller ond människa är för något. Jag brukade inte ens kolla vem som gick förbi mig.
Men det även denna tid som denna personlighet började utvecklas dvs. att jag blev mera medveten om att vi bor i en ganska opålitligt och misstänksam värld, där det finns onda och goda människan.
Men nåväl och nu till saken.

Så fort jag ser en människa kan jag känna av om denna person är normal, god, ond eller allmänt otrevlig. Till och med obehaglig.
Det låter sjukt men jag vet inte vad det beror på kan vara allting ifrån vibbar, energi, ögonkontakt osv. Svårt att sätta fingret på vad det kan vara.

Nu tänkte jag fråga er känner ni igen er dvs. så fort ni ser någon så får denna person en stämpel på sig som väldigt obehaglig och ond, så pass mycket att jag måste ta någon annan väg nästa gång för att undvika se äcklet.
Eller att jag sekunden senare ser en annan person och tänker: oj vilken trevlig person undra vad han bär på i sinne. Verkar vara toppen grabb.

Känns allt detta bekant?

Människor med NPF brukar ha jävligt bra radar för såna saker.

Tonåringar också

Hej!

Den människa jag är nu började bildas under gymnasiet innan dess visste jag inte ens vad god eller ond människa är för något. Jag brukade inte ens kolla vem som gick förbi mig.
Men det även denna tid som denna personlighet började utvecklas dvs. att jag blev mera medveten om att vi bor i en ganska opålitligt och misstänksam värld, där det finns onda och goda människan.
Men nåväl och nu till saken.

Så fort jag ser en människa kan jag känna av om denna person är normal, god, ond eller allmänt otrevlig. Till och med obehaglig.
Det låter sjukt men jag vet inte vad det beror på kan vara allting ifrån vibbar, energi, ögonkontakt osv. Svårt att sätta fingret på vad det kan vara.

Nu tänkte jag fråga er känner ni igen er dvs. så fort ni ser någon så får denna person en stämpel på sig som väldigt obehaglig och ond, så pass mycket att jag måste ta någon annan väg nästa gång för att undvika se äcklet.
Eller att jag sekunden senare ser en annan person och tänker: oj vilken trevlig person undra vad han bär på i sinne. Verkar vara toppen grabb.

Känns allt detta bekant?

Intressant och tack att du delar med dig.
Har du några svenska exemplar av dessa monster där tiden stannar. Det är som att se ner i en djup avgrund.?

Hej!

Den människa jag är nu började bildas under gymnasiet innan dess visste jag inte ens vad god eller ond människa är för något. Jag brukade inte ens kolla vem som gick förbi mig.
Men det även denna tid som denna personlighet började utvecklas dvs. att jag blev mera medveten om att vi bor i en ganska opålitligt och misstänksam värld, där det finns onda och goda människan.
Men nåväl och nu till saken.

Så fort jag ser en människa kan jag känna av om denna person är normal, god, ond eller allmänt otrevlig. Till och med obehaglig.
Det låter sjukt men jag vet inte vad det beror på kan vara allting ifrån vibbar, energi, ögonkontakt osv. Svårt att sätta fingret på vad det kan vara.

Nu tänkte jag fråga er känner ni igen er dvs. så fort ni ser någon så får denna person en stämpel på sig som väldigt obehaglig och ond, så pass mycket att jag måste ta någon annan väg nästa gång för att undvika se äcklet.
Eller att jag sekunden senare ser en annan person och tänker: oj vilken trevlig person undra vad han bär på i sinne. Verkar vara toppen grabb.

Känns allt detta bekant?

Du borde lära dig att inte döma personer på förhand.

Så fort jag ser en människa kan jag känna av om denna person är normal, god, ond eller allmänt otrevlig. Till och med obehaglig.
Det låter sjukt men jag vet inte vad det beror på kan vara allting ifrån vibbar, energi, ögonkontakt osv. Svårt att sätta fingret på vad det kan vara.

Lite förvånande, men ja. Och barn för den delen.