Intressant tråd…själv har jag insett att jag har noll fingertoppskänsla. Fattar ofta sympati för människor med vänlig blick, som visar sig vara ganska ojusta så småningom. Tyvärr är lojalitet en av mina bättre egenskaper och jag vägrar i det längsta att ge upp dem.
Å andra sidan har det hänt att forna ”fiender” har blivit mina vänner.
Numera kan jag tillbringa några dagar i sträck, särskilt i lokala folksamlingar, där de flesta blommar upp, med att muttra ”usch”, omväxlande med ”stackars människor”. Detta gäller inte utomlands eller med de som står mig nära.
Tyder möjligen på vantrivsel, ensamhet och någon form av anomali, möjligen senilt betingad.
Detta är vad som ni ev kan se fram emot.
Notera att TS outat sig själv som invandrare med dålig språkbegåvning och aggressivt tonfall i andra trådar där han låtsats vara emot invandrare (alltså sig själv). Just saying.
Bortsett från detta kan jag se in i människor sedan första klass och sätter etiketter på samtliga människor jag träffar inom 10 sekunder, t.ex dum, lat, intelligent, snäll, omtänksam osv. Min mamma är den absoluta motsatsen, hon kunde inte avläsa en människa alls och blev t.ex ständigt lurad av detta när de på jobbet skämtade med henne och hon tog detta allvarligt.
Vissa saker kan jag inte se, t.ex om man är rik, utbildad, duktig på jobbet.
Allt detta påminner om grafologer, som kan läsa handstil och se personligheten. Men de kan inte avläsa kön eller intelligens från en namnteckning, vissa saker går att dölja.
Eller så är allt inbillning.
__________________
Senast redigerad av Lund-NoGo-zone 2026-08-08 kl. 18:10.
Jag var ute och sprang idag, sprang förbi en okänd människa som precis när jag sprang förbi honom sa nåt, ganska säker på att han sa jävla soppa.
Kanske nån som TS som tog mig för en soppa utan att veta vem jag är.
Idiot om han nu sa så till mig, kanske hörde jag fel ändå.
Den människa jag är nu började bildas under gymnasiet innan dess visste jag inte ens vad god eller ond människa är för något. Jag brukade inte ens kolla vem som gick förbi mig.
Men det även denna tid som denna personlighet började utvecklas dvs. att jag blev mera medveten om att vi bor i en ganska opålitligt och misstänksam värld, där det finns onda och goda människan.
Men nåväl och nu till saken.
Så fort jag ser en människa kan jag känna av om denna person är normal, god, ond eller allmänt otrevlig. Till och med obehaglig.
Det låter sjukt men jag vet inte vad det beror på kan vara allting ifrån vibbar, energi, ögonkontakt osv. Svårt att sätta fingret på vad det kan vara.
Nu tänkte jag fråga er känner ni igen er dvs. så fort ni ser någon så får denna person en stämpel på sig som väldigt obehaglig och ond, så pass mycket att jag måste ta någon annan väg nästa gång för att undvika se äcklet.
Eller att jag sekunden senare ser en annan person och tänker: oj vilken trevlig person undra vad han bär på i sinne. Verkar vara toppen grabb.
Känns allt detta bekant?
Nu finns det ju inte direkt "onda" eller "goda" människor, då vi alla ligger nånstans inom en gråzon. Men jag snälltolkar.
Du påstår att du är en riktigt bra människokännare. Jag påstår att jag också är det. Min personliga styrka är att känna igen svagheter.
Om vi pratar om mänskliga monster - jag gillar inte termen ond (bl av ovan nämnda skäl), men jag har mött flera demoner i mänsklig skepnad. Det ganska enkelt att läsa av eftersom deras blick är hyfsat skräckinjagande - när man ser in i sådana ögon är det som att tiden stannar. Det är som att se ner i en djup avgrund. De nästan dreglar när det "hettar till", det är (för mig) väldigt uppenbart när någon är besatt av en specifik hunger - vilket ju självklart är en svaghet - men dessa individer är också mycket starka och extremt farliga. Såhär ser en besatt /demonisk människa ut:
Ovan är ett tydligt extremfall. Alla är inte lika lätta att känna igen. Jag har sett samma blick hos folk som sitter på fina kontor med fina titlar och höga löner: de jobbar med att "vårda" människor för de gillar makten i att jobba på ställen där folk är inlåsta. Jag talar inte om plitar nu, obviously. Jag talar om de som sitter högt uppe i makthierarkin (vilket gör dem så kåta att de nästan börjar brinna kan jag avslöja - det är både löjeväckande och fruktansvärt skrämmande att bevittna).
Jag har en förmåga att läsa av en viss sorts hunger efter makt, skulle jag säga: enkelt uttryckt, sadism. Jag tror det beror på att jag själv är sadist.
Sedan har vi de "obehagliga" typerna du nämner. Fast jag vet inte om vi talar om samma sak. Jag själv är en obehaglig typ, eftersom jag har en diagnos med autistiska drag och inte deltar i sociala sammanhang på samma sätt som andra utan snarare står bredvid och observerar. Jag sänder (ofta) inte ut en härlig och positiv energi som syftar till att bidra till flockens gemenskap och därmed överlevnad, vilket många såklart finner obehagligt. Kombinerat med att jag "ser igenom" det mesta människor sysslar med, jag ser igenom folks allehanda sociala krumbukter; alltifrån forskare till präster till mannen på gatan - klart att jag upplevs som obehaglig.
Men, såhär är det för mig. Jag behöver sitta ner och prata med personen en i ca en timme. Sedan vet jag:
* Om människan vill väl.
* Om människan har ett sunt förhållningssätt till livet och till sig själv.
* Om människan är ofarlig.
Jag skulle säga att 80-95% av alla jag möter kan klassas som i högsta grad ofarliga; harmlösa - men alla har också brister och svagheter, t ex en låg självkänsla eller neurotiska drag som leder till trubbel.
* Om människan är farlig för mig - eller för andra - att ingå i relation med, vilket är mer komplext, och viktigt att kunna läsa. Det behöver inte handla om att människan vill dig illa! Det kan vara brister i deras egen personlighet, tankemönster och livsstil som gör att de "lash out" mot mig eller dig specifikt (pga hur DU är; vilka komplex DU väcker hos den skadade personen) - men bara om ni ingår en relation tillsammans. Lämnar du dem ifred är de ofarliga.
Det som skiljer den sistnämnda gruppen från mänskliga demoner är att de inte själva förstår hur eller varför de skadar andra - de agerar liksom i panik hela tiden. De försöker hålla ihop ett liv som de själva inte förstår. De har alltså låg självkännedom, till skillnad från den mänskliga demonen som har en mycket hög självkännedom. Ett monster vet att han/hon är ett monster - ett jackass fattar i princip ingenting, det är som att tala med en vägg ungefär.
* Slutligen finns det människor som är trygga för mig, men livsfarliga för andra - pga mina och deras specifika personlighetsdrag. Farliga människor letar efter utsatta, svaga offer. Jag är inget offer, eller "lätt byte" vilket de ser i min blick eller erfar efter 2-48 timmar (cirkus).
Jag har umgåtts med mördare, våldtäktsmän, personer med väldigt mörka saker i sitt sinne. De har inte utsatt mig, eftersom de har känt något slags kontakt (/empati, kamratskap), alternativt att jag inte besitter den inre svaghet och osäkerhet som gör dem kåta. Jag har då inte sett dem som mänskliga monster, utan mer som vänner.
__________________
Senast redigerad av Berit85 2026-08-08 kl. 18:52.
Brukar du försöka föra ett samtal med dessa och se hur det går ?
Det är oftast då det blir lättare att ha åsikter om en person är skum
Man ska vara försiktig med att döma personer man inte känner
Det är då det ofta blir helt fel. Fördomarna tar över helt
Men det är naturligtvis aldrig fel att vara försiktig
Om man misstänker något hos en viss person
Om man är rädd för nästan alla man möter. Så är problemet inte människor, utan mer den egna rädslan
Är introvert (för ofta inte samtal med folk om de inte säger hej) och för min del syns det klart vem jag har just ska möta eller möter!
Glasögon är som en sköld för dom uttrycksfulla.
Mobbare förstår inte alltid varför/att dom mobbas eller vägrar erkänna anledning till mobbningen. Egot står i vägen. Måste vara hemskt att möta sig själv.
Vi är bara människor.
Så du säger att glasögon döljer det sanna människan bakom ansiktet (rättare sagt bakom glasögonen)?
Hur bekräftar du att så är fallet så du vet att det faktiskt stämmer? Dom flesta man ser träffar man sällan igen. Klart man upplevt liknande känsla men att omedelbart sätta varje sådan människa i ett snävt fack mellan normal, god och ond låter som en extrem förenkling för att "kategorisera" komplicerade människor som säkert känns väldigt skönt men sannolikt bara är en massa förutfattade meningar.
Många säljare och bedragare är väldigt naturligt trevliga där man inte får "en dålig känsla" förrän dom fått det dom vill ha från dig. Inte skulle du väl lägga hela livet i handen på en människa du vibbar som "god" efter en stunds observation eller interaktion? Gör du inte det så faller hela konceptet med en sådan "radar".
Du kanske bor i stockholm, göteborg.
Här i västerås ser du nästan samma person åter igen och igen och igen. Så då blir det enkelt med min "radar".
Märkligt och sjukt nog så blir de det i min värld om detta hej återkommer igen och igen så länge jag träffar den onda/obehagliga personen.
I sådana fall är det bara i din inbillning som de är onda.
Däremot kan reserverade/avvaktande personer öppna upp av Hej och ett leende.
Citat:
Ursprungligen postat av hidden-nick
Glasögon är som en sköld för dom uttrycksfulla. Mobbare förstår inte alltid varför/att dom mobbas eller vägrar erkänna anledning till mobbningen. Egot står i vägen. Måste vara hemskt att möta sig själv.
Vi är bara människor.
Pratar du om mobbare eller om de som blir mobbade?
Citat:
Ursprungligen postat av FallerIfallerA
Jag är vuxen och dömer inte människor vid första ögonblicket, vet av erfarenhet att det är korkat att göra det!
Bara om man är dålig på det
Då man är bra på det ser man vilka man behöver se upp med om man måste ha med dem att göra
och vilka är värda att lägga tid på annars.
Citat:
Ursprungligen postat av HBTKuk
Att kunna syna människor med relativt god träffsäkerhet är ett resultat av våra tidigare erfarenheter och förmåga att uppfatta minimala detaljer i samtal eller kroppsspråk. Våra samlade erfarenheter är det som kallas intuition ibland.
Just det.
Jag var en tänkare redan som liten. Då farfar blev ihop med en några år efter farmor dog var alla positiva utom jag som 8-åring, som sa "Rekomenderas INTE." Senare märkte de andra att hon var enormt självisk och tyckte illa om barn.
Citat:
Ursprungligen postat av slagskott
Jag lagar en psykologisk profil närhälst jag möter folk per automatik men inte om är snälla/ond men om de har humor, är utåtriktade eller verkar vara jobbiga
Fast det är ju oftare de utåtriktade som är jobbiga haha
Citat:
Ursprungligen postat av Terrorstorm
Välj en diagnos och argumentera för att denna grupp på något sätt skulle vara bättre på att läsa av människor. Det går såklart inte.
Ett kännetecken på autistiska är att de INTE kan läsa av signaler,
men (inte för grov autism) har ofta andra fördelar som gör att de kan fungera bättre än medel i arbetslivet, men de behöver lära sig hur man uppträder i olika sociala situattioner.
Notera att TS outat sig själv som invandrare med dålig språkbegåvning och aggressivt tonfall i andra trådar där han låtsats vara emot invandrare (alltså sig själv). Just saying.
Bortsett från detta kan jag se in i människor sedan första klass och sätter etiketter på samtliga människor jag träffar inom 10 sekunder, t.ex dum, lat, intelligent, snäll, omtänksam osv. Min mamma är den absoluta motsatsen, hon kunde inte avläsa en människa alls och blev t.ex ständigt lurad av detta när de på jobbet skämtade med henne och hon tog detta allvarligt.
Vissa saker kan jag inte se, t.ex om man är rik, utbildad, duktig på jobbet.
Allt detta påminner om grafologer, som kan läsa handstil och se personligheten. Men de kan inte avläsa kön eller intelligens från en namnteckning, vissa saker går att dölja.
Eller så är allt inbillning.
Har du någongång i ditt liv sett en person som gav dig extrem obehagliga vibar (så pass negativa vibar att du absolut inte vill se personen igen) redan de första sekunderna ?
__________________
Senast redigerad av swedenistani 2026-08-08 kl. 19:32.
