Norsk skogkatt är det något att ha?

Skogisar är otroligt charmiga, lojala och lekfulla.

Som någon påpekade här om att de skulle vara lata (absolut, efter de fyllt 10-12 år så blir de av naturlig anledning tröttare), men annars aktiverar du inte katten tillräckligt/ger den utrymme att undersöka/leka/"jaga" själv. De vill leka och apporterar gärna!

Av erfarenhet kan pälsen vara dryg att hantera, då de fäller en del, samtidigt som de har "underull".
Det finns dock en perfekt lösning för det, katten står still och njuter av kamningen:
Schäferkarda

Mvh Skogisuppfödare.

Vissa är pratiga, absolut, men det är bara charmigt. (Kan rekommendera att aldrig skaffa exempelvis Siames eller någon annan orientalisk ras - då kommer du vilja mörda den jämt. Haha)

Skriker?
Okastrerad hona? De är skitjobbiga när de löper, men det går över - såvida hon inte löper jämt. Ska hon inte användas i avel så bör man kastrera/sterilisera henne, alternativt kemiskt kastrera henne.

Av egen erfarenhet av hanar, så kan de börja bli högljudda med åldern. Jag gissar på att de inte längre hör eller ser så bra längre eller blir smått dementa, så de undrar var man är. Mina 14-15-åriga pojkar blev mer skrikiga på ålderns höst. Men då behöver de egentligen bara mer kärlek, precis som honor när de löper.

du dpg kan vara maine coon också??

då är det inte norsk skogkatt utan en storvuxen husis.

du skall naturligtvis inte betala för en husis lika mycket som för en rasren med stamtavla å alla papper i ordning…

Maine Coon eller dess korsningar, nej!!! De ser fina ut. Men de är skitstora, som en hund. Mer än dubbelt en normal katt. De är riktiga psykopater, de saknar rädslor men har massor av lekfulla aggressioner. Du får inget gullegullband med en sådan katt. Den kommer att ta över ditt hem. Den äter dig ur huset. Och pälsen tovar sig hela tiden. Katter är hanterbara pga sin storlek, de ska vara små och förstå det. Men folk tycker att det skulle vara "coolt" med en katt som väger 10-15 kilo mot 4 kilo som är normalt.

Har en med stamtavla som är jävligt speciell..

Jamar mycket om hon tror att hon är ensam hemma, oduglig på att klättra i klätterttäd.

Säkert extremt låg iq men väldigt tillgiven.

De norska skogskatter jag stött på är instabila neurotiker.
De kan inte göra någonting vettigt annat än att lajva primadonnor.
Jämfört med en stabil äkta bonnkatt som är född i en ladugård som käkar harpaltar och skuggboxas med huggormar
Om man tycker det är kul att lägga ner stora summor på en sådan och sen blir en curling mamma som hela tiden ska passa upp så får man väl göra det.
Men jag skulle aldrig ställa upp och mata en sådan när deras orginalbetjänter är på semester.

De sticker ofta iväg på långa turer, ibland i veckor eller månader.

Kollar inte klippet.
Min förra var vit och stendöv vilket var ett minus då de är pratiga. Men när sista bonnkatten dog så fanns ingen tvekan att ersätta även den med ännu en Norskis. Du har redan tagit första steget genom att inte kalla den för Norsk Skogskatt. Båda uppfödarna jag träffat gnisslar tänder över den felsägningen😁
Så, vi kom hem med en 12-veckors Norsk till vår 8-åriga dövtant.
I två dagar markerade gamlingen att den nya var dum men enda sättet att döda kattungen på var att stjäla kattungens mat. Vuxna katter blir feta av kattungemat.
Efter två dagar följde sex år av kärlek.
Den gamle dog för ett par veckor sedan och det passade in tidsmässigt då vår sexåriga katt hade sin farbror hos en kattvakt.
När farbrodern hamnade hos sin nuvarande ägare så gav jag ett löfte om att han hade ett hem om det skulle behövas då den nya ägaren är riktigt gammal.
Så, jag åkte från krematoriet och hämtade en vuxen Norsk skogkatt som var ett halvår yngre än vår katt. Första dagen låg han passiv i klätterträdet medan vår katt pockade på uppmärksamhet.
Så fort vi människor och två stora hundar lade oss för natten hörde jag att två för varandra okända katter lekte.
Efter en vecka flyttade han på hundarna när de stod i vägen för hans raka väg till matskålen och efter två veckor sket han i hundarna.
Som redan sagts så är de pratiga och vår hona tjatar mer på mig än min sambo. Sambon brukar muttra om att jag och katten pratar mer med varandra än vad vi människor gör.
Men min lilla novell handlar mer om hur denna ras snabbt lär sig att leva med andra individer då de i princip välkomnar nya individer.
Den vita jag skrev om han välkomna fem hundar och en katt medan den nuvarande tog till sig två hundar i bostaden samt två vilda valpar som nu är vuxna.

En negativ sak.
All rasuppfödning oavsett art har en grad av inavel och sjukdommar. Köp inte ett rasdjur utan veterinärbesiktning och intyg. Både min nuvarande samt den som ska flytta hit i framtiden saknar stamtavla men uppfödaren var ändå seriös och hade dem veterinärbesiktade.