Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Nej, det hela sker helt enligt profetiorna i GT, det var förutsagt
Det står inget i bibeln att den smorde måste vara en jordisk kung.
Sidkia var den sista jordiska kungen, det kom ingen efter honom. Jerusalem förstördes då, som inte blev återuppbyggd förrän senare. Ingen ny kung infördes fram till Jesu tid och inte heller efteråt, fram till att Jerusalem förstördes en andra gång, när Gud övergav judarna som hans folk.
Det var profeterat av Hesekiel att Sidkia skulle avsättas och inte förrän: "han kommer som jag har givit rätten att döma" kommer det att bli en kung som representerar Gud:
"Du skändlige och gudlöse furste över Israel! Snart kommer dagen då du får ditt slutliga straff. Så säger Herren Gud: Av med turbanen och kungakronan! Inget skall förbli som det är. Upphöj den förnedrade, förnedra den upphöjde! Allt, allt, allt skall jag lägga i spillror. Men det skall inte ske förrän han kommer som jag har givit rätten att döma." (Hesekiel 21:25-27 Bibel2000)
Jesus fick rätten att döma:
"Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen" (Joh 5:22 Bibel2000)
Jesus fick all makt i himlen och på jorden eftersom han fullgjorde sitt mänskliga liv som en motvikt för Adams synd:
"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: »Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden." (Matt 28:18 Bibel2000)
Men Jesus blev inte kung på en gång, GT profeterar om exakt när han skulle bli en kung, jag tror du vet vilka profetior jag pratar om. Johannes fick sin syn på 100-talet e.Kr. där han i en framtid berättar om kriget i himlen, som skedde när Jesus började agerade som kung, den smorde:
"Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde."(Upp 12:10 Bibel2000)
Du blandar ihop två saker: vad texten i GT faktiskt säger om den smorde/Davidsättlingen och hur senare kristen tolkning (NT) omtolkar det i efterhand. Det blir historisk anakronism om begreppet Messias.
Messias/smord i GT är i en jordisk kunglig titel.
Den framtida förväntan som växte fram i judendomen (särskilt efter exilen) var en jordisk härskare av Davids ätt som skulle återupprätta riket, besegra fiender, samla folket och regera i rättfärdighet i landet. Det är den konkreta, politiska och nationella förväntan som syns i texter och i all senare judisk litteratur.
Hesekiel 21:25–27 handlar om domen över Sidkia och avslutningen av den dåvarande dynastin: kronan tas av, allt läggs i spillror, ”tills han kommer som rätten tillhör”.
Det är en hoppfull notis om att någon i framtiden åter ska få den rättmätiga makten. Den säger inte:
att den rättmätiga kungen skulle avrättas innan han blev kung,
att riket egentligen skulle vara ”inte av denna världen”
eller att tronen bara skulle finnas i himlen medan det jordiska Israel skulle fortsätta under främmande herravälde utan att enas på nytt.
Sidkia som ”siste jordiske kung” är vad kristna har hittat på att kalla honom därför att Jesus aldrig blev kung och man behövde hitta på att kungadömet inte var världsligt.
Ja, Sidkia var den sista davidiska kungen på tronen före exilen. Därefter fanns ingen självständig judisk kung av Davids ätt. Men det betyder inte att förväntan upphörde eller att GT plötsligt omdefinierade messias till en himmelsk gestalt. Judarna fortsatte att vänta på en jordisk befriare (se t.ex. de messianska förväntningarna under Hasmoneerna, Herodes tid, och senare Bar Kokhba). Att ingen kom och satte sig på den jordiska tronen är just det historiska faktum som tvingade fram den kristna omtolkningen till ett himmelskt kungadöme (varför det nu skulle behövas när Gud naturligtvis skulle bestämma där).
NT-citeringarna löser inte problemet eftersom de ju helt enkelt bara försöker att sälja in korrigeringarna.
Om GT hade definierat messiasrollen som en himmelsk kung som dör, uppstår, får all makt och sedan inväntar en framtida himmelsk strid, då skulle judarna ha känt igen det. Det gjorde de inte – och det gör de fortfarande inte.