Staten som huvudman för vården - vad blir bättre?

I valdebatten 2026 säger vissa politiker att de vill ha staten som huvudman i stället för regionerna.
Hur genomtänkt är det?
Finns här någon/några som har insyn i verksamheten och som sakligt kan beskriva:
1. Vad som är problem idag.
2. Vad beror problemen på?
3. Hur kan problemen avhjälpas?

1. Att vi har ett flertal olika huvudmän.
2. Att huvudmännen har olika förutsättningar.
3. Att centralisera och ha en ansvarig huvudman.

Inget, staten klarar inte av att sköta de uppgifter man har idag.

Tja , man kan ju drömma om att om staten tar över regionernas stora uppgift vård så kan man lägga ner regionerna och få över pengar till annat.
Men det fungerar inte så.

Detta är att fokusera på helt fel saker för att vi har svag ledare.

På samma sätt fokuserar politiker på samtyckeslagar när vi har flest våldtäkter.
På vinster inom skolan när eleverna inte längre kan läsa.
Det är enklare och ser ut som om man gör något.

Sedan har du en grupp autister som tror att alla får samma vård om Kristersson sköter vården.
Men det fungerar inte så då vi tex har olika sjukhus.
Man kan aldrig få ett samhälle där allt mäts med linjal.

En gång kivades vi tre barn om glassfördelningen så mamma tog fram linjal.
Och det avslöjar vad det handlar om. Omognad.

Kan bli fler anställda, mindre kontroll.

Jobbar du i någon av landets regioner, eller hur har du skaffat dig insyn?

På vilket sätt är det ett problem med olika huvudmän om de har samma regelverk att förhålla sig till? Tolkar de föreskrifterna/reglerna olika?

På vilket sätt har regionerna olika förutsättningar?
Menar du att skatteintäkterna skulle vara olika? Eller avser du något annat?
Att det är dryga 37 mil mellan Ume och Hemavan förändras inte för att staten är huvudman.

Har du något exempel på där centralisering har givit önskade förbättringar, vilka de nu är?

Jag har lite svårt att se på vilket sätt ditt inlägg är relaterat till ämnesrubriken:
Staten som huvudman för vården - vad blir bättre?

Jag har sett hur vården fungerar eller inte fungerar i olika regioner. Sen handlar det nog inte om att regelverket tolkas olika i första hand utan att regelverket är svårt att följa för alla just pga de väldigt skilda förutsättningarna. Det kan visserligen öppna för kreativa "lösningar".

Skillnaderna beror bland annat på olika skatteintäkter, men precis som du skriver beror det också på exempelvis avstånd.

Jag är generellt emot centraliseringar och tycker att det mesta i samhället ska utgå från det lokala men det är väl lite där vi har skapat problemen.

Alltså genom att centralisera samhället i stort, alla ska bo i och omkring städerna.

Så jag ser kanske frågan ur ett lite vidare perspektiv, hade vi inte sett till att avfolka glesbyggd som vi gjort de senaste 40 åren skulle problemen nog inte se ut som de gör idag.

Det här gäller ju inte heller enbart sjukvård, utan i stort sett all samhällsservice. Man kan titta på hur det ser ut med skolor.

Att låta staten vara huvudman tror jag inte per automatik leder till bättre vård men det skulle nog bli enklare att utkräva ansvar.

En rimligare lösning vore kanske att inse att alla regioner inte kan erbjuda vård med samma förutsättningar som exempelvis Stockholm och då kan kanske regelverket inte se likadant ut överallt så som det gör med den nationella vårdgarantin.

Jag ser det väl som att valen står mellan pest eller kolera men något måste ju göras och vi vill ju inte skjuta till mer pengar.

Hur ser du själv på frågan? Tycker du att det fungerar tillfredställande överallt?

Får de äldre/sjuka som inte har råd eller vilja att flytta in till städerna skylla sig själva?

Tack för ditt svar.
Jag vet faktiskt inte på vilket ben jag ska stå.
Jag har inte funderat så mycket på detta i detalj tidigare.
Nu när Liberalerna och KD lyfter frågan i valdebatten så började jag fundera på det hela mer i detalj.
Jag har lite svårt att se att som genom ett trollslag så blir allt bättre om vi byter från regional till nationell styrning.
Samma folk, samma regler, samma tolkningar, samma arbetssätt, samma kostnader följer väl med vid en ändring från region till stat, så vad är finessen i det hela?
Jag vet inte ens vad det är som inte är tillräckligt bra. Hur mäter man det?
Jag har själv väntat på en tid hos en ortoped i sex månader nu, vilket kan kännas mycket.
Hade den tiden varit kortare om staten hade varit huvudman?

Här har vissa borgare samma syn som vänstern. Och oftast handlar det om småpartier så klart.

Blir trött av att höra Ebba tugga om detta.

Mer makt åt makten och allt mer bestämmande hamnar längre bort ifrån folket. Ansvarsutkrävandet blir ju sämre. Det är det enda som det hela resulterar i.

Dom menar på att de kan spara pengar den vägen. Men det är inte säkert. Bättre att låta en hybrid av privata och offentliga aktörer jobba för att förbättra villkoren utifrån regionens förutsättningar, om man vill få ner kötiderna och kostnaderna.

Och så är det kanske dags att reformera den där vårdgarantin till något mer realistiskt där man inser att förutsättningarna ser helt annorlunda ut från region till region. Göran Perssons regering införde den aktuella vårdgarantin 2005 helt utan visdom.

Sjukvårdsfrågan är något som jag ser helst att politiker på riks-nivå hålls ifrån. Sedan i vissa fall kan det ju vara oundvikligt att de ryker in. Men annars tycker jag att våra regionalpolitiker ska jobba med den hushållningen.

Jag har väldigt svårt att se att allt löser sig genom ett trollslag, det är ju uppenbart att det inte gör det. Som jag ser det är det systemet som är problemet. Och det är mycket som gått snett.

När det kommer till politiker så har jag inte mycket till övers för dom. Det har sina idéer som unga och radikala om man nu ska hårddra det men sedan blir de en del av systemet och då är de bakbundna till att följa de premisser som sats upp av "samhället". Vilka "samhället" är kan man sedan fråga sig.

Nu ska man väl inte romantisera saker och ting, men om man tittar på glesbyggd och avfolkningsorter. Är det så att folk verkligen vill flytta eller flyttar många för att de är tvungna?

Det finns mycket att tänka på och ta hänsyn till. Inte minst fenomenet med sk. "social dumpning".

Många kommuner är små, och saknar kompetens.

Staten är stor, rik, och kan locka kompetens.

Pengar och kompetens ger bättre vård.

?
Vad har kommunernas storlek att göra med en flytt av huvudmannaskapet för sjukvården från regionerna till staten?