Nyanställd fick sparken pga. ångestanfall - arbetsgivaren anmäls till DO

Jag har klart och tydligt skrivit att jag inte kan arbeta heltid, eftersom jag knappast bidragsfuskat för att bli sjukskriven utan helt enkelt inte är arbetsför. Tycker tamejfan att man då ska anpassa nivår efter min förmåga.

Vad är det du inte fattar med att jag säger att alla inte kan? Jag kan inte arbeta heltid. Jag överväger att därför bli Familjedaghem eftersom jag slipper lämna bostaden för att stressa runt och endast då går ut för de aktiviteter barn behöver. Att vistas i sitt hem och göra saker man ändå gör som mat, städning mm är inte lika krävande och jag kan ta hand om barn i sömnen, så inrutat i mig är det att sköta om ungar.

Men nej, jag kommer aldrig att ha kapacitetsnivå (sannolikt aldrig) för att arbeta heltid och flaxa runt mellan olika platser. Därav att jag funderar på arbete i det egna hemmet med sådant jag kan göra som inte är särskilt utmanande.

Problemet du inte vill få in attt viss justering för att jag försökte ta mig ur sjukskrivning för tio år sedan, hade kunnat inneburit att jag arbetat idag de scheman jag klarade av istället för att keva som fullt sjukskrivning.

Inse att människor fungerar olika

Ni som säger att alla med ångestproblem ska ta städjobb och liknande lever inte i verkligheten. Vi har en befolkning där ungefär en miljon människor tar SSRI eller SNRI på grund av depressions- och ångestproblematik. Uppskattningsvis en tredjedel av befolkningen har någon gång haft besvär av den digniteten att det krävts psykofarmaka. De enda som definitivt aldrig har några sådana besvär är psykopater.

Jag har klart och tydligt skrivit att jag inte kan arbeta heltid, eftersom jag knappast bidragsfuskat för att bli sjukskriven utan helt enkelt inte är arbetsför. Tycker tamejfan att man då ska anpassa nivår efter min förmåga. Sedan så är jag som praktikant inte på en arbetsplats för att jobba hårdast av alla när jag studerar utan för att visa att jag klarar av arbetet. Behöver jag en vilodag när ingen annan följer ett lika hårt schema, så är min rätt till det som praktikant i slutet av månaden jävligt aktuell. Särskilt om lärare sabbat så jag halkat efter genomnatt påstå att jag inte ska läsa den kurs jag visst skulle ha läst samtidigt. Vilket förövrigt innebär mer än heltid att plugga en kurs och även arbeta heltid

Vad är det du inte fattar med att jag säger att alla inte kan? Jag kan inte arbeta heltid. Jag överväger att därför bli Familjedaghem eftersom jag slipper lämna bostaden för att stressa runt och endast då går ut för de aktiviteter barn behöver. Att vistas i sitt hem och göra saker man ändå gör som mat, städning mm är inte lika krävande och jag kan ta hand om barn i sömnen, så inrutat i mig är det att sköta om ungar.

Men nej, jag kommer aldrig att ha kapacitetsnivå (sannolikt aldrig) för att arbeta heltid och flaxa runt mellan olika platser. Därav att jag funderar på arbete i det egna hemmet med sådant jag kan göra som inte är särskilt utmanande.

Problemet du inte vill få in attt viss justering för att jag försökte ta mig ur sjukskrivning för tio år sedan, hade kunnat inneburit att jag arbetat idag de scheman jag klarade av istället för att keva som fullt sjukskrivning.

Det din sort inte vill få in är att arbetande människor gör mer nytta med vad de kan utföra för arbeten än att de inte arbetar överhuvudtaget. Lönemässigt hade det kanske inte gjort någon större skillnad för min ekonomi men det är inte poängen. Poängen handlar om att människor har rätt att arbeta efter deras kapacitetsnivå

Det är jävligt irrelevant vad du själv har för förmåga om jag saknar den. Det relevanta för samhället är de insatser som missas när ni nekar mig eller andra att arbeta de scheman vi kan. Människor kan arbeta deltid eller ajuttiofem procent också. Det ska du skita i om folk väljer att göra. Den andra relevansen är min intelligens som även den åsidosätts som en förlust om vi inte vill se hur arbetsinsatser där intelligens inte krävs lika mycket såsom förmåga att leverera en god omsorg.

Det är sanma sak med dravlet om att den uppsagda måste vara av taskigt material. En del människor behöver mjukare starter eftersom en himla massa människor upplever nya miljöer, människor och situationer som jobbiga. Jag exempelvis gör det inte om jag först kan förbereda mig mentalt men skulle aldrig kunna flaxa runt överallt och hela tiden möta nya intryck oavbrutet.

Inse att människor fungerar olika

Självklart inte, men kanske att en sympatisk chef dels hade sett till att personen fått ett bra bemötande med någon som kunde visa var omklädningsrum finns, var det finns arbetskläder, var toan är och till vilken avdelning personen skulle gå till.

Och såklart låtit personen i alla fall arbeta hela passet. Sedan vet vi såklart inte om något mer än det i artikeln har hänt.

En dag på en helt ny arbetsplats är pressande för många. Då känns det som att man kan ha en viss acceptans, speciellt om personen har berättat.

Men, jag tror inte att vi har fått hela sanningen.

Den nyanställda borde ta sig i kragen.
Skall den samla sig några minuter varje gång det blir stresspåslag i ett jobb?