Tyskland inför "pliktjobb" för bidrag - Bör Sverige följa efter?

Så är det. Vi måste sluta att utbilda för arbetslöshet. Det gäller både gymnasierna och universiteten. Sverige utbildar dels för många, dels för fel. Det har också gjort att kvaliteten på en del utbildningar är för låg. Då kommer också problem med arbetslöshet och svårt att matcha aldrig så "högutbildade" med en föränderlig arbetsmarknad.

Ge det en fem år framåt. Hur många kommer då att vilja anställa en genusvetare för att skriva policydokument? Hur många mångfaldsstrateger kommer behövas? Om det till äventyrs behöver allehanda politiska dokument, så torde AI kunna producera de floskelsamlingar som efterfrågas. Vad skall AF då göra med alla dessa lilahåriga med nosring som kommer dit?

De ska ha lön för jobbet de utför och då utgår ju socialbidraget. Du borde vara glad åt det och inte se ner och utnyttja de som hamnat utanför. Äldre svenskar blir t.ex. arbetslösa i Sverige och de har massor av både utbildning och erfarenhet. Att de inte får nytt jobb beror inte på dem själv.

haha Stålverket slår igen och Stålmännen blir tvingade att jobba som kuksugare, ja det skulle va nåt det.

Alternativet är förstås bestraffning, tvångsarbete och ohämmad människoexploatering, och detta på grunder som individen i majoriteten av fallen inte kan lastas för. Det ser jag inte som bättre precis. Snarare verkar den här människosynen delas av kriminella med vidriga böjelser för sadism, och av högerblivna som gömmer undan sina tillgångar i diverse skatteparadis - vilket är värt att notera i sammanhanget, eftersom de som skriker högst om andras utsatthet och bidragsberoende är knäpptysta om sitt eget minimala bidrag till det gemensamma.

Ännu en Flashback tråd där majoriteten av svaren tror att man i Sverige fortfarande kan sitta i soffan och pilla i naveln utan motpresentation och få ut 20lax i månaden, utan att göra något. Samtidigt som de ser ner på dessa arbetslösa och tror dem är idioter. De som klagar på att alla arbetslösa är lata har ingen aning om hur systemet funkar, hur det ser ut i Sverige och leker allvetare när de har saknar både kunskap, erfarenhet eller insikt inom ämnet.
Sen tror de på allvar att man bara kan skicka ut 100,000 arbetslösa i gatorna för att plocka skräp hela dagarna utan att det skulle kosta skattebetalarna ännu mer pengar än vad det gör nu, eller ens tanken på att det skulle funka i verkligheten, eller ens faktumet att kommunerna redan idag har grupper och anställda folk som jobbar precis med detta.
Ironi om du frågar mig.

När arbetarklassen satte stopp

När ryktena nådde sågverken och pappersbruken längs Ångermanälven våren 1931 om att rederiägarna importerat strejkbrytare under polisbeskydd, fanns det ingen tvekan. Det var inte bara en fråga om några ören i sänkt timlön; det var en strid om vilka som ägde rätten till arbetarnas liv och framtid. Männen med ryggrad, de som burit timret, byggt bruken och synat kapitalets bluff, samlades på fotbollsplanen i Lunde. När parollerna höjdes var budskapet: Strejkbrytgeri och statligt skyddad lönedumpning är en krigsförklaring mot varje arbetande människa.

Några decennier tidigare, under den stenhårda storstrejken 1909 och de vilda pappersstrejkerna, hade mönstret varit detsamma. Varje gång direktörerna försökte runda facket genom att använda svältens makt mot de arbetslösa, genom att ställa utslagna människor mot organiserade arbetare för svältlöner, svarade lokalsamhället med total blockad. Det handlade om solidaritet. Man gick från krog till krog, från port till port, organiserade strejkvakter vid fabriksgrindarna och synade varje bil som rullade in i dalen. Den som tog en kamrats jobb för skamliga villkor stämplades obarmhärtigt som förrädare.

Om staten eller kommunerna då hade försökt införa ett system med olönade pliktjobb, att tvinga de svagaste att städa gator eller hugga ved utan avtalsenlig lön för att få sin brödföda, hade reaktionen blivit omedelbar och våldsam. Arbetarklassen hade inte skickat in några diplomatiska klagoskrifter till departementen. De hade utlyst sympatiaktionsblockader samma eftermiddag.

Fackföreningarnas lokala kampkommittéer hade marscherat rakt ut på arbetsplatserna där tvångsarbetskraften installerats. De hade konfronterat arbetsledarna, ställt upp mänskliga kedjor och fysiskt blockerat verktygen. Ingen kollektivavtalsansluten sågverksarbetare, byggnadsarbetare eller kommunalarbetare hade rört ett finger så länge gratisarbete pågick på samma gata. Om polisen skickats ut för att skydda statens tvångssystem hade tågen av demonstranter fyllt gatorna från Malmfälten till Möllevången, precis som när gruvarbetarna i Kiruna lade ner verktygen 1969 och visade att utan arbetarnas medgivande står hela landet stilla.

För den generationens arbetarklass fanns det inga gråzoner i denna fråga. Att arbeta utan lön och rättigheter var inte "aktivering", det var underkastelse. Och mot underkastelse fanns det bara ett giltigt svar: kollektiv vägran, masstrejk och en ovillkorlig vägran att låta sig splittras.

Sverige behöver ett Department of Government Efficiency (DOGE) för att stoppa slöseri, bedrägeri & missbruk med skattepengar. Det står ju helt klart.

Ja. Tycker det är konstigt att de år efter år tillåts komma undan med att inte förändra Arbetsförmedlingen radikalt, i grunden.

Egentligen borde den läggas ner helt. Ska den vara kvar får den byta namn, eftersom den inte förmedlar några arbeten. Kontrollmyndighet 1984 vore ett passande namn för verksamheten.

Nu fick din totalitära ådra utlopp igen.

I min mer demokratiska värld så får alla skaffa sig det jobb dom vill, eller låta bli och vara arbetsfri om dom vill. Bara det att skatebetalarna inte skall finansiera någons fritid. Som LO och S alltid sagt: "Ingen skall elva av arbetsfria inkomster!"

Så om man vill ha ett jobb så skaffar man sig ett jobb. Om man inte klarar av att skaffa ett jobb (eller inte vill flytta till Kiruna och städa toaletter) så ger staten dig ett jobb, till samma lön som a-kassan eller socialtanten hade givit dig. Men om man vill "förverkliga dig själv" utan att jobba så går det förstås också bra. Då får man väl hitta något eller någon som försörjer en. Men inga arbetsfria inkomster från skattebetalarna.

Om någon vill ha mitt jobb eller min fru eller min bostad så får dom förstås gärna även försöka skaffa sig det. I fri konkurrens, förstås. Inte som i din ofria värld, genom hårdhänt inblandning av "samhället", utan genom att göra ett bättre jobb än jag gör, vara en bättre parner än vad jag är, betala bättre för boendet än vad jag förmår.

Jag misstänker att fler vill leva i min fria värld än i din totalitära värld.

Nej. Statliga företag ska inte konkurrera med privata företag. Redan idag så konkurrerar samhall ut privata företag iom att de kan erbjuda tjänster till lägre pris eftersom de subventioneras av skattepengar.

Vi betalar alltså skattepengar för att privata företag ska gå i konkurs.

Lösningen är att vi sparkar ut alla invandrare som kommit hit för att leva på bidrag.

Då kan vi sänka skatterna vilket leder till mer företagande, och mer arbeten samt att vi har råd att betala för de arbetslösa svenskarna tills de får arbete.

Om vi bortser ett ögonblick från att det blir jobb som drabbar företagen så skulle jag som arbetsgivare hellre anställa någon som måste gå upp på morgonen, fixa sin mat och åka till "jobbet" än någon som sover till 10-11 och drar på stan för att träffa andra arbetslösa. Är uppe halva natten och gör inget vettigt.

Alltså en som måste arbeta 5 dagar i veckan med 40 timmar i veckan som har ett socialt liv på "jobbet".
En sådan person är mer redo för anställning än en som inte arbetat på länge.
Givetvis får de ledigt den tid som behövs för att gå på intervju till annat jobb.

Och för de som har ett riktigt arbete borde det kännas bättre om alla utan jobb var tvungna att att arbeta.

Och de som inte vill jobba alls ska inte ha något bidrag. Gäller alla, svenskar och invandrare.

Som jag ser det prioriterar man löner och förmåner fel idag.
De som har ett fysiskt krävande yrke, som gör att större tiden av ledigheten går till återhämtning och att kroppen är trasig långt innan pensionen, ska vara de som har en bra lön och ges förmåner som kompensation.

Kontorsråttorna som hivar in feta löner genom lite pappersarbete, diverse uppgifter på datorer (mailhantering), fika flera gånger per dag och vuxenanpassade barnlekar ett par gånger i månaden, de ska ha en lön motsvarande deras underpresterande arbete.

Arbetarklassen är arbetare och hårt arbete ska alltid löna sig. Inget flash utan hårt slit!
De som offrar sina kroppar genom arbetslivet bör vara de som har störst rätt att nyttja bidrag den dagen de helt enkelt inte klarar av att arbeta mer.

Det finns mycket man skulle kunna ändra på, exempelvis tycker jag inte att de med fysiskt krävande yrken ska ha lika långa arbetsdagar som alla andra, utan att förlora någon inkomst. Dessa yrken gynnar alla och bör därför uppskattas mer.

Det här är ett väldigt bra förslag. Dessvärre är det motsatsen till fas3 och tyska "medborgarjobb" som snarare uppmuntrar till att bli fast i ett bidragsträsk samtidigt som man dumpar arbetsmarknaden med obetald arbetskraft.