Citat:
Ursprungligen postat av
Dalulven
Varför bokförde de då Bohemia-mannen som SG?
Anledningen till att Irvells Skandia-spår hamnade i malpåse ett halvår, till dess att Linder tog upp det igen i januari 1987, var att Holmer ville få till gripanden och husrannsakningar i sitt spår. Det tog Holmer ett halvår att övertyga juristerna.
Både otur med minnet och tolkningarna. Som vanligt.
I november 1986 frågar Severin i Palmerummet hur det ligger till med uppslaget Engström, om Engström är avdiskad. Och svaret blir från Holmér, "nej, han skall köras i botten".
Att Severin plötsligt drog upp ärendet ur det berömda hålet är självfallet befängt, uppslaget Skandiamannen har självfallet inte legat i någon "malpåse", och bevisligen inte till januari 1987, det är påhitt kombinerat med egna tolkningnar. Det arbetades parallellt med en hel del uppslag, både Irvell och i synnerhet Linder hade en hel del bollar i luften. Så tidvis låg säkert Engström i malpåse och tidvis inte. Liksom alla andra förekommande uppslag.
Ännu en uppvisning i pinsamt usel kunskap om utredningen är påståendet om att Holmér uppvaktat åklagarna i ett halvår om tillslaget mot PKK. Uppgifter från ledningsmötesprotokollen ger att själva idén om ett stort tillslag mot PKK tillkom en månad innan det genomfördes, om ens det. Åklagarna godkände slutligen en ordentligt nedbantad version. Mer än så var det inte.
Skandiamannen, likt ett tjugotal andra uppslag, följde med genom hela första året till februari 1987. Samtidigt som Linder, rätteligen, anmodade Holmér att lägga Engström ad acta den 12:e februari 1987, mötte över tio andra uppslag samma öde.
Din grovt förenklade bild, som verkar vara att allt stod mellan PKK och Skandiamannen, överensstämmer helt enkelt med verkligheten.
Från protokollen några dagar innan rapporteras om två-tre uppslag som är av samma omfattning som PKK-ärendet:
"SL Petersson: Upplyser att span har två-tre stora ärenden, som är lika stora som kurdärendet."
https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1987-02-09_M%C3%B6tesprotokoll-Ledningsgruppen.pdf/2
Det är sannerligen en gåva från ovan att Holmérs tid som spaningsledare är väldokumenterad, så att påhitt, egentolkningar samt rena fantasier såsom Dalulvens inte blir till sanningar.