Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Dom flesta forskare tycker att den är anatomiskt korrekt, och fingrarna är för att tummarna är ur led, vilket är varför man heller inte kan se tummarna för dom är bakom händerna.
Det fallet när axeln gick ur led är också varför en arm är lite längre än den andra på svepningen, vilket vissa antar betyder att den är anatomiskt inkorrekt, men det är för att axeln är ur led, vilket ger extra autenticitet.
Nej, det där är bara ytterligare ett exempel på hur anatomiska avvikelser på bildytan förklaras i efterhand genom ad hoc-hypoteser, snarare än genom objektiv anatomisk och rättsmedicinsk analys.
Den stora majoriteten av oberoende anatomer, rättsläkare och konsthistoriker menar tvärtom att bilden uppvisar tydliga anatomiska felaktigheter, och att förklaringarna om "urledvridna tummar och axlar" inte alls håller för en närmare granskning.
Näsan och fingrarna är på tok för långa, vilket var vanligt i reliefer på den tiden, samma med det smala ansiktet. Det är snarare ett tydligt bevis på ett medeltida ursprung än att det skulle vara så att kroppen deformerats under korsfästelsen eller på vägen dit.
Också knappast möjligt att det skulle ha gått att bära korset resten av vägen enarmat efter fallet med axeln ur led. Det borde i så fall tydligt ha observerats av åskådarna och inkluderat i berättelsen, så antingen är den delen påhittad i efterhand eller berättelsen om färden upp till Golgata inte autentisk.
Det hävdas ofta att tummarna inte syns på svepningen för att spikarna slogs genom handlederna (i det så kallade Destots utrymme). Detta skulle ha skadat mediannerven och fått tummarna att automatiskt böjas in mot handflatan (och därmed döljas bakom händerna).
Detta är neurologiskt felaktigt: att skada mediannerven vid handleden orsakar inte att tummen dras in i handflatan på det sättet. En skada på mediannerven leder till förlamning av tummens motstånds- och böjmuskler, vilket gör att tummen tvärtom inte kan dras in i handflatan, utan blir liggande platt bredvid fingrarna.
Den "längre armen" och axeln ur led:
Du hävdar att en av armarna på bilden är märkbart längre än den andra därför att det beror på att axeln gick ur led under ett fall, vilket förlängde armen och därmed ger "extra autenticitet" till bilden.
Vad den oberoende vetenskapen och anatomin faktiskt säger:
Vad som händer när en axel går ur led: Om en axel luxerar (går ur led), särskilt främre luxation vilket är det absolut vanligaste, dras överarmen oftast uppåt/inåt mot bröstkorgen på grund av starka muskelkontraktioner (spasmer). Armen blir inte markant "längre" på ett sätt som gör att handen når betydligt längre ner över bäckenet, och kan absolut inte läggas i en avslappnad sträckt position över skötet, så som bilden visar.
Den högra armen och händerna är uppenbart förlängda i förhållande till resten av överkroppen. Detta är ett typiskt drag i gotisk och medeltida konst, där kroppsdelar ofta förlängdes för att täcka blottade delar (i det här fallet könsorganet) eller för att skapa en viss estetisk symmetri.
Fingrarna på Torino-svepningen är anmärkningsvärt långa och smala – nästan som spindelben. Om man mäter fingrarnas längd i förhållande till handflatan och underarmen stämmer de inte överens med mänskliga proportioner.
Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Eftersom det är oberoende händelser, parametrarna bedömer 'sannolikheten att en förfalskare skulle klarat av detta', inte 'sannolikheten att en förflaskare gjorde detta av en slump'
Du tänker fel.
Det finns ett "manus", så händelserna är inte oberoende. För att få multiplicera sannolikheterna för två händelser A och B och C etc. med den formel som användes måste händelserna vara helt oberoende av varandra. Men en medeltida förfalskare på 1300-talet hade Evangelierna i Nya Testamentet som direkt förlaga och kravspecifikation. Sannolikheten att en förfalskare inkluderar spår av en törnekrona är inte "1 på 100". Sannolikheten är praktiskt taget 100 %, eftersom det står uttryckligen i Bibeln att Jesus fick en törnekrona och sannolikheten att förfalskaren inkluderar piskrapp, sår i sidan och spikmärken är också 100 % eftersom hela syftet med att skapa en relik av Kristi svepning var att avbilda just den bibliska berättelsen, så det var bara att följa manus, och då är ingen detalj slumpmässigt oberoende av de andra.
Om man istället menar att siffrorna visar att förfalskaren inte skulle klara av att tillverka detaljerna (vilket författaren inte menade), t.ex. att förfalskaren inte skulle kunna veta att spikar slogs i handleden snarare än handflatan, så faller det på två detaljer:
Gotisk tradition: det var faktiskt inte alls ovanligt i medeltida bildkonst att avbilda spikar vid handleden eller att göra armarna förlängda för att täcka skötet. Så att det är så det visas är inte alls helt nytt för tidsperioden. Inom medeltida skulptur (t.ex. träkrucifix från 1100–1300-talet) finns det gott om exempel där järnspiken som fäster Kristusfiguren vid korsarmen sitter i övergången mellan handflatan och handleden. Detta trots att det emotsäger beskrivningen som ges i evangelierna (t.ex. Johannes 20:25 om ”märkena efter spikarna i händerna”).
Ett annat beräkningsfel är de subjektiva sannolikheter som används: de siffror som stoppas in i dessa formler är helt godtyckligt hittepå. Man sätter in extremt låga siffror man själv valt för att produkten ska bli "1 på 200 miljarder". Det är cirkelargumentation iklädd en matematisk skrud, men det är, som sagt fel på så många nivåer att man kan förundra sig över att Bruno Barberis inte skäms över publikationen.
Jo, han har rätt i princip att "sannolikheten för att en korsfäst person av en slump ska uppvisa alla dessa specifika detaljer (törnekrona, piskrapp, opunkterade ben, höljd i en dyrbar linneväv utan tvättning etc.) är cirka 1 på 200 miljarder, men den beräkningen stämmer inte eftersom kroppen som avbildas i svepningen inte är en verklig kropp, utan en avbildning som är artificiellt skapad. Då kan inte den beräkningen användas.