Är homosex = kärlek?

Jo och jag har ju sagt att det visst kan förekomma. Fast jag tror inte att det är så vanligt. Jag tror att bögrelationer oftare är sexrelationer än kärleksrelationer.

Dina slutsatser kan verka vara på ett visst vis, men vid närmare eftertanke så kan det vara falska sanningar.Jag tror nämligen att det förhåller sig på det sättet att de flesta heterosexuella förhållanden alltså mellan man och kvinna i grunden mestadels är sexuella relationer mer än verkliga kärleksbaserade relationer, den stora förekomsten av svek, snusk, otrohet och separationer (om människan själv får välja) tyder på det.

Knepig fråga det här med sex vis-à-vis kärlek och det gäller väl såväl homosexuella som heterosexuella relationer.

En intressant iakttagelse dock: Mitt intryck är att långvariga homosexuella relationer är tämligen sällsynta jämfört med heterosexuella relationer. "Bögar är promiskuösa och bara intresserade av sexet" påstår en del. Rätt många säger det faktiskt. Så vad handlar det om?

Jag vidhåller att det är dumt att tala om att det handlar om kärlek och att homosex = kärlek. Men man kan väl knappast heller säga att heterosex = kärlek. Massor av knullande där som inte handlar om kärlek. Dumt att dra in ordet kärlek överhuvud taget verkar det

En vanlig inställning var, åtminstonde förr, att sex utan kärlek var något som inte var så fint. Man ville liksom förgylla snusket med att klä det i ett vackert ord som kärlek. Bara sex om det var förenat med kärlek. Är det den föreställningen som används för att s.a.s. försvara homosex? "Det handlar om kärlek".

Kunde man inte bara stilla acceptera homosexet - utan att glorifiera det i Prideparader och prata om att det handlar om kärlek? Det kanske är för svårt att ha parader och propagera för homosex om det bara innebär att man propagerar för analknull m.m.?Man måste s.a.s. piffa upp det hela med kärlek också.

Det är uppenbart att du inte spelar i samma liga som tex Westboro Baptist Church utan tillhör den lite mer förnuftiga skaran kristna.

De homosexuellas "revolt" (i modern tid) mot det ganska strikta "hetero-samhället" skapade en subkultur där det absolut finns en mycket mer liberal syn på t ex tillfällig sex jmf med hetero-världens. Exakt varför är dock lite oklart. Jag personligen är INTE säker alls på att homosexuella (såväl män som kvinnor) t ex skulle ha en högre sexdrift jmf med heterosexuella - man lever dock i skilda världar sas med olika normer.

Jag som hetero faller definitivt för en kvinnas personlighet de flesta gånger. Därmed inte sagt att utseendet är helt oväsentligt men jag har aldrig begärt att någon partner ska se ut som en fotomodell å andra sidan. Om jag då utgår endast från mig själv så borde jag ha samma inställning om jag råkade födas som homosexuell. Dvs - det ligger något djupt personligt i kärlek för min del - något som jag inte kan bortse ifrån och något som eg inte går att förändra - något som tillhör den person jag är innerst inne.

Jag lutar alltså att det som skiljer de homosexuellas värld från den vanliga heterovärlden är just kultur och normer.

Problemet med den moderna "Pride/HBTQI-rörelsen" är att man i princip delvis tappat kontakten med sina egna gräsrötter - den helt vanlige mannen å kvinnan som råkade födas som homosexuell etc. Det har blivit en enda stor röra av div extrema politiska ideologier som kämpar om makten - inflytandet över "de egna" sas samt inflytandet över samhället. Uppfyller inte en "medlem" sas "åsikts-kriterierna" alt inte är "woke enough" för "den moderna rörelsen" så blir man i princip utesluten på ett eller annat sätt har jag fått lära mig genom bekanta (samma problematik finns inom feminismen som sådan). Det har således blivit en exkluderande och splittrad organisation med många interna bråk (för den mer intresserade så är sökord t ex - "TERFs vs liberal/modern feminists" - "J.K. Rowling/Harry Potter vs feminists").

Själv är jag ganska fokuserad på mig och endast mig (kanske t om smått egocentrerad) å involverar mig sällan direkt i div subkulturer och småorganisationer som gärna påstår sig "representera mig" på något sätt som man (som t ex red pill/MGTOW/manosfären) - jag håller dock allmän koll på vad som pågår inom dessa mfl samt ovan nämnda då å då pga rent samhällsintresse. Ibland händer det som sagt att jag även skriver något om det.

Du talar om den homosexuella revolten ("bögkampen"), subkulturer och skilda världar med olika normer. Det är ju högst relevanta saker att diskutera i sammanhanget.

Den grundläggande och avgörande frågan är ju skillnaden mellan heterosex och homosex i det att homosex inte skapar några barn medan heterosex är förknippat med barnalstring och familjebildning och där familjen ju ses som samhällets urcell och grundpelare. Den överväldigande majoritetsbefolkningens alla normer och värderingar bygger på familjen som samhällets grundpelare.

Bögkampen är fokuserad på sexualiteten och respekt för det homosexuella avvvikande sexuella beteendet. Det är vad bögkampen från början handlat om och fortfarande handlar om. Där passar naturligtvis det heterosexuella majoritetssamhällets normer och värderingar inte in.

Den strikta sexualmoral som hittills funnits, och som väl till stor del finns kvar, för att skydda familjeinstitutionen blir ju inte särskilt relevant för homosexuella. Så det är bara att knulla runt helt fritt. "Böga mig" som Jonas Gardell hade på sin T-shirt under Pride.

Ja, så homosexuella har så klart andra värderingar och normer än de gängse i samhället. Att de föröker legitimera och försvara homosexet med att det handlar om kärlek förefaller väldigt långsökt.

Det är sant att en liten minoritet av homosexuella försöker kopiera den heterosexuella livsstilen med villa, volvo och vovve, men det ser jag som marginella företeelser. Liksom att homosexuella skaffar barn på konstgjord väg genom surrogatmammor eller annat. T.o.m. kyrkan ger sin välsignelse och ger det äktenskapliga sakramentet till bögar trots det kristallklara kristna beskedet att äktenskapet är till för man och kvinna och för att säkra slktets fortbestånd o.s.v. Man försöker alltså pressa in homosexrelationer i majoritetssamhällets normsystem för att ge legitimitet åt en företeelse som egentligen inte alls passar in i detta.

Analknull förekommer även bland heterofiler. Jag tror nog ändå att det homosexuella äktenskapet har en speciell status där två personer av samma kön (oftast män) ingår det heliga äktenskapet inför kyrkans män i herrens tempel vilket de har kämpat för i århundraden. Nog handlar det om verklig kärlek så säg?

Tänk dig två bögar som vill göra samma sak i Iran eller Saudiarabien, de skulle bli halshuggna direkt (någor dom också blir i stor omfattning). Så sitter vi här i den fria världen och klagar på att det är för svag kärlek, så vansinnigt bedrövligt egentligen.

Du ägnar dig åt ett i-landsproblem, det är ren lyx!

Sluta klaga och stöd bögen!!!

Jag är emot kyrklig vigsel av homosexuella eftersom det är oförenligt med Bibeln. Enkelt.

Jag är inte religiös men jag tycker att det är humbug från kyrkan att viga personer av samma kön. Det är denna humbug som jag tycker är stötande. Kyrkan verkar ha imploderat fullständigt med sin hållningslöshet.

Humbug = Bluff, Bedrägeri, Fusk, Lurendrejeri, Charlataneri, Skojeri

Man försöker alltså pressa in homosexrelationer i majoritetssamhällets normsystem för att ge legitimitet åt en företeelse som egentligen inte alls passar in i detta.

Homosexualitet osv har sannolikt existerat sedan civilisationernas start och sannolikt även före det. Jag vet dock inte ifall du utgår ifrån ett strikt religiöst perspektiv här (att jorden egentligen är x-tusen år gammal osv). Sålänge du var "macho" (dvs ALLTID manlig till beteendet) i vissa civilisationer så undkom man dock större skam och man var därmed mer eller mindre accepterad pga attityden i sig.

Om jag själv ser det hela från evolutionsteorins perspektiv så spelar det mindre roll ifall någon ev gen hamnar lite snett då å då - bara slutprodukten sas blir en fungerande människa i samhället som bidrar med något. Jag kan btw tänka mig att en gång i tiden på större primitiva slagfält så var det nog ingen som brydde sig om VEM som eg räddade ledaren från ett dödligt slag (huvudsaken var att man vann och att ledaren fanns kvar) - möjligen fick denne hjälte någon form av pris å status efteråt. I mer primitiva krig behövs nämligen alla samlade krafter som överhuvudtaget existerar. Eftersom vi delvis lämnat den tiden bakom oss och trädit in i en ny era så behövs ju dock alltid dels arbetskraft som alltid men även t ex konst och nöje som underhåller folk och ger större mening i tillvaron (i bästa fall då!). För evolutionens del spelar sexuell läggning (och därmed någon förlorad avkomma) ibland en mindre roll jämfört med vad någon faktiskt presterar för själva samhället.

Det finns 2 saker som komplicerar allt detta dock. Vi är ganska snart inne i en tid där folk kommer att kunna mer eller mindre "designa" sina egna barn genom avancerad DNA-teknik. Ta bort medfödda sjukdomar, ev välja yttre attribut osv. I en ev framtid kommer vissa utav oss kanske inte ens födas från någon utan ur någon sorts avancerad process skapad av oss. Jag skulle nog våga påstå att vi står inför något som folk sällan tänker på - konsekvenserna för samhället - vilka etiska val som vi står inför om inte så lång tid (detta är btw aldrig något jag hör om i politiska debatter).

Sak nr 2 som jag själv funderar på är OM det är så att allt mer i vår moderna värld har kommit att kretsa ENDAST kring sex och nöjen som sådana. Att det är där dilemmat egentligen finns. Finns ju ett återkommande tema här på flb - "jag är ensam och får inte heller nått sex - jag finner noll anledning att leva!?". Trots internet och mer kommunikation, MER nöjen av alla slag som sådana än någonsin, så blir vi tydligen bara mer å mer ensamma - desperationen tar till slut över och folk blir deprimerade. Det borde nästan vara tvärtom. Jag har heller inte sett något liksom vettigt svar på hur detta egentligen kommer sig. Det kan dock mycket väl vara så att någonting är fel med hela vår moderna kultur - att själva idéerna om HUR människor blir genuint glada å lyckliga kanske är helt ute å svävar på det stora hela. Jag utesluter absolut inte detta även om jag knappast har en lösning på det civilisations-dilemmat.

Jag väljer nog i slutändan att se på detta från ett psykologiskt perspektiv. Vi människor är i ständig konflikt med oss själva å vår natur. Vi är dessutom i ständig konflikt med varandra om detta. Det är väldigt lätt att beskylla EN grupp av människor för denna konflikt och hur den artar sig men ska sanningen fram... vem bär INTE på div konflikter inom sig själv? Paradoxer uppstår oxå när det visar sig att vissa har noll problem med det man själv har problem med - vad var tricket liksom!? Genom lite sökningar på youtube så hittar man minsann precis ALLA "knep å knåp" ang livets samtliga dilemman så självklart drar jag den komiska slutsatsen att sanningen finns på youtube (andra säger dock AI - vissa säger Gud/religion)! Vissa dagar har jag kristallklara svar på det mesta ang mig själv åtminstone - andra sämre dagar så är det mest en massa frågetecken samt en evig hinderbana. "C'est la vie" - antar jag.

Ja så är det förstås, homosex har alltid funnits. De gamla grekerna hade inte ens ett ord för det. De bara höll på med det, eller bögade som Jonas Gardell kallar det. Det är klart att bögar behövs och gör nytta. Lite som judar, ofta framstående inom olika kreativa områden som konst och kultur, mode o.s.v. Visst är den moderna kulturen ofta väldigt ytlig och hedonistisk i sökandet efter behovstillfredsställelse och nöjen. Och extremt individualistisk och "atomistisk" med ensamhet och tråkighet som följd. Freud sa att "Vi vantrivs i kulturen", fast han menade att kraven på anpassning till kulturen gjorde oss olyckliga. Men vantrivseln kanske också kan uppstå om vi tvärt om frigör oss från samhällets krav och den traditionella kulturen och s.a.s. blir hemlösa utanför samhällsgemensskapen. Livsfrågorna dyker alltid upp, oavsett vad. Visst är det så.

Inga invändningar mot ditt inlägg från min sida alltså.