Citat:
Tänkte fråga er angående detta, då det är någonting jag tänkt ett tag på.
Detta livet är helt meningslöst och värdelöst. Vi lever en kort tid på jorden där vi åldras och blir gamla, vilket är det värsta som finns. Därefter dör vi. Så livet i sig är värdelöst. Lägg då till att vi lever i det värsta samhället någonsin. Det värsta i mänsklighetens historia. Dagens samhälle är genomruttet, sjukt och vidrigt. Och vi ser hur det blir värre och värre för varje år. Titta hur kvinnor klär sig till exempel på stranden med stringbikinin som visar nästan hela deras röv. Kvinnor är horor, har ingen anständighet.
Att bli gammal och äldre är värre än att leva. I dagens sjuka samhälle förväntar man sig att man som äldre man ska vara med äldre kvinnor, med kärringar. Och man ser ner på äldre män som är med unga fertila kvinnor. Vi är helt besatta av ålder, trots att det bara är en siffra på ett papper. Livet blir bokstavligen meningslöst när man blir äldre.
Lägg då till den ekonomiska biten där man måste gå upp på morgonen för att jobba för att betala räkningarna. Det är bara en kamp för att kunna klara sig. Har du ett hus blir du slav till banken där du måste betala ränta. Detta trots att alla religioner förbjuder detta men i dagens sjuka samhälle bryr man sig inte.
Lägg då till hur svaga biologiska varelser vi är, där vi blir sjuka lätt, måste gå på toaletten varje dag, känner smärta väldigt lätt och så vidare.
Allting är bara fruktansvärt. Så min fråga är, hur kan det vara så att nästan alla i Sverige och Väst verkar gilla detta livet? Och inte vill dö? Varför ser man inte fram emot döden? Varför blir folk alltid så hysteriska och ledsna varje gång någon person dör? Titta på den 15 år gamla kvinnan i Malmö som blev påkörd av en bil, folk blev hysteriska och ledsna över detta, istället för att vara glada att hon slapp detta livet och istället för att bli glada över denna påminnelsen om hur döden väntar oss alla.
Hur kan folk gilla detta livet? Inte nog med att dagens samhälle är så fruktansvärt, vi ser ju hur det blir värre och värre varje år. Jag vill gärna får seriösa svar här och inte Off-topic argument. Kan ni förklara detta för mig. För jag kan inte förstå varför nästan ingen i dagens samhälle ser fram emot döden och längtar efter döden då döden är en befrielse från detta livet. För jag tänker ju hela tiden på hur skönt döden är och hur döden är det vackraste i livet. Tänker jag till exempel på 1980 talet så tänker jag direkt på hur en 30 åring på den tiden idag nästan är död. Hur kort vi lever och hur snabbt vi närmar oss döden.
Dessutom blir jag väldigt lycklig när jag läser om olyckor såsom Kobe Bryant, Diogo Jota, Johnny och Matthew Gaudreu. Men tittar man på resten av befolkningen så blir dessa genuint shockade och ledsna och verkar se döden som en fiende som måste besegras. Förstår inte detta.
Seriöst, hur kan man gilla detta livet? Speciellt i dagens ruttna och vidriga samhälle? Varför ser nästan ingen fram emot döden som en befrielse från detta livet? Vad är det för fel på folk i dagens samhälle?
Detta livet är helt meningslöst och värdelöst. Vi lever en kort tid på jorden där vi åldras och blir gamla, vilket är det värsta som finns. Därefter dör vi. Så livet i sig är värdelöst. Lägg då till att vi lever i det värsta samhället någonsin. Det värsta i mänsklighetens historia. Dagens samhälle är genomruttet, sjukt och vidrigt. Och vi ser hur det blir värre och värre för varje år. Titta hur kvinnor klär sig till exempel på stranden med stringbikinin som visar nästan hela deras röv. Kvinnor är horor, har ingen anständighet.
Att bli gammal och äldre är värre än att leva. I dagens sjuka samhälle förväntar man sig att man som äldre man ska vara med äldre kvinnor, med kärringar. Och man ser ner på äldre män som är med unga fertila kvinnor. Vi är helt besatta av ålder, trots att det bara är en siffra på ett papper. Livet blir bokstavligen meningslöst när man blir äldre.
Lägg då till den ekonomiska biten där man måste gå upp på morgonen för att jobba för att betala räkningarna. Det är bara en kamp för att kunna klara sig. Har du ett hus blir du slav till banken där du måste betala ränta. Detta trots att alla religioner förbjuder detta men i dagens sjuka samhälle bryr man sig inte.
Lägg då till hur svaga biologiska varelser vi är, där vi blir sjuka lätt, måste gå på toaletten varje dag, känner smärta väldigt lätt och så vidare.
Allting är bara fruktansvärt. Så min fråga är, hur kan det vara så att nästan alla i Sverige och Väst verkar gilla detta livet? Och inte vill dö? Varför ser man inte fram emot döden? Varför blir folk alltid så hysteriska och ledsna varje gång någon person dör? Titta på den 15 år gamla kvinnan i Malmö som blev påkörd av en bil, folk blev hysteriska och ledsna över detta, istället för att vara glada att hon slapp detta livet och istället för att bli glada över denna påminnelsen om hur döden väntar oss alla.
Hur kan folk gilla detta livet? Inte nog med att dagens samhälle är så fruktansvärt, vi ser ju hur det blir värre och värre varje år. Jag vill gärna får seriösa svar här och inte Off-topic argument. Kan ni förklara detta för mig. För jag kan inte förstå varför nästan ingen i dagens samhälle ser fram emot döden och längtar efter döden då döden är en befrielse från detta livet. För jag tänker ju hela tiden på hur skönt döden är och hur döden är det vackraste i livet. Tänker jag till exempel på 1980 talet så tänker jag direkt på hur en 30 åring på den tiden idag nästan är död. Hur kort vi lever och hur snabbt vi närmar oss döden.
Dessutom blir jag väldigt lycklig när jag läser om olyckor såsom Kobe Bryant, Diogo Jota, Johnny och Matthew Gaudreu. Men tittar man på resten av befolkningen så blir dessa genuint shockade och ledsna och verkar se döden som en fiende som måste besegras. Förstår inte detta.
Seriöst, hur kan man gilla detta livet? Speciellt i dagens ruttna och vidriga samhälle? Varför ser nästan ingen fram emot döden som en befrielse från detta livet? Vad är det för fel på folk i dagens samhälle?
Det verkar som att din syn är tvärtom vad de flesta tycker. För mig är livet värt att leva för nära och kära och alla de härliga små stunder som präglar vardagen. Jag har haft en trasslig uppväxt och har som vuxen lyckats få ordning på saker, vidare har jag ett jobb jag trivs med och känns meningsfullt. För min del känner jag mig stärkt i att det faktiskt går att må bra om man väljer det, och väljer det under en längre tid. Självklart har man sina ups and downs men för mig leder mig mörkret till insikt om att livet är värt att leva om jag når ljuset.
Ser även döden som ett nästa äventyr, är dock rädd för att anhöriga ska gå bort men det är något man får hantera. Kanske ska man ”unna dem” deras nästa äventyr när det väl är dags? Är nog inte bekväm med sista tanken än men ska göra mitt bästa för att se det så framöver.
Förhoppningsvis så får man återförenas efter detta liv

Vidare, jag ser det alltid som ett val att välja hur man vill att livet ska se ut. Först och främst, ser du det som ett val? Om ja, vad är orsaken till att du väljer att se livet som någon slags hopplös dystopi?
__________________
Senast redigerad av Undermedvetenh3t 2026-08-03 kl. 09:21.
Senast redigerad av Undermedvetenh3t 2026-08-03 kl. 09:21.