Varför ser så få personer i Väst fram emot döden? Varför gillar man detta livet?

Tänkte fråga er angående detta, då det är någonting jag tänkt ett tag på.

Detta livet är helt meningslöst och värdelöst. Vi lever en kort tid på jorden där vi åldras och blir gamla, vilket är det värsta som finns. Därefter dör vi. Så livet i sig är värdelöst. Lägg då till att vi lever i det värsta samhället någonsin. Det värsta i mänsklighetens historia. Dagens samhälle är genomruttet, sjukt och vidrigt. Och vi ser hur det blir värre och värre för varje år. Titta hur kvinnor klär sig till exempel på stranden med stringbikinin som visar nästan hela deras röv. Kvinnor är horor, har ingen anständighet.

Att bli gammal och äldre är värre än att leva. I dagens sjuka samhälle förväntar man sig att man som äldre man ska vara med äldre kvinnor, med kärringar. Och man ser ner på äldre män som är med unga fertila kvinnor. Vi är helt besatta av ålder, trots att det bara är en siffra på ett papper. Livet blir bokstavligen meningslöst när man blir äldre.

Lägg då till den ekonomiska biten där man måste gå upp på morgonen för att jobba för att betala räkningarna. Det är bara en kamp för att kunna klara sig. Har du ett hus blir du slav till banken där du måste betala ränta. Detta trots att alla religioner förbjuder detta men i dagens sjuka samhälle bryr man sig inte.

Lägg då till hur svaga biologiska varelser vi är, där vi blir sjuka lätt, måste gå på toaletten varje dag, känner smärta väldigt lätt och så vidare.

Allting är bara fruktansvärt. Så min fråga är, hur kan det vara så att nästan alla i Sverige och Väst verkar gilla detta livet? Och inte vill dö? Varför ser man inte fram emot döden? Varför blir folk alltid så hysteriska och ledsna varje gång någon person dör? Titta på den 15 år gamla kvinnan i Malmö som blev påkörd av en bil, folk blev hysteriska och ledsna över detta, istället för att vara glada att hon slapp detta livet och istället för att bli glada över denna påminnelsen om hur döden väntar oss alla.

Hur kan folk gilla detta livet? Inte nog med att dagens samhälle är så fruktansvärt, vi ser ju hur det blir värre och värre varje år. Jag vill gärna får seriösa svar här och inte Off-topic argument. Kan ni förklara detta för mig. För jag kan inte förstå varför nästan ingen i dagens samhälle ser fram emot döden och längtar efter döden då döden är en befrielse från detta livet. För jag tänker ju hela tiden på hur skönt döden är och hur döden är det vackraste i livet. Tänker jag till exempel på 1980 talet så tänker jag direkt på hur en 30 åring på den tiden idag nästan är död. Hur kort vi lever och hur snabbt vi närmar oss döden.

Dessutom blir jag väldigt lycklig när jag läser om olyckor såsom Kobe Bryant, Diogo Jota, Johnny och Matthew Gaudreu. Men tittar man på resten av befolkningen så blir dessa genuint shockade och ledsna och verkar se döden som en fiende som måste besegras. Förstår inte detta.

Seriöst, hur kan man gilla detta livet? Speciellt i dagens ruttna och vidriga samhälle? Varför ser nästan ingen fram emot döden som en befrielse från detta livet? Vad är det för fel på folk i dagens samhälle?

Man kan både njuta av detta livet samtidigt som man finner ro i att det en dag kommer att ta slut. Fina relationer och spännande upplevelser och äventyr och stora ambitioner gör livet kul att fortsätta levas. Jag tycker att livet går väldigt fort så jag har släppt destruktiva tankar som jag hade i tonåren när jag trodde att hundra år var en evighet. Man lever i 40 år, andas i 85.

Jag utläser i din text att du är deprimerad. Jag kände samma en gång i tiden. Jag har förändrat mitt liv sedan dess, du bör göra detsamma. Plötsligt känner man annorlunda och man förstår inte vart vändningen kom, men den kom.

De mesta sånt där går över för vanliga människor, det är bara en tidsfråga. Perioder som de flesta går igenom. Mycket av terapin fungerar inte, utan efter en period går det över och psykologerna tror de botat någon och patienterna att de blivit botade.

Tänkte fråga er angående detta, då det är någonting jag tänkt ett tag på.

Detta livet är helt meningslöst och värdelöst. Vi lever en kort tid på jorden där vi åldras och blir gamla, vilket är det värsta som finns. Därefter dör vi. Så livet i sig är värdelöst. Lägg då till att vi lever i det värsta samhället någonsin. Det värsta i mänsklighetens historia. Dagens samhälle är genomruttet, sjukt och vidrigt. Och vi ser hur det blir värre och värre för varje år. Titta hur kvinnor klär sig till exempel på stranden med stringbikinin som visar nästan hela deras röv. Kvinnor är horor, har ingen anständighet.

Att bli gammal och äldre är värre än att leva. I dagens sjuka samhälle förväntar man sig att man som äldre man ska vara med äldre kvinnor, med kärringar. Och man ser ner på äldre män som är med unga fertila kvinnor. Vi är helt besatta av ålder, trots att det bara är en siffra på ett papper. Livet blir bokstavligen meningslöst när man blir äldre.

Lägg då till den ekonomiska biten där man måste gå upp på morgonen för att jobba för att betala räkningarna. Det är bara en kamp för att kunna klara sig. Har du ett hus blir du slav till banken där du måste betala ränta. Detta trots att alla religioner förbjuder detta men i dagens sjuka samhälle bryr man sig inte.

Lägg då till hur svaga biologiska varelser vi är, där vi blir sjuka lätt, måste gå på toaletten varje dag, känner smärta väldigt lätt och så vidare.

Allting är bara fruktansvärt. Så min fråga är, hur kan det vara så att nästan alla i Sverige och Väst verkar gilla detta livet? Och inte vill dö? Varför ser man inte fram emot döden? Varför blir folk alltid så hysteriska och ledsna varje gång någon person dör? Titta på den 15 år gamla kvinnan i Malmö som blev påkörd av en bil, folk blev hysteriska och ledsna över detta, istället för att vara glada att hon slapp detta livet och istället för att bli glada över denna påminnelsen om hur döden väntar oss alla.

Hur kan folk gilla detta livet? Inte nog med att dagens samhälle är så fruktansvärt, vi ser ju hur det blir värre och värre varje år. Jag vill gärna får seriösa svar här och inte Off-topic argument. Kan ni förklara detta för mig. För jag kan inte förstå varför nästan ingen i dagens samhälle ser fram emot döden och längtar efter döden då döden är en befrielse från detta livet. För jag tänker ju hela tiden på hur skönt döden är och hur döden är det vackraste i livet. Tänker jag till exempel på 1980 talet så tänker jag direkt på hur en 30 åring på den tiden idag nästan är död. Hur kort vi lever och hur snabbt vi närmar oss döden.

Dessutom blir jag väldigt lycklig när jag läser om olyckor såsom Kobe Bryant, Diogo Jota, Johnny och Matthew Gaudreu. Men tittar man på resten av befolkningen så blir dessa genuint shockade och ledsna och verkar se döden som en fiende som måste besegras. Förstår inte detta.

Seriöst, hur kan man gilla detta livet? Speciellt i dagens ruttna och vidriga samhälle? Varför ser nästan ingen fram emot döden som en befrielse från detta livet? Vad är det för fel på folk i dagens samhälle?

Lägg då till att när man dör så försvinner ju ens medvetande och alla ens minnen försvinner (såvida du inte är religiös men i Sverige är ju väldigt få personer religiösa). Man kommer sluta vara vid medvetande och det blir som att du aldrig existerat. Du blir som en grottmänniska som levde för 15 000 år sedan, som att du aldrig existerat.

Tänk på hur skönt detta är, och hur skönt det är att slippa detta fruktansvärda livet och allt det ruttna och vidriga vi tvingas utstå i detta livet. Ändå ser man nästan inga som skriver om hur döden är en vacker och underbar sak utan istället vill leva i 1 000 år. Förstår verkligen inte.