Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Efter samtalet från Hahne ringde Winberg till polisens sambandscentral 23.50 och terroristrotelns chef Alf Karlsson 00.05. Karlsson var fortfarande i villan i Vällingby när Expressen ringde 00.20. "Vad ska jag göra?" frågade Karlsson villrådigt. "Åk till jobbet" svarade Expressens reporter (enligt Expressen den 20 mars 1986). Grankvist ringde alltså till Winberg från en lägenhet på Östermalm samtidigt som Expressen ringde till Karlsson i Vällingby (00.20). "Grankvist fick besked om att Palme hade skjutits. Grankvist erbjöd sig att hjälpa Winberg. Grankvist kom till Säpos sambandscentral ca 00.40 - 00.45."

Grankvist hade tid att passera Embassy Club på Sturegatan 10 (på vägen från Östermalm till Polhemsgatan 30). Det kunde han inte berätta för juristkommissionen. Från Embassy Club åkte Grankvist till polishuset på Kungsholmen. "Då Grankvist kom dit var Alf Karlsson i Säpos sambandscentral." Det stämmer om Karlsson lämnade Vällingby 00.20. "Enligt loggen i Säpos sambandscentral kom Grankvist först kl 01.30." Han gick inte till Säpos sambandscentral så fort han kom till polishuset, utan "fastnade i någon korridor och pratade med någon", förklarade Grankvist för juristkommissionen 1986. Han fastnade på Embassy Club och pratade med Tore Forsberg (som lämnade stället vid ett-tiden).

Tore Forsberg och Rose var kvar på Café Opera till midnatt. Att de lämnade Café Opera tidigare (som Rose uppgav när hon förhördes 2018) var alltså fel. Säkerhetspolisen som dök upp på Embassy Club var inte Bengt Nylander (som Rose uppgav 2018), utan Christer Grankvist. Nylander förhördes av Melander och Blombergsson 2019 (D22289-3). Enligt tipset 2017 (D22289-2) hade Torbjörn Elming (1928 - 2008) en roll i operationen på Embassy Club. Vilken roll nämndes inte i tipset. Tore Forsberg nämnde inte Elming i sin beskrivning för Näss.

Vissa fortsätter att fantisera att piket 3230 var med i attentatet (en omöjlig idé av en rad kända skäl) och att DN-fotografen Åke Malmström hörde attentatsmän meddela "statsministern skjuten" i polisradion 23.25, trots att Malmström själv uppgav i förhören att han hörde "statsministern mördad" 23.35. Sannolikt ett anrop från pinsp Kjell Östling till patrullerna på Brunkebergsåsen. Det stämmer med tiden och förhören med honom.

Patrull 3625 var ingen "fantompatrull". Den finns på en annan IM-lista nästa dag.

"Det försvunna tipset" i TV-dokumentären "Palmemordets dolda spår" (EBB1701) var inte försvunnet och innehöll inga uppgifter om flyktbilar. Utredarna missade tipset i sammanställningen av walkie-talkie-tips 2017 (trots att ett av sökorden finns i EBB1701). Sannolikt den mänskliga faktorn.

Lisbeth Palme har aldrig uppgett att hon såg en medgärningsman vid mordplatsen. Hon uppgav till pkom Åke Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus att GM kan ha varit en av två män som hon såg från ett fönster i bostaden i Gamla stan (sannolikt männen i Z8041 den 17 och 24 januari).

"Mannen i beige" som närmade sig mordplatsen norrifrån efter skotten (och var 25 - 30 meter bort när Lisbeth såg honom) var vittnet Jan-Åke S, som var på väg från sin parkerade BMW till Leif L:s parkerade Chevrolet närmare mordplatsen (och därför gjorde ett avvisande intryck på Lisbeth). Ytterplagget var beige och han var "lång" och "spenslig". Uppenbart Jan-Åke S.

Lisbeth uppgav inte hur lång tid som hade gått efter skotten när hon såg honom, bara att hon redan hade sett Anders B när hon såg Jan-Åke S. Att Lisbeth inte kunde minnas någon senare iakttagelse av Jan-Åke S var inte konstigt (i den chock och förvirring som rådde på platsen). Lisbeth nämnde "mannen i beige" i tre förhör och även i Svea hovrätt 1989. I ett förhör nästan tre år efter mordet använde hon ordet "jacka", utan att säga hur lång den var.