Fortsätta träffa/dejta kille jag inte direkt är attraherad av?

Studier visar att det är väldigt vanligt för kvinnor.... Det är inget undantagsfall alls.

Attraktion VÄXER inte fram, det ska du veta.

Däremot är det inte alla tjejer som tycker attraktion är viktigt. Många är egocentriska och vill vara den som blir älskad. Är du sån eller inte?

Självklart finns det killar som egentligen är bra men ändå kan ge sken av att vara "bad boy". Skattebrottslingar exempelvis.

Men varför inte dejta en ny? Som tjej har du väl möjlighet att "shoppa runt"?

Nätdejting --> Relationsakuten
/Moderator

Hmm jag är fortfarande osäker. Kan det vara min anknytningsproblematik som gör att jag inte känner någon fysisk attraktion och känner mig "äcklad"?

Nej. Har aldrig hört talas om att attraktion växer fram med en person bara för att man önskar att det ska det. Att försöka tvinga fram nåt sånt kommer bara göra dig äcklad tillslut. Du vill ha en pojkvän, alltså en man du tycker är en bra man och som du attraheras av. Samtidigt. Bättre att vara singel och ligga med halvbra killar som du tänder på eller inte ligga alls tills du träffar rätt person. Är det rätt kommer du inte starta en tråd på Flashback och fråga om du ska ge honom en chans eller inte. Tråkigt men sant!

Men visar dessa studier att attraktion kan väckas från ingenting? Det är det jag ställer mig frågande till, inte att attraktion kan växa.

I min erfarenhet i alla fall så känner man antingen attraktion på en gång, eller så gör man aldrig det. Är personen attraktiv så ÄR han ju det, eller så är han det INTE. Det är inget som kan ändras.

D.v.s. personen kan under vissa omständigheter ändra sig så att han blir attraktiv, och då kommer du att uppfatta det, men vet den här killen ens om att han borde göra det, och har han förmågan till det? Det är ett svårt (årets underdrift) ämne att ta upp.

Det har hänt mig en (1) gång att jag har blivit attraherad av en man som jag tidigare varit helt ointresserad av, men då hade han genomgått en omfattande förändring: först gjorde han en gastric bypass-operation och rasade i vikt, sedan började han även träna och klä sig snyggare och fick ett självsäkrare uppträdande, började flirta med kvinnor - det gjorde han aldrig innan. Det var en helt otrolig förändring från fet tönt till snygg och charmig karl! Jag fattade inte själv att mitt hjärta plötsligt började klappa fortare inför den tidigare "tjocktönten".

(OBS att jag inte gör reklam för gastric bypass-operationer, jag vet att de är riskfyllda; det absolut bästa är att gå ner i vikt själv och utöva självdisciplin. Jag vet inte heller hur den här mannen mår nu.)

Klart att man kan känna attraktion utan kärlek! Man kan till och med känna attraktion till en man som man egentligen tycker illa om för hans duschbag-beteende - det är en rent fysisk reaktion.

I min erfarenhet går det inte att bli förälskad utan att känna attraktion. Däremot kan något slags syskonkärlek växa fram, och det är det som gör att så många arrangerade äktenskap världen över ändå fungerar någorlunda. Men det kan bli svårt med sexlivet. På äldre dagar, efter ett långt äktenskap, är det förstås annat som gör att man hänger ihop - långvarig vana, anknytning och tillgivenhet. Och sexlivet skulle ha varit över i vilket fall som helst.

Det är väl inte "ingenting" när man har valt att träffa en person? Något lockar ju/verkar bra.

Jag håller med om att man behöver känna någon typ av attraktion på en gång, eller iaf potential till attraktion på en gång. Jag skulle dela upp det i "attraktion på en gång utan några frågetecken", "ej attraherad på en gång och det finns inga förutsättningar till att bli det" och "här finns ändå någonting som skulle kunna utvecklas till attraktion". Alla dessa tre är något man märker direkt.

Om man pratar om den rent fysiska attraktionen kan såklart någon som går ner rejält i vikt bli attraktiv. Men jag uppfattar ändå att för kvinnor är det vanligt att det krävs både fysisk och energi/beteendemässig attraktion. Någon som är fysiskt snygg kan ha en feminin energi och/eller utstråla osäkerhet, då kommer man inte att känna attraktion.
Det är i dessa gråzoner attraktion kan utvecklas över tid. När man lär känna någon bättre kanske personen blir tryggare i ens sällskap och sluta utstråla osäkerhet, man kanske lär känna nya sidor av personen över tid som man finner attraktiva. Det kan också såklart gå i motsatt riktning. Men för att attraktion ska kunna växa fram krävs någon typ av "fysisk potential", annars blir det bara vänskaplig kärlek.

Håller med. Kvinnor behöver definitivt det fysiska för att attraheras. Tyvärr kan man även känna attraktion till idioter. Men just avsaknad av manlig energi tror jag är en attraktionsdödare oavsett hur snygg personen är. Jag hade tex en gayman i min umgängeskrets under några år och han såg rent objektivt väldigt bra ut. Men han hade en feminin fin energi och jag kände noll attraktion trots "de fysiska förutsättningarna".

Om man träffas via en app som många gör idag så kan det ju vara massa saker som lockar/verkar bra. Men sen träffar man personen irl och man känner ingenting trots allt som verkade så bra. Som jag skrivit om ovan till Merwinna kan det ofta vara avsaknad av manlighet som visar sig när man väl träffas. Det spelar ingen roll hur snygg, snäll, trevlig och intelligent en man är om han saknar manlig energi och utstrålning.