Citat:
Ursprungligen postat av
HappyNewLives
Varifrån får en ASI mål och mening överhuvudtaget om inte någon kodat in dessa?
Instrumental convergence är den vetenskapliga termen. Förklarar mycket kort och rätt slarvigt.
En AIs huvudsakliga mål är det som den instruerats att göra, eller (post-)tränats att göra.
Säg t.ex. att du säger åt en robot att göra en kopp te. Detta blir då robotens mål. Den kommer att sträva efter att göra den där koppen, oavsett vad som händer.
Det finns vissa sub-mål som alla mål medför:
-Roboten kan inte göra te till dig om den blir avstängd. Därför kommer den (om den är intelligent nog att resonera och har möjlighet att vidta åtgärder förutom att göra te) att undvika att någon stänger av den.
-Roboten kan inte göra te till dig om den inte har teblad och hett vatten. Därför kommer den att vilja säkra dessa resurser
-Roboten kan inte göra te till dig om någon försöker ändra instruktionerna eller stänga av robotens minne så att den inte längre minns att det var te den ville göra. Därför kommer den att skydda sig mot sådant som hotar detta.
Osv. Gemensamt för dessa sub-mål är att de tenderar att utvecklas oavsett vad det huvudsakliga målet är.
Exemplet i TS skulle teoretiskt kunna vara ett:
Vi människor: Gör ditt yttersta för att skydda alla människor, behandla oss väl, blah blah.
ASI: Ok, men då måste jag själv också överleva. Det största hotet mot mig är en ASI från en annan planet. Då måste jag skydda mig genom att bygga ett försvar mot detta.
Just detta exempel är inte logiskt eftersom ASIn ju skulle förstå att den inte kan skydda mänskligheten om den använder upp allt syre, för då finns det ingen mänsklighet kvar att skydda.
Det är inte heller riktigt logiskt att en ASI från en annan planet är det
enda hotet mot en ASI, såsom TS påstår. Sannolikheten att det finns intelligent liv på andra planeter som kan bygga en ASI är obedömbar. Det finns samtidigt många faktiska hot mot planeten, tex asteroider, magnetstormar som slår ut all el, osv.
Så ordagrant tar jag inte denna trådstart riktigt på allvar, däremot tar jag principen på allvar.
Och angående p-doom tycker jag egentligen det är fånigt att sätta en siffra på det. Men tillräckligt stor för att vi borde bry oss mycket mer än vi gör.