Citat:
Hej
Jag vet inte var jag ska starta med denna text eller varför jag ens skriver den men jag antar att det är för att jag känner att jag behöver bli av med en tyngd på mina axlar och lätta på mitt hjärta lite. Samt så kan jag inte låta bli att vara nyfiken om det finns några människor där ute som är som mig.
Det är en ganska tragisk historia egentligen och jag vet inte vart det passar nånstans på forumet men jag ska försöka förklara så bra som möjligt utan att dra ut på det för mycket, dagens läge är 25 år gammal. Jag är man och jag kommer ifrån en medelklassfamilj med båda föräldrarna närvarande trots att de var skilda så har jag alltid haft mina föräldrar nära.
Trots detta så vara väldigt uttråkad i skolan och runt årskurs sju så började jag trotsa precis allt, jag började röka väldigt mycket cigaretter, så klart så smygrökte jag ju.
När jag väl började åttonde i klass så hade jag redan börjat röka cannabis och jag hade upptäckt bensodiazepiner, speciellt Alprazolam, som var det absolut bästa. Jag visste för att jag led av extremt socialfobi och GAD
Kommande år fram tills jag var ca 23 år gammal så levde jag rövare, och då menar jag att då gick jag verkligen loss och sålde enorma mängder narkotika och beblandade mig med väldigt kriminella individer och hamnade i väldigt dåliga och sjukt riskabla situationer där det är egentligen helt galet att jag lever idag.
I dagens läge så har jag kapat med 99 % av mina gamla bekanta och jag håller mig ifrån droger så gott det går, speciellt hårda och tunga droger. Jag lever under hot då jag har pris på mitt huvud och stora skulder på grund av min tidigare livsstil och mina tidigare val.Men jag har valt att ignorerar detta och mer eller mindre låtsas som att dessa människor inte existerar.
Men jag kan inte låta bli att känna att jag är nu 25 år gammal och har inte gjort något vettigt för mitt liv, förvisso så har jag gymnasieutbildning som vvs montör men jag absolut avskydde det och jag slarvade så mycket och hade 99 % frånvaro i trean på gymnasiet men gick ändå ut med snittbetyg C.
Detta beror på att jag alltid har haft det väldigt enkelt för mig själv i skolan och utan att låta egoistisk så skulle jag säga att jag är ganska mycket smartare än majoriteten av folk i min ålder och äldre, dock har jag använt detta på fel sätt och utsatt mig själv och min familj för otroligt hemska saker.
Men just nu är jag mitt i ett dilemma, jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv.
Jag är trött på att vara fattig, men jag har också väldigt svårt att tänka mig att återgå till att jobba sju till 16 för 30 000 kr i månaden när jag tidigare har tjänat 10 000 per dag, men jag vill också bidra till samhället och jag orkar inte längre leva kriminellt.
Jag går i tankarna att utbilda mig till AI systemutvecklare, då jag alltid haft ett intresse för teknik och datorer.
Nu blev det väldigt mycket babbel men jag behövde skriva om mig lite men börjar egentligen undrar är finns det fler där ute som levt rövare från tidig ungdom tills 25 årsåldern och sedan vänt sitt liv till det bättre med till exempel utbildning och ett stabilt jobb?
Hur gjorde ni och i vilken ände ska man starta? Jag har ju bränt alla broar och är det svarta fåret i familjen så att jag är på egen hand för det mesta men jag vill verkligen bättra mig och jag vill verkligen bevisa för omgivningen att jag är bättre än vad jag har framstått att vara.
Tack så mycket.
Jag vet inte var jag ska starta med denna text eller varför jag ens skriver den men jag antar att det är för att jag känner att jag behöver bli av med en tyngd på mina axlar och lätta på mitt hjärta lite. Samt så kan jag inte låta bli att vara nyfiken om det finns några människor där ute som är som mig.
Det är en ganska tragisk historia egentligen och jag vet inte vart det passar nånstans på forumet men jag ska försöka förklara så bra som möjligt utan att dra ut på det för mycket, dagens läge är 25 år gammal. Jag är man och jag kommer ifrån en medelklassfamilj med båda föräldrarna närvarande trots att de var skilda så har jag alltid haft mina föräldrar nära.
Trots detta så vara väldigt uttråkad i skolan och runt årskurs sju så började jag trotsa precis allt, jag började röka väldigt mycket cigaretter, så klart så smygrökte jag ju.
När jag väl började åttonde i klass så hade jag redan börjat röka cannabis och jag hade upptäckt bensodiazepiner, speciellt Alprazolam, som var det absolut bästa. Jag visste för att jag led av extremt socialfobi och GAD
Kommande år fram tills jag var ca 23 år gammal så levde jag rövare, och då menar jag att då gick jag verkligen loss och sålde enorma mängder narkotika och beblandade mig med väldigt kriminella individer och hamnade i väldigt dåliga och sjukt riskabla situationer där det är egentligen helt galet att jag lever idag.
I dagens läge så har jag kapat med 99 % av mina gamla bekanta och jag håller mig ifrån droger så gott det går, speciellt hårda och tunga droger. Jag lever under hot då jag har pris på mitt huvud och stora skulder på grund av min tidigare livsstil och mina tidigare val.Men jag har valt att ignorerar detta och mer eller mindre låtsas som att dessa människor inte existerar.
Men jag kan inte låta bli att känna att jag är nu 25 år gammal och har inte gjort något vettigt för mitt liv, förvisso så har jag gymnasieutbildning som vvs montör men jag absolut avskydde det och jag slarvade så mycket och hade 99 % frånvaro i trean på gymnasiet men gick ändå ut med snittbetyg C.
Detta beror på att jag alltid har haft det väldigt enkelt för mig själv i skolan och utan att låta egoistisk så skulle jag säga att jag är ganska mycket smartare än majoriteten av folk i min ålder och äldre, dock har jag använt detta på fel sätt och utsatt mig själv och min familj för otroligt hemska saker.
Men just nu är jag mitt i ett dilemma, jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv.
Jag är trött på att vara fattig, men jag har också väldigt svårt att tänka mig att återgå till att jobba sju till 16 för 30 000 kr i månaden när jag tidigare har tjänat 10 000 per dag, men jag vill också bidra till samhället och jag orkar inte längre leva kriminellt.
Jag går i tankarna att utbilda mig till AI systemutvecklare, då jag alltid haft ett intresse för teknik och datorer.
Nu blev det väldigt mycket babbel men jag behövde skriva om mig lite men börjar egentligen undrar är finns det fler där ute som levt rövare från tidig ungdom tills 25 årsåldern och sedan vänt sitt liv till det bättre med till exempel utbildning och ett stabilt jobb?
Hur gjorde ni och i vilken ände ska man starta? Jag har ju bränt alla broar och är det svarta fåret i familjen så att jag är på egen hand för det mesta men jag vill verkligen bättra mig och jag vill verkligen bevisa för omgivningen att jag är bättre än vad jag har framstått att vara.
Tack så mycket.
Kör på AI systemutvecklare tycker jag. Vidare så tror jag att det är bra att förankra med ditt friska nätverk att du kommer att göra ett helhjärtat försök denna gång, förslagsvis efter att du blivit antagen till utbildningen etc. Socialt nätverk är A-O för långvarig drogfrihet, utan det är det bara att ge upp. Vi är sociala varelser och behöver alla ett socialt sammanhang oavsett vad.
Fundera över syftet med varför du gör det här, lägg upp en tydlig plan, ta hjälp från samhället om du tror på det. Buckle in, du är in for a bumpy ride men det kommer att vara värt utav bara helvete när du kommer ut på andra sidan tunneln.
Lycka till!
