Ta tag i livet efter många år av missbruk.

Hej
Jag vet inte var jag ska starta med denna text eller varför jag ens skriver den men jag antar att det är för att jag känner att jag behöver bli av med en tyngd på mina axlar och lätta på mitt hjärta lite. Samt så kan jag inte låta bli att vara nyfiken om det finns några människor där ute som är som mig.

Det är en ganska tragisk historia egentligen och jag vet inte vart det passar nånstans på forumet men jag ska försöka förklara så bra som möjligt utan att dra ut på det för mycket, dagens läge är 25 år gammal. Jag är man och jag kommer ifrån en medelklassfamilj med båda föräldrarna närvarande trots att de var skilda så har jag alltid haft mina föräldrar nära.

Trots detta så vara väldigt uttråkad i skolan och runt årskurs sju så började jag trotsa precis allt, jag började röka väldigt mycket cigaretter, så klart så smygrökte jag ju.
När jag väl började åttonde i klass så hade jag redan börjat röka cannabis och jag hade upptäckt bensodiazepiner, speciellt Alprazolam, som var det absolut bästa. Jag visste för att jag led av extremt socialfobi och GAD
Kommande år fram tills jag var ca 23 år gammal så levde jag rövare, och då menar jag att då gick jag verkligen loss och sålde enorma mängder narkotika och beblandade mig med väldigt kriminella individer och hamnade i väldigt dåliga och sjukt riskabla situationer där det är egentligen helt galet att jag lever idag.

I dagens läge så har jag kapat med 99 % av mina gamla bekanta och jag håller mig ifrån droger så gott det går, speciellt hårda och tunga droger. Jag lever under hot då jag har pris på mitt huvud och stora skulder på grund av min tidigare livsstil och mina tidigare val.Men jag har valt att ignorerar detta och mer eller mindre låtsas som att dessa människor inte existerar.

Men jag kan inte låta bli att känna att jag är nu 25 år gammal och har inte gjort något vettigt för mitt liv, förvisso så har jag gymnasieutbildning som vvs montör men jag absolut avskydde det och jag slarvade så mycket och hade 99 % frånvaro i trean på gymnasiet men gick ändå ut med snittbetyg C.
Detta beror på att jag alltid har haft det väldigt enkelt för mig själv i skolan och utan att låta egoistisk så skulle jag säga att jag är ganska mycket smartare än majoriteten av folk i min ålder och äldre, dock har jag använt detta på fel sätt och utsatt mig själv och min familj för otroligt hemska saker.

Men just nu är jag mitt i ett dilemma, jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv.
Jag är trött på att vara fattig, men jag har också väldigt svårt att tänka mig att återgå till att jobba sju till 16 för 30 000 kr i månaden när jag tidigare har tjänat 10 000 per dag, men jag vill också bidra till samhället och jag orkar inte längre leva kriminellt.

Jag går i tankarna att utbilda mig till AI systemutvecklare, då jag alltid haft ett intresse för teknik och datorer.

Nu blev det väldigt mycket babbel men jag behövde skriva om mig lite men börjar egentligen undrar är finns det fler där ute som levt rövare från tidig ungdom tills 25 årsåldern och sedan vänt sitt liv till det bättre med till exempel utbildning och ett stabilt jobb?

Hur gjorde ni och i vilken ände ska man starta? Jag har ju bränt alla broar och är det svarta fåret i familjen så att jag är på egen hand för det mesta men jag vill verkligen bättra mig och jag vill verkligen bevisa för omgivningen att jag är bättre än vad jag har framstått att vara.
Tack så mycket.

Det är när man står och glor på tågspåren som det är dags att lägga ner, oavsett hur mycket man drar i sig så känner man sig bara normal. Värdelöst. Allt man missat i livet, alla pengar går till droger som inte ens längre ger något.

Dags att sluta. Har man väl bestämt sig är det lätt. Radera alla nummer till langare, blocka alla som sysslar med skiten (de var ändå inga riktiga vänner), tough it out fast det suger. Det som finns på andra sidan är så mycket mer värt än att vara en nedknarkad loser (även om det var kul för en stund).

Lycka till kompis.
/Ren sen 16 år, gift, bra jobb och lycklig.

Bara bestäm dig.

Jag är 33, så du har 8 år upp mig.
Du har lång, lång tid på dig att lösa ditt liv.

Vi kan sitta här och jämföra historier om hur sjuka vi har varit, men det hjälper inte.

Allt handlar om att palla göra jobbet.
Det sugen men det är verkligen så.
Det svåra är att verkligen bryta alla gamla mönster, alla gamla pundarkompisar, alla gamla lösningar på problemen.

Sök på NA i din kommun, gör jobbet, våga satsa, våga kämpa, våga möta problemen nykter.

Kör för helvete kompis, det kommer lösa sig jag lovar

Ja, systemutveckling är perfekt för någon med social fobi. Där kryllar det av människor som borde sitta ensamma i ett rum. Helst utan dörrar.
Du har alla förutsättningar för att lyckas.

Du postade just denna tråd blivit torsk på crack ???

Du verkar lite förvirrad,

Håller med, kändes som att TS kommit till sans i denna tråd och ville göra upp med skiten men sen kollade jag andra tråden och allt är bara skitsnack.
Bättre att moderator kastar båda trådarna.

Mmm. TS kanske har en psykos.

Mycket väl men skriver samtidigt väldigt bra och sammanhängande. Trodde det brukar bli lidande när man har psykoser.

Aldrig sysslat med droger själv mer än alkohol.

En person i en narkotikapsykos kan låta helt klar, lugn och begriplig på ytan, men ändå vara djupt inne i en vanföreställning.

Det som sägs kan låta smart, men innehålla en stark övertygelse om något som inte är sant (till exempel att skriva i en separat tråd att man är torsk på crack).

TS upplever båda situationerna men kan inte avgöra vad som är verkligt.

Ok, tack för info.
Som sagt, aldrig provat något mer än alkohol och heller aldrig förstått varför man ska testa med tanke på hur illa det kan gå.

När man är 25 år har man lätt att lära sig på en annan nivå än när man är 35 eller 45, ta vara på det.

I det långa perspektivet så betyder det inget att du sysslat med livsförstörande verksamhet i några år.

Det finns folk sitter i årtionden på något kommunalt sömnpiller till jobb som också kastar bort sina liv.

Sen var du ska börja och med vad vet jag inget om. Lycka till oavsett.

Så som jag tolkar det så är ditt problem att du vill sluta leva rövare och bli en del av samhället och knega och bidra. Men du vill också inte ha en normal lön eftersom du tidigare ibland kunnat tjäna mycket på olagliga saker.

Well verkligheten bryr sig inte riktigt om dina känslor. Alla vill vara rika och tjäna mycket men så fungerar inte världen.