Citat:
Ursprungligen postat av
andeta
Du hävdar ironiskt att Ryssland "skapat sin egen mardröm" i form av ett västbeväpnat Ukraina. Men titta på den faktiska kartan
Före 2022: Ukraina kontrollerade hela sin industriella bas, hade direkt tillgång till alla sina djuphavshamnar och hade en intakt demografi med potential att bygga en massiv stående armé under Natos skydd.
Idag: Ukraina är styckat, hålls på artificiell andning via västerländska donationer, saknar en fungerande självständig ekonomi och har förlorat sina viktigaste mineraler, energianläggningar och miljontals invånare permanent.
Ett svårt skadat, sönderskuret och demografiskt dränerat Ukraina , om än beväpnat med västerländska rester , är inte samma militära eller strategiska hot som ett intakt, osårbarställt Ukraina stöttat av ett fullt utvecklat Nato-medlemskap. Det är inte cirkelresonemang, det är kallsinnig skademinimering. Att dra upp Kolahalvön visar att du fortfarande förväxlar taktiska linjer med strategiska chokepoints. Ryssland har alltid dimensionerat försvaret av Murmansk och Kola mot Natos marina överlägsenhet i Arktis och Nordatlanten. Finlands formella inträde ändrade inga operativa maktbalanser som inte redan existerade i praktiken. Att jämföra den isolerade Karelska taigan med Ukrainas öppna motorväg rakt mot Don, Volga och Rysslands demografiska kärna är en falsk ekvivalens som ingen seriös stabschef någonsin skulle göra.
"Skall Europa bortse från sina säkerhetsintressen?"
Självfallet inte. Alla aktörer agerar utifrån sina säkerhetsintressen. Det är ju hela poängen! Skillnaden är att europeiska politiker trodde att de kunde flytta fram sina positioner och integrera Rysslands historiska buffertzon utan att betala ett pris eller drabbas av motreaktioner. Ryssland synade bluffen. Europa har full rätt att agera, men realpolitik handlar om att förstå att handlingar har konsekvenser, och att den som har resurserna, råvarorna, den industriella skalan och uthålligheten i slutändan dikterar villkoren på marken. Du vill "räkna på det" utifrån pappersallianser och diplomatiska deklarationer. Ryssland har redan räknat på det i ton stål, eldkraft och faktisk territoriell kontroll.
Nu börjar vi åtminstone närma oss vad vi faktiskt är oense om.
Jag bestrider inte att Ryssland har förbättrat vissa delar av sin geografiska position. Man har landförbindelsen till Krim, kontrollerar Azovkusten och har berövat Ukraina territorium, befolkning och ekonomiska resurser. Ukraina är utan tvekan svagare ekonomiskt och demografiskt än det hade varit utan kriget.
Men därifrån följer inte automatiskt att invasionen förbättrat Rysslands säkerhet. Det är just den slutsatsen du hela tiden förutsätter i stället för att visa. Det är en spekulation.
Hela ditt resonemang står och faller dessutom med ditt scenario för vad som skulle ha hänt om Ryssland INTE invaderat. Du beskriver ett Ukraina omkring 2030 med Nato-medlemskap, längdistansvapen, massiv stående armé och sådan militär kapacitet att Ryssland stod inför en existentiell fara.
Men varifrån kommer detta facit över en framtid som aldrig inträffade?
Ukraina var inte medlem i Nato 2022. Det omfattades inte av artikel 5. Det fanns inga Natobaser med stora förband i Ukraina. Det fanns heller ingen beslutad tidtabell för ukrainskt medlemskap.
Det är fullt legitimt att argumentera för att Kreml FRUKTADE denna utveckling. Där har vi en möjlig förklaring till ryskt handlande.
Men du gör någonting betydligt mer långtgående. Du utgår från att Kremls farhåga faktiskt skulle ha realiserats och använder sedan den hypotetiska framtiden som facit för att invasionen var strategiskt rationell.
Och jämför då med det vi faktiskt vet.
Ryssland har förvisso försvagat Ukrainas ekonomi och tagit territorium. Men man har samtidigt fått ett Ukraina som är långt mer militärt orienterat mot Ryssland än 2021, har fått enorm stridserfarenhet, har byggt upp militär samordning med väst och vars befolkning sannolikt kommer att betrakta Ryssland som huvudfiende under generationer.
Det är ett verkligt resultat. Ditt Nato-Ukraina 2030 är ett antagande.
Sedan mineralerna. Ja, Ryssland har kommit över betydande fyndigheter. Men "Europas rikaste mineral- och litiumtillgångar" är lite väl frikostigt formulerat. En stor del av Ukrainas metallresurser ligger på ockuperat område, men Ukraina har fortfarande betydande fyndigheter kvar och värdet av många av dessa tillgångar är dessutom geologiska uppskattningar, inte färdiga gruvor som kan räknas direkt som rysk ekonomisk vinst. Kommer Ryssland någonsin kunna komma åt att exploateta dessa resurser?
Och "ton stål" är retoriskt snyggt men ingen enhet för strategisk framgång.
Om vi verkligen skall vara realister måste även Rysslands kostnader in i kalkylen: stupade och sårade, förbrukad materiel, krigets ekonomiska kostnad, förlorade europeiska energimarknader, ett förstärkt Nato, Finland och Sverige i Nato, Europas återupprustning och ett permanent fientligt Ukraina.
Sedan ställer vi detta mot vinsterna: territorium, landkorridoren, Azov, resurser och ett kraftigt försvagat Ukraina.
DÄR finns den intressanta realpolitiska diskussionen.
Men att bara räkna de ryska vinsterna, avfärda kostnaderna som oväsentliga och sedan kalla nettot för geostrategisk seger är inte kallsinnig realism.
Det är bokföring där man bara tar med intäktssidan.
Citat:
Ursprungligen postat av
andeta
Föreställningen att man kan skicka in hangarfartyg i Östersjön och "enkelt bekämpa" en kärnvapenbestyckad stormakt från luften är förmodligen det mest miilitärteoretiskt analfabeta påståendet i hela den här tråden. Det låter som ett manus till en Hollywood-film för tolvåringar.
Att placera "flytande flygfält" (hangarfartyg) i Östersjön i ett storkrig med Ryssland är ett säkert sätt att förlora miljardinvesteringar och tusentals sjömän på några få minuter: Östersjön är ett trångt, grunt och helt instängdt insjöhav med ett medeldjup på drygt 50 meter. Det är en drömzon för landbaserade sjömålsrobotar (som Bastion och Kalibr), tysta diesel-elektriska ubåtar, minfält och hypersoniska robotar. Ingen amerikansk amiral i sitt sinnes fulla bruk skulle någonsin skicka in ett superhangarfartyg i Östersjön under skarpt krig. Det skulle förvandlas till ett brinnande stålrak direkt.
Här har du fullständigt rätt. Ett hangarfartyg i Östersjön är uteslutet. Den risken kommer inte tas. Samtidigt har du själv proklamerat för att Ukraina är en perfekt utgångspunkt för storskaliga pansar och mekaniserade infanterianfall.
Eftersom du tycks dig ha koll på kriget i Ukraina är du säkert fullt medveten om att det var ett rag sedan några lyckade pansaranfall genomförts. Drönarna har förändrat slagfältet på så sätt att det inte bara går att rulla in med atridsvagnar. Och drönare behöver inte motorvägar. Finsk taiga duger gott. Jag tycker att du försöker besvara frågor på ett bra sätt, men du kommer med motsägelser som typ denna.
Där du å ena sidan mycket riktigt påpekar att en hangareskader i Östersjön är uteslutet men samtifigt påstår att massiva pansaranfall från Ukraina är rimliga. Skulle ett sådant anfall genomföras skulle der vara flrvridet skrot nästan ögonblickligen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Vodkasomsnus
I bästa fall, skulle man kunna säga att du argumenterar skickligt för hur Kreml beskriver sin säkerhetsanalys.
Men det är fortfarande inte samma sak som att ha visat att analysen var korrekt eller att invasionen var den enda logiska följden, enligt mig din svagaste punkt i ditt resonemang. Slagsida.
Du går ofta från “Ryssland såg det så här” till “alltså var det objektivt så”, utan att egentligen motivera det steget.
Hur lyckades Kreml sälja in allt detta så blankt rakt av?
Det är också min huvudfråga. Vi vet vad som har skett efter att Putin beordrade en invadion. Vad som skulle skett om han låtit bli är ingenting vi vet. Jag tycker att det finns fler saker som talar emot att USA eller Europa hade någon önskan om att dra igång ett krig än vad som talar för.