Citat:
Fast nu flyttar du målstolparna.
Ditt ursprungliga argument var att Ryssland måste agera därför att Nato flyttade fram sina positioner och ett militärt västintegrerat Ukraina skulle utgöra ett existentiellt hot. När jag påpekar att invasionen resulterat i ett betydligt mer militariserat Ukraina, ett förstärkt Nato och två nya Nato-medlemmar blir dessa konsekvenser plötsligt oväsentliga därför att Ryssland har erövrat territorium.
Du kan inte samtidigt hävda att Ukrainas framtida militära integration med väst var ett existentiellt hot och bortse från att invasionen accelererade just denna integration något enormt.
Och din preventivkrigsekvation bygger dessutom på ett antagande som du presenterar som ett faktum. Att alternativet till invasionen 2022 var ett Ukraina som 2030 skulle vara fullt bestyckat med västerländsk långdistansvapen, integrerat i Natos stabsstruktur och utgöra ett militärt hot mot Ryssland. Det är inte något vi vet skulle ha inträffat. Det är ditt spekulativa scenario. Min bedömning är att Ukraina slulle ha haft små möjligheter att ansluta till Nato om inte Ryssland uppträtt så aggressivt. Att du sedan ser din spekulation om Nato-anslutning som ett hot blir dessutom lite underligt när du samtidigt menar att deg inte spelar någon roll om Sverige eller Finland är anslutna till Nato eller inte.
Men ditt resonemang blir cirkulärt. invasionen var nödvändig därför att ett mycket farligare Ukraina annars skulle ha uppstått, och beviset för att detta Ukraina skulle ha uppstått är att Ryssland ansåg att invasionen var nödvändig.
Dessutom finns en rätt stor ironi här. Det Ukraina du beskriver som den existentiella mardröm Ryssland måste förebygga 2022, västbeväpnat, stridserfaret, militärt integrerat med väst och fundamentalt fientligt inställt till Rysslan är i betydligt högre grad det Ukraina som existerar efter den ryska invasionen än det Ukraina som existerade före den.
Ryssland har förvisso tagit territorium och förbättrat sin position på vissa delar av kartan. Det bestrider jag inte. Men det räcker inte för slutsatsen att Rysslands strategiska säkerhetsläge totalt sett förbättrats.
Och Finland kan du inte bara trolla bort som "väglös taiga". Murmansk, Kolahalvön och Rysslands strategiska kärnvapenbaser i norr har knappast blivit geostrategiskt irrelevanta sedan 2022. Finland har dessutom en helt annan militär betydelse som Nato-medlem än som partner, eftersom artikel 5, operativ försvarsplanering och möjligheten att integrera finskt territorium i Natos försvar av Norden faktiskt spelar roll.
Det märkliga är alltså att du anklagar andra för att stirra på politiska rubriker samtidigt som du själv reducerar geostrategi till kvadratkilometer på en karta. Strategisk position består också av allianser, militär kapacitet, ekonomi, industri, demografi, förluster, fiendens kapacitet och vilka motkoalitioner ens eget agerande skapar.
Om facit för invasionen slutligen blir att Ryssland behåller Krim och delar av östra och södra Ukraina men samtidigt får ett permanent västorienterat och kraftigt militariserat Ukraina, ett utvidgat Nato och ett Europa som betraktar Ryssland som sitt huvudsakliga militära hot, då är det åtminstone inte självklart att detta var den lysande geostrategiska bytesaffär du beskriver.
Det får man faktiskt räkna på. Inte bara rita på kartan.
Du har kommit med både direkta påståenden samt rätt klumpiga antydningar om att de som inte förstår ditt "kallsinniga och realpolitiska" resonemang saknar kunskap eller förstånd. Eller både och. Du verkar ju inte helt förstå det själv eftersom jag sett få som med så många ord resonerat mot sig själv.
Och en rätt elementär fråga som jag ställde tidigare men som du inte svarat på. Är det enbart Ryssland som borde agera utifrån sina säkerhetsintressen? Skall Europa bortse ifrån sina?
Ditt ursprungliga argument var att Ryssland måste agera därför att Nato flyttade fram sina positioner och ett militärt västintegrerat Ukraina skulle utgöra ett existentiellt hot. När jag påpekar att invasionen resulterat i ett betydligt mer militariserat Ukraina, ett förstärkt Nato och två nya Nato-medlemmar blir dessa konsekvenser plötsligt oväsentliga därför att Ryssland har erövrat territorium.
Du kan inte samtidigt hävda att Ukrainas framtida militära integration med väst var ett existentiellt hot och bortse från att invasionen accelererade just denna integration något enormt.
Och din preventivkrigsekvation bygger dessutom på ett antagande som du presenterar som ett faktum. Att alternativet till invasionen 2022 var ett Ukraina som 2030 skulle vara fullt bestyckat med västerländsk långdistansvapen, integrerat i Natos stabsstruktur och utgöra ett militärt hot mot Ryssland. Det är inte något vi vet skulle ha inträffat. Det är ditt spekulativa scenario. Min bedömning är att Ukraina slulle ha haft små möjligheter att ansluta till Nato om inte Ryssland uppträtt så aggressivt. Att du sedan ser din spekulation om Nato-anslutning som ett hot blir dessutom lite underligt när du samtidigt menar att deg inte spelar någon roll om Sverige eller Finland är anslutna till Nato eller inte.
Men ditt resonemang blir cirkulärt. invasionen var nödvändig därför att ett mycket farligare Ukraina annars skulle ha uppstått, och beviset för att detta Ukraina skulle ha uppstått är att Ryssland ansåg att invasionen var nödvändig.
Dessutom finns en rätt stor ironi här. Det Ukraina du beskriver som den existentiella mardröm Ryssland måste förebygga 2022, västbeväpnat, stridserfaret, militärt integrerat med väst och fundamentalt fientligt inställt till Rysslan är i betydligt högre grad det Ukraina som existerar efter den ryska invasionen än det Ukraina som existerade före den.
Ryssland har förvisso tagit territorium och förbättrat sin position på vissa delar av kartan. Det bestrider jag inte. Men det räcker inte för slutsatsen att Rysslands strategiska säkerhetsläge totalt sett förbättrats.
Och Finland kan du inte bara trolla bort som "väglös taiga". Murmansk, Kolahalvön och Rysslands strategiska kärnvapenbaser i norr har knappast blivit geostrategiskt irrelevanta sedan 2022. Finland har dessutom en helt annan militär betydelse som Nato-medlem än som partner, eftersom artikel 5, operativ försvarsplanering och möjligheten att integrera finskt territorium i Natos försvar av Norden faktiskt spelar roll.
Det märkliga är alltså att du anklagar andra för att stirra på politiska rubriker samtidigt som du själv reducerar geostrategi till kvadratkilometer på en karta. Strategisk position består också av allianser, militär kapacitet, ekonomi, industri, demografi, förluster, fiendens kapacitet och vilka motkoalitioner ens eget agerande skapar.
Om facit för invasionen slutligen blir att Ryssland behåller Krim och delar av östra och södra Ukraina men samtidigt får ett permanent västorienterat och kraftigt militariserat Ukraina, ett utvidgat Nato och ett Europa som betraktar Ryssland som sitt huvudsakliga militära hot, då är det åtminstone inte självklart att detta var den lysande geostrategiska bytesaffär du beskriver.
Det får man faktiskt räkna på. Inte bara rita på kartan.
Du har kommit med både direkta påståenden samt rätt klumpiga antydningar om att de som inte förstår ditt "kallsinniga och realpolitiska" resonemang saknar kunskap eller förstånd. Eller både och. Du verkar ju inte helt förstå det själv eftersom jag sett få som med så många ord resonerat mot sig själv.
Och en rätt elementär fråga som jag ställde tidigare men som du inte svarat på. Är det enbart Ryssland som borde agera utifrån sina säkerhetsintressen? Skall Europa bortse ifrån sina?
Du hävdar ironiskt att Ryssland "skapat sin egen mardröm" i form av ett västbeväpnat Ukraina. Men titta på den faktiska kartan
Före 2022: Ukraina kontrollerade hela sin industriella bas, hade direkt tillgång till alla sina djuphavshamnar och hade en intakt demografi med potential att bygga en massiv stående armé under Natos skydd.
Idag: Ukraina är styckat, hålls på artificiell andning via västerländska donationer, saknar en fungerande självständig ekonomi och har förlorat sina viktigaste mineraler, energianläggningar och miljontals invånare permanent.
Ett svårt skadat, sönderskuret och demografiskt dränerat Ukraina , om än beväpnat med västerländska rester , är inte samma militära eller strategiska hot som ett intakt, osårbarställt Ukraina stöttat av ett fullt utvecklat Nato-medlemskap. Det är inte cirkelresonemang, det är kallsinnig skademinimering. Att dra upp Kolahalvön visar att du fortfarande förväxlar taktiska linjer med strategiska chokepoints. Ryssland har alltid dimensionerat försvaret av Murmansk och Kola mot Natos marina överlägsenhet i Arktis och Nordatlanten. Finlands formella inträde ändrade inga operativa maktbalanser som inte redan existerade i praktiken. Att jämföra den isolerade Karelska taigan med Ukrainas öppna motorväg rakt mot Don, Volga och Rysslands demografiska kärna är en falsk ekvivalens som ingen seriös stabschef någonsin skulle göra.
"Skall Europa bortse från sina säkerhetsintressen?"
Självfallet inte. Alla aktörer agerar utifrån sina säkerhetsintressen. Det är ju hela poängen! Skillnaden är att europeiska politiker trodde att de kunde flytta fram sina positioner och integrera Rysslands historiska buffertzon utan att betala ett pris eller drabbas av motreaktioner. Ryssland synade bluffen. Europa har full rätt att agera, men realpolitik handlar om att förstå att handlingar har konsekvenser, och att den som har resurserna, råvarorna, den industriella skalan och uthålligheten i slutändan dikterar villkoren på marken. Du vill "räkna på det" utifrån pappersallianser och diplomatiska deklarationer. Ryssland har redan räknat på det i ton stål, eldkraft och faktisk territoriell kontroll.