Ex utnyttjade min misstänkta ADHD och isolerade mig, behöver råd och perspektiv

Du antar för mycket, utan att försöka förstå.

Att en byggarbetare, som inte får jobb inom äldrevården, ska leka psykolog hjälper ingen. Med åldern lär du förstå.

Ligger faktiskt något i vad personen skrev.

Han trollade, blev ganska uppenbart när man kollade personens historik. När jag synade skrev han på mina 20 inlägg från min historik ungefär. Fanns ingen välmening i det han skrev. Men tack

Det är numera, sedan bara några dagar olagligt med psykiskt våld. Jag föreslår att du tar kontakt med en mansjour och pratar med dem om allt du upplevt, så kan de råda dig till hur du kan gå vidare! Antingen genom polisanmälan och stödkontakt. Eller genom kanske bara stödkontakt eller bara polisanmälan. Ring mansjouren!

Jourtelefon: 08-30 30 20.

Tack, ringde de tidigare. Hade nog lite otur med den som svarade. En speciell typ. Hörde av mig till min vårdcentral istället, de kunde erbjuda en psykolog i veckan.

Så bra att du tog tag i detta och söker hjälp, psykiskt våld är verkligen nedbrytande och du behöver stöd efter att ha varit offer för detta ! Uppdatera gärna i tråden hur det har gått för dig efter besöket hos psykolog nästa vecka!

Dessa typer av händelser har nog ett ganska gediget mörkertal därute.
Fysiskt våld mot kvinnor tapetserar msm frekvent och på ett kontinuerligt sätt, men den psykologiska misshandeln från kvinnor är dolda eller skyddade från offentlighetens sida.

Män är svin, kvinnor är felfria gudinnor.
Duktigt tröttsamt narrativ.

Sök ingen hjälp för du kommer ändå inte att fån nån, och du kommer absoult inte att få någon "rättvisa" för saker som hon har utsatt dig för.

I fösta hand behöver du separera dig från ditt ex. Alla former av kontakt, för annars kommer du inte att kunna börja läka.

Och i andra hand behöver du bearbeta det du har blivit utsatt för, så att du kan förstå vad som har hänt, sluta skuldbelägga dig själv, och lära dig känna igen handlingsmönstren så att du aldrig behöver hamna i klorna på ett mänskligt rovdjur igen.

Jag talar av egen erfarenhet, och det går ganska lätt att känna igen manipulativa människor om man väl ger sig fan på det.

Men man måste sluta fred med sig själv först, och förlåta sig själv för alla sina naiva och fega beslut tillsammans med den som har utnyttjat en. För dessa "mänskliga rovdjur" verkar kunna sniffa sig fram till en bucklig självkänsla, likt hajar får vittring på en droppe blod.


Och sen vet dom precis vilka känsloknappar dom skall trycka på, för att vi skall börja börja låta överskrida våra egna gränser igen. Därför måste vi göra en hel del jobb med oss själva innan vi kan hoppas på förbättring. Men när man väl har fått tillbaka lite styrka igen, så kommer man att bli lämnad ifred till slut, för likt mobbare så söker dom sig alltid bort från offer som verkar potentiellt "svåra".

Men i 9/10 fall så spelar dom på ens känslosträngar, antingen genom att "charma/fjäska" eller (oftare) genom att få en att tycka synd om dom. Och dom är oftast rätt dåliga skådisar, så det brukar vara väldigt genomskinligt när man väl har genomskådat dessa två enkla trick.

Och om man försöker ifrågasätta eller kritisera, så har dom på ett ögonblick vänt skulden tilbaka på dig. Det blir så förutsägbart, så fort "fittförtrollningen" bryts, men vissa av oss män kan tyvärr gå i fällan under en hel livstid utan att fatta vad som egentligen händer (dvs hon är besatt av att kontrollera dig).

Men när man har lärt sig att genomskåda koden så går man inte på samma trick gång på gång.

Visst kan du utreda dig för ADHD, men det är förmodligen inte där skon klämmer om du lätt blir offer för en manipulativ och elak flickvän (eller annan elak vän).


Du har förmodligen ett sk otryggt anknytningsmönster, som du förmodligen har ärvt av dina föräldrar, för trygga människor finner sig inte i att misshandlas psykiskt. Med en enkel femminuters googling så kan du lära dig allt du behöver om ämnet, och du kommer förmodligen att kunna profilera din (förhoppningsvis ex) flickvän på samma gång.

Skulle inte förvåna mig om hon hade sk "ambivalent otryggt anknytningsmönster", och du kanske har ett "undvikande otryggt anknytningsmönster", för det är oftast så rollerna är fördelade i toxiska relationer.

Så var det åtminstone i mina föräldrars fall. Pappa undvikande till 110%, hela livet ut, och mamma ambivalent, svartsjuk och utagerande, åtminstone i sin ungdom. Men på ålderns höst blev hon alltmer undvikande hon också.

Men det går att bli trygg i sig själv, om man jobbar lite på det. Men som sagt, jag är tveksam till att du kommer att få nån vettig hjälp om du "söker hjälp".
För det tror jag är en av våran samtids största myter, dvs "Sök hjälp, för det finns superbra hjälp att få!" Men det är väl en diskussion för en annan tråd, I guess.

Tack för du tog dig tid att svara och ge tips, det uppskattas.

Jag är ledsen att vården svek dig. Hoppas du tar dig runt bra ändå.

Tack det var så lite så. Jag skriver väl i ärlighetens namn delvis för min egen självterapi också.

Har du brutit helt med exet än? Tyckte du var lite svävande på den punkten i TS.

Tack för omtanken, men vården har inte svikit mig. Jag har bara inte blivit hjälpt av tidigare vårdinsatser (utredning och behandling av ADHD, AST/asperger och depression, så därför har jag valt att behandla min PTSD och mina otrygga anknytningsmönster på egen hand istället.

Lycka till och hoppas att du kan läka dig själv, oavsett vilken väg du väljer att gå

Ring kommunen och be att få prata med relationsvåldsteamet. Man brukar få 5-10 fria samtal utan någon registrering. Man kan gå dit och vara anonym.

Skönt att detta ger något för oss båda.

Jag har brutit, men mitt huvud har inte låtit mig glömma allt än, kommer nog aldrig göra det. Så mycket som förstördes för mig, medan hon liksom "kom undan" men allt. Dock har jag bestämt mig för att förlåta, blir lättare, så slipper jag försöka förstå varför.

Sen tycker jag det suger att behöva fokusera så mycket på mig själv, trivs inte med det. Dock inser jag väl att jag måste bli stark i mig själv för att kunna ge igen. Hur ser du på att lägga så mycket fokus på jaget? Känner du dig också egoistiskt i det hela?