Hjälp med att hantera en identitetskris

Hej psykologiforumet!

Jag behöver hjälp med att hantera en identitetskris, den har kommit smygandes. Just nu befinner jag mig mitt i en kris. Det medför en massa osäkerhet på mig själv. Saker kommer ut fel ur munnen i sociala sammanhang, känner mig allmänt förvirrad, ostabil, och vet inte riktigt riktningen på mitt liv.

Saker som förankrar mig är ett arbete, mina intressen, socialt liv, träningsrutiner, med bra kost och sömn.

Alltså jag har haft en lång stabil period. Så kom denna kris. Finns det något sätt att kunna hantera den lättare? Jag är ca 30-35 år, funderar på att ta kontakt med en terapeut och prata av mig. Det är ju inte något jätte allvarligt, men det skapar en massa lidande i vardagen för mig.

Men tänkte kolla här på forumet först, om någon har gått igenom samma sak. Hur gjorde ni?

Tack på förhand!

Det du beskriver låter mindre som en identitetskris och mer som att du tappat din inre stabilitet. Att du fortfarande fungerar på jobbet, tränar, sover och äter bra talar för att du har en stabil grund, men något verkar ändå skava.

Ju tidigare man reder ut vad som ligger bakom, desto lättare brukar det vara att komma tillbaka.

Nej det har jag inte men ta kontakt med en terapeut och bolla dina problem med den!

Jag är säker på att det är en identitetskris som påverkar mig.


Yes! Det får bli nästa steg.

Bra där, jag tror du kan få bra hjälp med att hitta dig själv igen!

Om man övertygar sig om att man befinner sig i en kris så kommer man tids nog befinna sig i den.

Du behöver söka professionell vård.

Det låter inte som att du har misslyckats, utan mer som att du är i en fas där den gamla bilden av dig själv inte längre räcker. Många får en sådan period runt 30, ja jjag fick det då. Jag skulle inte börja med att försöka 'fixa' mig själv, utan försöka förstå vad som händer först. En bra terapeut kan vara ett bra första steg, inte för att något är fel utan för att få hjälp att sortera tankarrna och känslorrna. När du vet vart du vill kan en terapeut vara aktuell. Inte KBT eller psykodynamisk eller mentor eller en livscoach me diplom på tre månaders coachupplägg. Möjligtvis en mentor som du verkligen se rupp till i 45-55 års åldern
ja så gjorde jag i alla fall - terapeut alltså.
Sökord:
"existentiell psykoterapeut"
"existentiell samtalsterapi"
"livsfrågor"
"mening och riktning i livet"
"existentiell kris"
En sak jag lade märke till: du skriver att arbete, intressen, socialt liv, träning, kost och sömn förankrar dig. Det är faktiskt ett ganska gott tecken.

1. Ägna dagen / veckan åt att göra en plan för resten av ditt liv. Mål och delmål du vill uppnå inom relationer, karriär och annat. Hur du vill bo, vilken bil du vill ha, träningsmål etc.
2. Genomför den planen och bli lycklig.
3. Krångla inte till livet med grubbel om oväsentligheter. Fokusera på det enkla och avgörande.

Du är ett djur, homosapiens sapiens, du hör hemma i naturen, men samhället har byggt upp ramar och normer som inte riktigt faller din anpassning. Efter en fundersam situation känner du dig inte helt hemma längre. Underhållningen som du brukade gilla roar dig inte längre. Du tänker att livet är för kort för att bara segla igenom det. Därför har du nu skaffat en motorbåt, men ångrar köpet eftersom du alltid brytt dig om klimatet och egentligen föredrar att paddla kajak.

Det är tyvärr ingen här som vet vem du är och vad du egentligen vill.

Det hade du även 2025 och 2024. Sen har vi tappat räkningen på alla dina diagnoser: schizofreni, PTSD, ångest, psykos ... Är det verkligen en avvikande kris du har nu - och inte bara samma brus du haft i decenier?

Hahaha! Ja TS lider av mycket besvär...
Till TS; sök profesionell vård, du behöver det

Väldigt oklart TS, ta kontakt med en psykolog istället.