Citat:
Ursprungligen postat av
Lofn
Jag inser att detta är ett moraliskt dilemma. Det finns vissa risker med vaccin men fördelarna är enorma. Om ett fåtal väljer att avstå kommer detta fåtal klara sig fint eftersom så många är vaccinerade vilket för att exempelvis polio inte sprids. Men vad man då gör är att avstå en liten risk och åker snålskjuts på kollektivet som tagit sitt ansvar.
Då kanske du säger: men jag åker inte snålskjuts för ingen behöver vaccinera sig enligt mig och är man rädd för mässling och difteri osv kan man ju vaccinera sig! Problemet med detta resonemang är att man inte kan trycka in en nyfödd bebis alla vaccin första dagen. Våra bebisar "åker snålskjuts" på att samhället uppehåller gruppimmunitet. Vi behöver alltså vaccinera oss för att skydda våra allra minsta.
Detta blir alltså en moralisk avvägning. Jag har landat i att svenska vaccinationsprogrammet är rimligt och moraliskt försvarbart. I t.ex. usa går de däremot för långt: varför i helvete ska en nyfödd vaccineras mot Hepatit B t.ex? Risken för en bebis att bli smittad av heptatit B är extremt liten (om man inte har högrisk föräldrar).
Covid-vaccinet var en katastrof. Detta jävla vaccin skadade vaccins ryckte så enormt p.g.a. att man inte var helt öppen med hur effektivt det var och hur vanliga eller kraftiga biverkningarna var. Återigen får jag dock säga att Sverige ändå hanterade det där vaccinet rätt bra. Frivilligt men rekommenderades för högrisk-patienter. Sedan fanns det ju incidenter inom vården där man mer eller mindre tvingade personal att vaccinera sig innan man ens visste hur effektivt det hindrade smitta om jag inte är felinformerad.
Så ja, jag tycker inte frågan om vaccin är svar eller vit men vi får inte kasta ut barnet med badvattnet.
Ok - välbalanserat resonemang, det är ovanligt!
Jag har inte svaret - men tillåt mig ändå att framföra en hypotes att "dilemmat" som Du som en ansvarsfylld samhällsmedlem ägnar så stort utrymme kanske likväl är "konstruerat" eller på ett sätt "skapat" eller "kommunicerat" till dig. Med syfte att du som en ansvarfylld samhällsmedlem ska just "göra din plikt och ta din spruta". Vilket är just den "kultur" eller predisposition som ledde till vovid-vaccin-katastrofen.
Även jag förstår så klart att det kan komma en verkligt dödlig epidemi - då även jag kommer att argumentera för att "alla ska ta sin spruta" om jag lyckas med att avdeschiffrera kommunikationen. Men en vidare fråga är om alla sprutor som "definieras som vaccin" verkligen har den efterfrågade benefiten. Det är ingen självklarhet för mig bara för att min läkare säger det. På gott och ont råkar jag förstå min läkares utbildningsmässiga och kognitiva begränsingar - även om jag åste fjäska för honom eller henne i själva mötet så att jag får bra vård. Min respekt för elevr på läkarprogrammet som orerar vitt och brett om "vaccinhatare" eller "lågtempare" närmar sig bottenlöst förakt. De har knappast frågat sig "hur de kan veta vad de VET" eller studerat dynamiken mellan forskning, förskrivning och läkemedelsindustrin och biomedicinsk vapenforskning.
Ja hypotesen: Kanske "vaccin" inte nödvändigtvis har samma nytta på massnivå idag? Kanske barnsjukdomar främst definierats som ett problem för att det leder till arbetskraftsbortfall? Kanske hygienförhållandena i västvärlden är så pass bra att epidemier knappt förekommer. Medan man istället borde fokusera på bostadskoncentrationer i storstäder, luftkvalitet, mat- och djuruppfödningssystem för bästa möjliga motståndskraft.
Som jag ser det lever vi i en civilisation där "vacciner" (som numera inte ens är vacciner) - utgör en slags teknologisk infrastruktur. Som i bästa fall gör det möjligt att leva på ett sådant sätt som ändå bara skadar oss. Hemmavaro vid barnsjukdomar ger exempelvis unika möjligheter för mor och barn att bonda som annars kanske inte återfinns i vår samtid. Svin- och fågelinfluensa ger oss möjlighet att tänka igenom och kanske förbättra vår djurhållning.