Israel och USA attackerar Iran 2026-02-28

En annan intressant aspekt av den påstådda interceptorbristen är att Israel mitt under brinnande krig 2025 och 2026 har levererat på sitt Arrow-kontrakt till Tyskland. Ingen av oss har den minsta insyn i dessa lagernivåer och det gäller även alla journalister som skriver om det med hjälp av sina påhittade källor. Jag skriver "påhittade" källor eftersom straffet för att tala om sådant med en journalist i alla länder är antingen livstids fängelse eller dödsstraff för spioneri.

Jag tvivlar på att man tittar på omsättning särskilt noga ändå. Man tittar på vad som har skjutits ner, på uppskattade tillverkningstakter och på information man får från kontrollerade och okontrollerade läckor (risk för fängelsestraff till trots för de senare). Du verkar tro att alla har tillgång till samma bristfälliga information som du själv, när det i själva verket sitter folk på medieredaktioner, finanshus, tankesmedjor, underrättelsetjänster och inom politiken som ägnar sig åt den här sorts analyser och informationsinhämtning åtta timmar per dag.

Det är klart det går få en väldigt grov uppskattning. Fast nu utgår du från att militärmakterna inte har tänkt på det du själv nämner. Om du någonsin varit i ett amerikanskt företag kommer du inse väldigt snabbt att dessa amerikaner har verkligen analyserat och benchmarkat vartenda liten detalj in i absurdum.

Fast ja, det kan mycket väl finnas en tillfällig brist i området för tillfället. Så US får omfördela och flyga in mer missiler.

Ändå har man inte gjort detta. Vad vet du som inte USA:s och Israels militära planerare vet?

Ett uppenbart problem är ju att ju hårdare man slår, ju mer makt får Irans stridspittar, vilket i sin tur sänker incitamenten för iranierna att förhandla. Och USA behöver förhandlingar för att kunna öppna Hormuzsundet igen.

Fast han sade att man inte använt alla verktyg för att man "hållit igen", när det i själva verket rör sig om begränsningar man inte kan överskrida eftersom det strategiska utfallet (och det politiska) då blir sämre än alternativet.

Det kommer aldrig någonsin gå att uppnå något med diplomatiska förhandlingar. Iran använder bara förhandlingar för att återställa och bygga upp sin militär igen. Sedan drar sig Iran ändå ur avtalet när de anser sig inte ha någon användning av avtalet längre.

Även om Iran skulle bombas till en vacker glasöken så kommer nuvarande regim alltid utgå och använda avtal till att bygga upp och återställa regim och militär. Det är som med små barn, man får helt enkelt försvåra och försöka ta bort så mycket det går. Räcker inte med att slänga tändstickorna, man får även se till att det inte finns pengar att köpa några nya.

sist var det ju usa som backade ur avtalet

För det första så kan man tänka hur mycket man vill - man kan ändå inte täppa till all information om produktionssystem som innefattar hundratals underleverantörer och tusentals människor, eller om missilnedskjutningar som bokstavligt talat sker inför allmän beskådan.

För det andra så har varken militärmakter eller dess leverantörer något permanent intresse av att hemlighålla information om brister eller om oro kring detta, så länge man inte röjer mer exakta siffror. I själva verket har militärmakter ofta intresse av att brister blir allmänt kända. Militärer och politikerhökar kan använda kännedomen för att äska mer pengar till försvaret. Politikerduvor för att frammana återhållsamhet. Militärer för att få det i pränt att man motsatt sig något, och på så sätt "hålla ryggen fri". Diplomatiskt kan man signalera till allierade att de ska hålla igen.

Att de senaste uppgifterna blir kända har ju faktiskt fördelar för alla inblandade:
-Yrkesmilitärerna, som överlag är skeptiska till kriget och har varnat mot det från början, får en högre sannolikhet att man inte trappar upp. Därtill får man det i pränt att man avrått från något som medför risk för amerikanska soldaters liv.
-Duvor och skeptiker till kriget (främst JD Vance och kanske några med honom - minns inte vem) får också se sannolikheten för upptrappning minska.
-Trumpfaktionen får en s k "off-ramp" - man kan nu sälja de-eskalering som ansvarstagande för amerikanska liv och för de allierade som också är beroende av luftförsvarsrobotarna.

Nej. Den enda punkt som avtalet egentligen innehöll var att hormuzsundet skulle vara öppet för trafik. Allt annat var sådant som låg längre fram i tiden och skulle genomföras beroende på hur tidigare punkter uppnåddes. Iran valde att attackera fartyg i sundet. Så då blev hela "avtalet" obsolet direkt.

Det som däremot är intressant är vad Iran gjorde under dessa "förhandlingar" när det var sagt att förhandlingar skulle ske under vapenvila. Det visar tydligt Iran's avsikter med det hela.

Ja sedan ska man komma ihåg att usa har flera system för att ta ner ballistiska robotar sm 2 sm 6 THAAD patriot osv man har ochså stora lager av pac2 robotar i en hel hög med nato länder. Så att man har slut på luftvärnsrobotar är helt enkelt inte sant. Där emot kan grannländerna till iran börja få brist det är troligt

Ja det är en del intressanta åsikter och funderingar du tar upp där i din novell. Fast det är och har alltid varit absolut högsta sekretess och intresse att inte avslöja och samtidigt försvåra hur vapenlagren och egentlig styrka ser ut för fienden. Fast visst går det göra uppskattningar tex att US militär är större än hela EU's armé. Det är ju en uppskattning och antagande.

Vad som stod i avtalet vet vi faktiskt inte ena sidan sa ena saken andra sidan nå annat antagligen ljög dom båda.