Pappa spelade in när han själv blev slagen - förlorar vårdnaden i tingsrätten

Vad är din syn på socialtjänstens agerande i detta fallet?

Snygg harang. Den satt

Ja du, man baxnar...

Socialtjänstens agerande framstår rättsosäkert, intellektuell ohederligt, ensidigt, bristfälligt och låst vid en tidig hypotes om pappan som förövare. Uppgifter om mammans våld verkar ha nedvärderats, medan pappans försök att dokumentera och invända i stället tolkades som ytterligare bevis mot honom (!).

Det allvarligaste är troligtvis bristen på en självständig, fortlöpande riskbedömning. Socialtjänsten tycks ha skyddat sin ursprungliga berättelse snarare än prövat all information neutralt – med barnens långvariga separation från pappan som konsekvens. Samtidigt går det inte att bedöma hela ansvaret säkert utan fullständig akt och dom.

Tillägg: OCH potentiellt mycket skadligt för barnen.

Anställer man klanmänniskor får man klanproblem.

Ad hominem-angrepp funkar dåligt eftersom jag inte dig, men jag gissar att du tillhör de nedre socialklasserna, givet dina kunskaper om missbrukare.

Jag känner inga missbrukare. Men jag kan bekräfta att papporna ofta förlorar vårdnadstvister. Min poäng var dock att båda föräldrarna troligen var usla vårdnadshavare i nu aktuellt fall.

Förhoppningsvis kan man bilda opinion och skapa en verklig, oberoende övermyndighet som faktiskt granskar socialtjänstens och socialnämndernas maktmissbruk.

Det agerande som uppmärksammas i exempelvis Elsas och Adams fall är dessvärre inte en rad av enskilda avvikelser – det är standardprocedur i svenska kommuner.

Min egen kamp mot Botkyrka kommun visar på en skrämmande systematisk arbetsmetodik som innebär lagbrott där socialtjänsten har begått upprepade, bevisade övergrepp och fabricerat anklagelser enbart för att motivera tvångsvård och gynna den ena vårdnadshavaren.

Verkligheten i ärendet talar sitt tydliga språk:
Domstolstoppade anklagelser: Flera av socialtjänstens grundläggande anklagelser har helt underkänts och upphävts av domstol.

Olagliga placeringar utan beslut: Barnet har placerats och flyttats runt helt utan gällande placeringsbeslut – något som förvaltningen till och med tvingats erkänna svart på vitt i skriftliga handlingar från enhetschefen.

Egenmäktiga fullmakter och maktmissbruk: Handläggare har egenmäktigt utfärdat fullmakter till utomstående obehöriga personer för att stänga ute vårdnadshavaren från skola och vård, och i stället ge en obehörig fullständig insyn och beslutsrätt över barnet.

Rättsstridiga jourhemsplaceringar: Olagliga jourhemsplaceringar har genomförts, vilka sedermera har upphävts av förvaltningsrätten efter överklagande.

Mörkläggning och sekretessbrott: Socialtjänsten har systematiskt brutit mot offentlighetsprincipen genom att vägra lämna ut handlingar och till och med felaktigt sekretessmarkerat allmänna handlingar – beslut som har tvingats fram först efter att Kammarrätten prövat ärendena och tvingat ut handlingarna. Till detta kommer brott mot personuppgiftsregleringen samt brott mot förundersökningssekretessen.

Hur agerar då socialtjänsten när deras lagbrott och felsteg påtalas, klargörs via domar, egna journaler, medgivna svartplaceringar och JO-kritik?

De backar inte. De tar inte sitt ansvar. I stället svarar de med repressalier. De hindrar och saboterar aktivt allt umgänge mellan barn och pappa, samt mellan barn och syskon. Dessutom kliver de in som partsinlagor och vittnar till förmån för mamman i tingsrättens vårdnadstvist – i en process där den så kallade vårdnadsutredningen dessutom har lämnats över från familjerätten till handläggarna och mamman för att upprättas gemensamt, vilket fullständigt underminerar all objektivitet.

Så ser det dystra och skrämmande landskapet ut i Sverige idag. Socialtjänsten kidnappar barn under täckmantel av "skydd", och Botkyrka kommun utgör ett särpräglat skräckexempel.

Detta mönster av maktmissbruk, systemfel och tystnadskultur kommer oundvikligen att komma ut i media i sin helhet när de rättsliga processerna är över.