Citat:
Ursprungligen postat av
Snard
Meditation har jag provat massor av gånger men lyckas inte riktigt få kläm på det. Guidad meditation funkar lite bättre, alltså att man lyssnar på en röst som säger åt en vad man ska göra eller tänka men tappar koncentration även där ibland tyvärr. Yoga har jag aldrig provat. Fått för mig att det är nåt enbart för viga och vältränade människor.
Att du tappar koncentrationen under meditationen ska du inte se som ett misslyckande. Jag sitter i 30 minuter på min pall ibland (för sällan) och det fladdrar som fan i skallen till en början. Ibland hinner 30 minuter gå utan att jag lyckas landa alls, men det är lugnt. Grejen är att mjukt och varsamt återgå till meditationen efter att tankarna fladdrat iväg. Mjukt tillbaka till att bara vara och inte greppa tag i tankarna som kommer, bara se dem och släppa. Ibland fokuserar jag på andningen ibland inte, oftast blundar jag, ibland inte.
Kan man avsätta en halvtimme (eller mer, eller mindre) med någon form av regelbundenhet så hjälper det i vardagen märker jag. Även om det för mig inte ersätter droger helt.
Yoga är meditation i rörelse. Inget jag hållit på med så mycket, men det kan vara värt att testa kanske. Inga krav alls på vighet eller att vara vältränad, det finns många varianter av yoga.
Tänk också på att du inte är ensam. Det är jobbigt att vara människa och vi med missbrukartendenser kanske har det extra jobbigt ibland, men man får kämpa på. Det är inte så att vi människor är rationella och smarta, bara att det råkar vara lite fel på DIG. Nej, vi är alla galna mer eller mindre. Psykoanalys och filosofi (det vi kallar för teori) hjälper här tycker jag. Death drive, liksom. Vad fan, detta driv att sabotera. Ingen slipper undan skiten och jag tycker att teorin kan vända lite av den där tendensen att döma sig själv till att bli förundrad över hur vi är funtade.