Liberalismens stora lögn: Hur en socialdarwinistisk ideologi klädde sig i frihetsdräk

Singapores summerade fruktsamhetstal hör till världens lägsta. Det extremt konkurrenspräglade utbildningssystemet, orimliga bostadspriser och en arbetskultur utan gränser gör barnafödande till en ekonomisk och tidsmässig omöjlighet för majoriteten.
Samhället vilar på hundratusentals utländska industri- och hushållsarbetare som saknar medborgerliga rättigheter, lever under brutala förhållanden och kan utvisas på dagen om de blir sjuka eller gravida.
"Friheten" i Singapore är strikt begränsad till ekonomisk konsumtion. Yttrandefrihet, protesträtt och oberoende fackföreningar är i praktiken förbjudna. Det styrande partiet PAP har kontrollerat makten sedan 1959 genom riggade valsystem och rättsliga trakasserier av oppositionen.
Trots att staten äger marken via HDB (Housing & Development Board) har priserna spårat ur. Unga vuxna bor hemma hos sina föräldrar långt upp i 30-årsåldern eftersom privatboende är en lyxvara för eliten.

Rättigheter som den marknadsliberala eliten in i det sista bekämpade med argumentet att de skulle "ruinera ekonomin".

DEMOKRATISKA OCH CIVILA RÄTTIGHETER

Allmän och lika rösträtt (1919/1921): Högern och industriägarna motsatte sig länge allmän rösträtt, särskilt för kvinnor och fattiga, med argumentet att endast de med egendom var ansvarsfulla nog att styra landet.
Förenings- och strejkrätt (1906/1938): Rätten att organisera sig fackligt utan att bli svartlistad, sparkad eller vräkt från sin bostad av fabriksägaren.
Yttrandefrihet på arbetsplatsen: Skydd mot att godtyckligt avskedas för politiska eller fackliga åsikter.

ARBETSTID OCH ARBETSMILJÖ

8-timmars arbetsdag och 40-timmars arbetsvecka (1919 / 1970/1973): När kravet om 8 timmars arbetsdag restes hävdade högern att industrin skulle kollapsa och att arbetarna bara skulle dricka upp sin fritid.
Lagstadgad betald semester (1938: 2 veckor, utökad till 5 veckor 1977): Rätten till vila utan att förlora sin inkomst.
Förbud mot barnarbete (1881/1900/1931): Gradvis förbud mot att utnyttja barn i fabriker och sågverk, vilket industriägarna protesterade kraftigt emot på grund av förlorad billig arbetskraft.
Arbetsmiljölagen och skyddsombud (1977/1974): Rätten att stänga av en farlig arbetsplats (skyddsombudets stopprätt) och krav på att arbetsgivaren bär ansvaret för säkerheten.

ANSTÄLLNINGSSKYDD OCH MAKT PÅ ARBETSPLATSEN

LAS, Lagen om anställningsskydd (1974): Förbud mot godtyckliga uppsägningar och krav på saklig grund för avsked.
MBL, Medbestämmandelagen (1976): Skyldighet för arbetsgivaren att förhandla med facket innan större förändringar genomförs.
Sjuklönelagen (1991): Rätten till ersättning vid sjukdom, så att ingen tvingas arbeta sjuk.

GENERELL VÄLFÄRD OCH EKONOMISK TRYGGHET

Folkpensionen (1913/1937/1946): Rätten till en tryggad ålderdom utan att behöva leva på välgörenhet, fattigvård eller sina barns nåder.
Barnbidraget (1948): Generellt bidrag till alla familjer för att utjämna klyftor, vilket motverkades av dem som ville ha behovsprövad fattighjälp.
Allmän sjukförsäkring (1955): Rätten till vård efter behov, inte efter plånbok.
Föräldraförsäkringen (1974): Rätten för båda föräldrarna att vara hemma med spädbarn med behållen ersättning.

UTBILDNING OCH SOCIAL RÖRLIGHET

Enhetsskolan och Grundskolan (1962): Avskaffandet av det gamla parallellskolsystemet där eliten gick i läroverk och arbetarbarnen sorterades bort efter fjärde klass.
Avgiftsfri högre utbildning och CSN (1964): Rätten att läsa på universitet oavsett föräldrarnas plånbok.

Den ideologi som faktiskt vann kalla kriget och skapade västvärldens historiska välstånd var aldrig den råa, socialdarwinistiska marknadskapitalismen. Det som krossade sovjetmodellen och byggde det moderna väst var den reglerade välfärdsstaten och den sociala liberalismen som uttryckligen förkastade djungelns lag.

Under kalla kriget insåg västvärldens ledare något helt avgörande: om kapitalismen lämnas helt otyglad skapar den massarbetslöshet, misär och djupa kriser, vilket gör befolkningen benägen att söka sig till radikala alternativ. För att besegra kommunismen tvingades väst erbjuda någonting bättre än bara tomma löften om frihet på en papperslapp. Man svarade med keynesiansk ekonomisk politik, skattefinansierad sjukvård, gratis utbildning, starka pensioner och trygga anställningar. En arbetare i Västeuropa fick det materiellt bättre än en arbetare i öst precis på grund av den starka välfärdsmodellen, inte tack vare oreglerade marknadskrafter. USA exporterade sociala reformer och statligt understödd återuppbyggnad genom Marshallplanen.

Om västvärlden hade tillämpat en oreglerad, socialdarwinistisk kapitalism efter andra världskriget hade Europa kollapsat internt. Den sociala liberalismen förstår att formella rättigheter som yttrandefrihet blir helt värdelösa för en människa som svälter eller riskerar hemlöshet vid nästa konjunktursvängning. Genom att förkasta idén om att den starkaste ska utnyttja den svagaste skapade man en trygg och stark medelklass med hög köpkraft och stor tillit till det demokratiska systemet. Det var denna materiellt trygga medelklass som sänkte Sovjetunionen.

När Berlinmuren slutligen föll var det inte Ayn Rands eller Milton Friedmans extrema drömsamhälle som stod som segrare. Segraren var den demokratiska blandekonomin, ett balanserat system där marknadens krafter tvingades underkasta sig starka fackföreningar, skattefinansierad välfärd och statliga regleringar. Utan den sociala tryggheten och förkastandet av socialdarwinismen hade västvärlden spruckit inifrån för länge sedan.

Frågan är snarare varför inte läran DU tillber "bär samma tabustämpel"...

Praktisk tillämpning av den socialistiska läran leder ofrånkomligen till minskad total samhällsekonomisk nytta då inkompetenta kleptokratiska socialistiska politiker är notoriskt värdelösa vad gäller optimal resursallokering. Vidare är det också givetvis rätt och rättvist att den som upparbetar en inkomst också tillåts råda över den snarare än att "befrias" från detta (och sitt ekonomiska självbestämmande). Ju längre åt vänster läran dras desto större elände för samtliga inblandade (den socialistiska politiska eliten givetvis undantagen). Jmf med SAMTLIGA kommunistiska experiment vilka ENDAST resulterat i realsocialistiska stater med totalitära regimer som förtryckt, förföljt och mördat sina egna medborgare. Med historiens facit i hand är det outgrundligt att någon överhuvudtaget fortfarande förespråkar den ondskefulla läran.

Faktum är att sovjetkommunismen, med hundratals miljoner dödade, är den direkta orsaken till mest död och lidande historien igenom, utan konkurrens. ALLA andra ideologier/despoter ligger i lä, inklusive den national socialistiska läran.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Black_Book_of_Communism

Om Foucault har du helt fel. Läs på. https://sv.wikipedia.org/wiki/Michel_Foucault
Simone de Beauvoir ansåg att man och kvinna inte var samma sak.

Och kulturmarxismen har överfört klassanalysen på andra grupper och utifrån det har woke skapats. Om det är hyperliberlalism, är dagens vänster hyperliberalister. För liberalismen handlar om individen, medan woke om motstående kollektiv där den ena är förtryckt och den andra förtryckare. Samma som marxismen, men överförd på andra grupper. Däremot har även liberalister tagit till sig idiotin, men från en annan vinkel. Men om du läser på om Foucault, kommer du se att de idéerna kommer därifrån. Han lämnade aldrig det marxistiska tankevärlden.

Att sossarna tog avstånd från kommunismen som är en variant av marxismen, då det var Marx som skapade det begreppet, är förstås naturligt. Men sossarna var inte marxister och drev inte en marxistisk politik. Du blandar ihop retoriken med politiken. För ser man till politiken, avskaffade man aldrig kapitalismen eller marknadsekonomin. De sociala försäkringar som man införde, var en borgerlig uppfinning av Otto von Bismarck. Inte nån rödgardist direkt.

Men snälla du. VPK hyllade kommunismen hela tiden dem existerade. Man skickade lyckönskningar till Honecker, på hans födelsedag, samma år som DDR föll. Vänstern har aldrig stått upp mot de socialistiska staterna och alltid sett dem som ideal. Det var först när de föll som man tog avstånd från det som redan var borta, utom Kuba som blev kvar, som man aldrig kritiserat.

Sen säger du att jag är inkonsekvent när jag säger att det bara är gamla gubbar som håller fast vid marxismens och kommunismens idéer idag, medan de yngre följer woke-narrativet. Det är de som styrs av kapitalet. Då du verkar inte kunna läsa vad jag skriver. Hur gammal är du egentligen? Har du missat hela tvåtusentalet. Legat och sovit?

Men jag ställde faktiskt en fråga till dig som jag skulle vilja ha svar på och som du helt negligerade.

Kan du svara på den?

Du likställer all socialism med sovjetisk stalinism. Historiskt har den socialistiska rörelsen varit djupt splittrad. Den demokratiska socialismen och socialdemokratin i Europa tog tidigt avstånd från den sovjetiska enpartistaten och byggde istället upp demokratiska välfärdsstater med hög levnadsstandard inom ramen för folkstyre.

Vidare har kapitalistiska och koloniala system orsakat enorma dödstal som du helt förbser. Exempelvis skördade svältkatastroferna i det brittiskt styrda Indien (som Bengalens svält 1943) och den belgiska koloniseringen av Kongo miljontals människoliv som en direkt följd av ekonomisk exploatering.

Inom områden som sjukvård, utbildning, infrastruktur och grundforskning har skattefinansierade och statligt planerade system visat sig betydligt mer kostnadseffektiva och jämlika än rena marknadslösningar.

Det mest uppenbara exemplet är USA:s privata sjukvårdssystem, som kostar nästan dubbelt så mycket per kapita som de statliga europeiska systemen, men ändå lämnar tiotals miljoner utan tryggt skydd. Nordiska blandekonomier med starka inslag av socialistisk omfördelning rankas konsekvent högst i världen vad gäller både välstånd, livskvalitet och ekonomisk stabilitet.

En enskild persons inkomst är direkt beroende av samhällsstrukturer som skattefinansierad infrastruktur, utbildad arbetskraft, lagstiftning och ett fungerande rättsväsende som skyddar egendomen. Att kalla skatt för att bli "befriad" från sin inkomst är en ideologisk retorik snarare än en ekonomisk analys.



Foucault var en av marxismens skarpaste kritiker och förkastade hela den materiella klassanalysen. Att ersätta klasskamp och ägande med kultur och identitet är inte marxism, det är liberalismens seger. Kapitalägarna älskar identitetspolitik eftersom den flyttar fokus från löner, skatter och ekonomisk makt.

Att kalla välfärden för en borgerlig uppfinning är historieförfalskning. Bismarck införde minimala tryggheter för att stopppa revolution, medan den svenska arbetarrörelsen tvingade fram en universell välfärd för alla som högern bekämpade in i det sista.

Slutligen var det inte din oreglerade marknadskapitalism som vann kalla kriget, utan den starka välfärdsstaten. Det var trygghet, fri utbildning och sjukvård som visade att väst var överlägset Östblocket, inte djungelns lag.

I den breda befolkningen och vänsterinriktade väljare är "woke"-åsikterna starkt marginaliserade.
De som röstar till vänster gör det för sjukvården, skolan, tryggheten och plånboksfrågor. Identitetsdebatten drivs framför allt av två grupper som behöver varandra: en väldigt högljudd medialt dominant akademisk elit på vänsterkanten, och en högerdebatt som använder dem som slagträ för att stämpla hela vänsterrörelsen.

Du påstod att Sverige har lika många miljonärer och miljardärer som Singapore, vilket inte stämmer annat än i ditt såssehuvud.

Att du är en såssialist som hävdar att såssialistiska Sverige är mer liberalt än USA har framgått med all önskvärd tydlighet.

Ett parti uppdelat i två block som låtsas konkurrera är lika mycket/lika litet demokrati som något annat.

Demokrati är fortsatt ett egalitärt vänsterpåfund, mycket talande att du inte förstått ens detta och inbillar dig att pöbelstyre är något ädelt = grundlurad såsse som litar på SVT.

Singapore är alltså lika mycket alternativt lika litet demokratiskt som Sverige. Uppenbart att du aldrig rört dig utanför Sveriges gränser pajas.

Kan du räkna till tre plebej?

Singapore är en liberal utopi. Passar det inte? Flytta! Adjö såssar.

Du likställer all socialism med sovjetisk stalinism. Historiskt har den socialistiska rörelsen varit djupt splittrad. Den demokratiska socialismen och socialdemokratin i Europa tog tidigt avstånd från den sovjetiska enpartistaten och byggde istället upp demokratiska välfärdsstater med hög levnadsstandard inom ramen för folkstyre.

Vidare har kapitalistiska och koloniala system orsakat enorma dödstal som du helt förbser. Exempelvis skördade svältkatastroferna i det brittiskt styrda Indien (som Bengalens svält 1943) och den belgiska koloniseringen av Kongo miljontals människoliv som en direkt följd av ekonomisk exploatering.

Inom områden som sjukvård, utbildning, infrastruktur och grundforskning har skattefinansierade och statligt planerade system visat sig betydligt mer kostnadseffektiva och jämlika än rena marknadslösningar.

Det mest uppenbara exemplet är USA:s privata sjukvårdssystem, som kostar nästan dubbelt så mycket per kapita som de statliga europeiska systemen, men ändå lämnar tiotals miljoner utan tryggt skydd. Nordiska blandekonomier med starka inslag av socialistisk omfördelning rankas konsekvent högst i världen vad gäller både välstånd, livskvalitet och ekonomisk stabilitet.

En enskild persons inkomst är direkt beroende av samhällsstrukturer som skattefinansierad infrastruktur, utbildad arbetskraft, lagstiftning och ett fungerande rättsväsende som skyddar egendomen. Att kalla skatt för att bli "befriad" från sin inkomst är en ideologisk retorik snarare än en ekonomisk analys.

Ditt finger har fastnat på Å-tangenten.

Antalet miljonärer per land:
https://worldpopulationreview.com/country-rankings/millionaires-by-country
18. Sweden 490K
26. Singapore 331K

Antalet biljonärer per land:
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_number_of_billionaires
12. Singapore 55
14. Sweden 50

Så Sverige har lika många rika som Singapore.

De politiska blocken har ingen skapat, de uppkommer indirekt när man ger sin röst och alla länder med demokrati har lika starka block eftersom "demokrati" gör att blocken närmar sig varann i frågor. Singapore har inte demokrati och de kan när som helst bestämma att du ska kastas ut ur landet t.ex.

Definitionen av demokrati enligt wikin är "Demokrati är ett styrelseskick där makten i en stat eller annan organisation utgår från dess medborgare, invånare, deltagare eller medlemmar." Sverige är demokratiskt med den definitionen men inte Singapore.

Något mer du missuppfattat?

Hm, Sverige passar inte dig så varför flyttar du inte om det är så lätt? För feg? Beroende av bidrag? Singapore vill inte ta emot underutbildade som du? Du har inte råd att köpa något i Singapore? Oanställningsbar? Kass på engelska?

Om du svarar Ja på en eller alla av dessa frågor så är Sverige perfekt för dig! Här tar vi emot gnälliga losers och tar hand om er. Singapore tar inte hand om någon, de utnyttjar tvärtom alla maximalt.

Singapore: Cirka 55 miljardärer (ca 9,3 miljardärer per miljon invånare).

Sverige: Cirka 50 miljardärer (ca 4,7 miljardärer per miljon invånare)

Singapore har alltså ca dubbelt så många miljardärer.

Partier skapas av människor inte av röster.

Partiernas ledarskap styrs av nätverk a la Bilderberg/Epstein etc.

Ditt demokratibabbel kan du som sagt ta och köra upp där solen inte skiner, jag är för monarki i kombination med militärdiktatur som ungefär Thailand.

Singapore kan mycket riktigt kasta ut människor de inte vill ha i sitt land, vad har det med demokrati att göra pajas?

SVT har sagt till dig att Singapore är odemokratiskt och Sverige demokratiskt?



Jag kommer att flytta när det är dags för det, dock inte till Singapore då det är för dyrt. Men till Asien blir det nog emedan Europa - som blir alltmer socialistiskt - är mer eller mindre kört.

Till skillnad mot dig är jag vare sig underutbildad bidragare el. feg.

Så Sverige är mer prisvärt än Singapore och du väljer därför att bo i Sverige? Ja det stämmer ju alla gånger och jag håller med. Sverige är alltså bäst att bo i.

Sverige har fler miljonärer än Singapore. Kanske menar du Per Capita varje gång du skriver "flest" på FB., ett ganska vanligt fel.

Bilderberg-gruppen är en hemlig sluten grupp människor som bestämmer över folk och styrs av pengar. Är det bra eller dåligt? För styrelseskicket i Singapore är direkt kopierat Bilderbergruppen.

Folk som klagar på Sverige och tycker andra länder är bättre men bor kvar är just ingenting annat än snöflingor eller hycklare.

Låg kvalitet = lågt pris, inte ens detta har du förstått.

Sverige har mycket långt ifrån samma internationella kvalitetsstämpel som Singapore.

Att Kina har fler miljardärer än USA har vi redan konstaterat, vad är detta ett tecken på menar du?

Har ingen särskild inställning till att Bilderberg/Epstein-eliten styr världen = faktum som man bara har att köpa och navigera utifrån. Men enligt dig styr alltså Bilderberg OCH Sverige är alltså samtidigt en demokrati enligt dig?

Jag har som sagt inga planer på att bo kvar i Sverige.

Hycklare är jag alldeles säkert, liksom alla andra människor. Jag ljuger dock inte om att jag har hundra miljoner SEK på kontot.

Det finns få ideologiska myter som varit så framgångsrika som påståendet att liberalismen är frihetens främsta försvarare. Vi har fått lära oss att den sätter individens självbestämmande och själsfrihet i centrum. Men skrapar man bara lite på den polerade ytan uppenbarar sig en cynisk, maktfullkomlig och i grunden socialdarwinistisk struktur. Liberalismen, och i synnerhet dess moderna form i nyliberalismen, vilar inte på frihet. Den vilar på den starkastes överlevnad, och det djupaste hyckleriet ligger i hur liberaler väljer att godtyckligt definiera vad denna styrka faktiskt innebär.

Tidiga liberala teoretiker som Herbert Spencer misstolkade Darwins evolutionsteori och skapade begreppet ”survival of the fittest”. Han applicerade biologisk evolution på mänskliga samhällen. Enligt socialdarwinismen är social ojämlikhet naturlig och nödvändig. Rika är genetiskt och moraliskt överlägsna, fattiga är svaga och bör sorteras ut. Ideologin förbjöd statlig hjälp, fattigvård och offentlig skola eftersom det ansågs störa det naturliga urvalet och försvaga den mänskliga arten.

Här blottar sig liberalismens enorma tankefel och intellektuella hyckleri. Om vi på allvar ska tillämpa naturens lag om att de bäst anpassade ska vinna, blir det obegripligt varför liberalens natur helt plötsligt stannar vid bankkonton. När en kapitalist använde sin ekonomiska makt för att tvinga sexåriga barn ner i kolgruvornas rasfarliga schakt kallas det för en fri marknad. Men om tio svältande människor går samman och använder sin fysiska överlägsenhet för att ta bröd från den rike, stämplas det omedelbart som brott och stöld.

Liberalen kräver alltså att staten ska kliva in med sin polisapparat och skydda den ekonomiskt starke, men förvägrar de svaga alla forms av kollektivt skydd. Äganderätten är ingen naturlag, utan en statlig konstruktion som upprätthålls med våld för att skydda dem som redan äger. Att påstå att detta gör individen fri är ett hån. Då är det mer rationellt att hävda att en människa bara är fri om hon ges rätt att använda våld för att lägga beslag på någon annans resurser. Liberalismens så kallade frihet är ingenting annat än kapitalets frihet att exploatera utan moral.

Det är uppenbart att nazismen och nyliberalismen delar samma ideologiska urmoder i 1800-talets rasbiologi och socialdarwinistiska rationalitet. Men medan nazismen drog den biologiska slutsatsen till sin spets genom militär erövring, eugenik och industriella folkmord, valde nyliberalismen att kanalisera exakt samma gallringslogik genom marknadskrafterna.

Varför bär inte liberalism/nyliberalismen samma tabustämpel idag som nazismen?

"All socialism" är grenar på det genomruttna socialistiska trädet. Sverige var relativt framgångsrikt under efterkrigstiden, TROTS socialisten, inte p.g.a. En anledning är att landet var oförstört efter andra världskriget. Vidare företrädde även socialisten, en gång i tiden, arbetarnas intressen, men det är dessvärre länge sedan. Jmf gärna Sverige med Schweiz, två länder som "stod utanför" andra världskriget. Som tidigare sagt leder praktisk tillämpning av den socialistiska läran ofrånkomligen till minskad total samhällsekonomisk nytta då inkompetenta kleptokratiska socialistiska politiker är notoriskt värdelösa vad gäller optimal resursallokering. Vidare är det också givetvis rätt och rättvist att den som upparbetar en inkomst också tillåts råda över den snarare än att "befrias" från detta (och sitt ekonomiska självbestämmande). Ju längre åt vänster läran dras desto större elände för samtliga inblandade (den socialistiska politiska eliten givetvis undantagen). Jmf med SAMTLIGA kommunistiska experiment vilka ENDAST resulterat i realsocialistiska stater med totalitära regimer som förtryckt, förföljt och mördat sina egna medborgare. Med historiens facit i hand är det outgrundligt att någon överhuvudtaget fortfarande förespråkar den ondskefulla läran.



Det stämmer att despoter av olika kulör har tillskapat elände, men talande är att praktisk tillämpning av den kommunistiska läran ENDAST resulterat i realsocialistiska stater med totalitära regimer som förtryckt, förföljt och mördat sina egna medborgare.



Det finns nyttigheter som lämpar sig väl för kollektiv finansiering genom skatteuttag, t.ex. rättsväsende, brand- och militärförsvar, grundläggande utbildning och sjukvård etc, och sådant tror jag också att skattebetalarna i gemen accepterar att betala för. Frågan är dock varför Svenskarna inte åtnjuter världens bästa, och mest tillgängliga, sjukvård trots världens (näst) högsta skatter. socialistens mantra "skolan, vården och omsorgen" till trots så går inte lejonparten av skatterna till dessa "omhuldade" områden. Den enskilt absolut största delen av skatterna (42% år 2016) går till vad skatteverket kallar "socialt skydd" vilket inbegriper diverse transfereringar.