Viggo har sökt 100 jobb på ett år och skyller sin arbetslöshet på Arbetsförmedlingen

Genom att börja någonstans istället för hitta ursäkter till varför det inte ska kunna gå.

Hur går jobbsökandet? Hur länge har du nu varit arbetslös? Hur många jobb söker du per vecka?

Du återgår ännu en gång till individen. Frågan jag ställer handlar inte om huruvida en person ska försöka ännu mera, utan om vilka förutsättningar som finns för unga att lyckas i ett system där fler jobb flyttas ut, instegsjobben förändras och kraven alltjämnt höjs.

Ja, för det är DITT liv och DITT ansvar. Inte alla andras ansvar att hjälpa dig - för då blir du en sådan gnällspik som säger "Berätta för mig vad ni kan göra för mig när ni anställer mig till en fet lön"

Jobben flyttar till Rumänien för det är billigare. Men där är också resurserna hungrigare för de vet att de måste ta alla chanser de får. I Sverige tycker resurserna synd om sig själv i stället.

Att företag flyttar jobben utomlands för att minska sina egna kostnader handlar om att optimera företagets egen ekonomi... Så frågan kvarstår: vad händer med vägen in på arbetsmarknaden för unga i Sverige när fler möjligheter sen försvinner?

Att peka på individens ansvar besvarar inte denna frågan i överhuvudtaget..

Det är överhuvudtaget inte mitt ansvar att reflektera över. Även om du känner det är orättvist och vill bara ha svar som du kan acceptera.

Heter man Viggo är man född till lallare och loser.

Och det är kanske just den inställningen som är en del av problemet... Om alla utbildade aktörer bara ser sitt eget ansvar och säger att konsekvenserna för nästa generation inte angår dem.

Då är det kanske inte 19-årige Viggos fel när de instegsjobb som tidigare gav unga en väg in på arbetsmarknaden inte finns något mer i Sverige..

Det är du som är arbetslös och inte jag. Så det är ditt ansvar att se till att skaffa dig en egen försörjning och inte leva på bidrag. Sluta tyck synd om dig själv och arbete hårt för att ta dig någon vart i stället.

Finns massa jobb. Ta ett jobb där du behöver skura toaletterna om det krävs.

Är ju ganska anmärkningsvärt att han avstått från att söka jobb som Personlig Assistent för att han inte tror "det är något för honom" när den branschen fullständigt skriker efter personal. Visst att man kanske inte tror det är ens favorityrke (jag tror nog faktiskt det inte är någons favorityrke alls) men har man gått ett år utan arbete så söker man väl det man tror man klarar av så att man åtminstone får ett arbete? Det måste ju vara bättre än alternativet att drälla hemma, eller? Det är ju inte direkt som att alla som arbetar som Personlig Assistent gör det resten av livet heller, utan mer som att få foten in på arbetsmarknaden medan man söker sig vidare.

Du återkommer hela tiden till att individen har ett större ansvar, men samma resonemang borde väl gälla åt andra hållet också. Om en verksamhet är beroende av stöd och förutsättningar från samhället för att fungera, följer det väl också ett ansvar att bidra tillbaka genom att skapa möjligheter för människor att komma in på arbetsmarknaden?

Vi betalar all skatt vi ska, följer alla lager som vi ska, vi har öppna roller för nya och seniora personer.

Men jag skulle aldrig anställa en gnällspik som dig som tycker man ska ta "lojalitetsplikten" och köra upp den. Du tror inte att du själv bär ett ansvar för att du går på bidrag?

Det är intressant hur du pratar om individens ansvar, men samtidigt verkar glömma att företag också verkar inom ett system som finansieras och stöds av samhället.. Om man tar emot stöd och förmåner från det systemet är det märkligt att samtidigt hävda att konsekvenserna för nästa generation inte angår er.