Citat:
Ursprungligen postat av
HugoStieglitz
Den unge Viggo i Vallsta (utanför Bollnäs) har under ett helt år inte lyckats prestera mer än 100 ansökningar vilket han berättar öppet om i massmedia (
Arbetet). Sin situation skyller han på Arbetsförmedlingen.
Ja, stackars Viggo som måste masa sig till möten med AF med jämna mellanrum... nej men skämt åsido så är det väl väldigt lite matnyttigt som AF egentligen gör eller ens kan göra. Så har det varit så länge jag kan minnas. Vill man gå tillbaka till tiden när AF fyllde funktionen faktiskt förmedlare av arbeten så får man väl gå tillbaka till tiden innan Internet när det kanske fanns en poäng med att ha någon form av icke-digitalt
annonstorg.
Så vad har Viggos föräldrar sagt till sin telning? Att AF är de som fixar anställningar till folk? Han är väl ändå lite för ung för att ha boomerföräldrar? Hans föräldrar bör vara 70-talister och de kom ut på arbetsmarknaden på 1990-talet så de borde ju faktiskt ha lite bättre koll eftersom det började bli svårt redan då. Nu vet jag inte så mycket om lilla Vallsta som är någonstans i närheten av Gävle (mer eller mindre omnejd i alla fall) vilket är långt från min del av Sverige. Kanske fanns det något bruk eller liknande som farsan jobbade på medan morsan fick jobb på kommunen som mattant. Sedan dess har väl världen förändrats.
Jaha så Viggo pluggade alltså media. Sen fick han inte jobb eftersom det är jättehög arbetslöshet inom media. Kunde inte hans föräldrar ha talat om det för honom innan har valde en jättedålig linje på gymnasiet? Här anar man oengagerade alternativt frånvarande föräldrar, kanske en mamma som inte ställer krav och en pappa på annan ort som har skaffat thaifru som tar all hans energi. Skoltiden verkar inte ha varit särskilt fokuserad på att hitta en framtid utan bara att ha skoj för dagen. Lite som i sagan om myran och syrsan så påminner Viggo om syrsan som spelade fiol och dansade hela sommaren medan myran stretade och tänkte långsiktigt.
Här verkar det som om Viggo överdriver rätt så mycket. Jag kan inte tänka mig att en matbutik kräver högskoleutbildning annat än möjligen för de som är högre chefer eller stabspersonal för stora kedjor. Att vissa större butiker kräver truckkort är knappast konstigt om man ska jobba på lagret. Ett truckkort kan man få på egen hand för 3500 kr i Bollnäs (
AD maskin). Kan han hitta ett företag som vill sponsra det så kanske han kan komma undan att ens betala den lilla summan. Att hans käre fader och ömma moder ska orka hosta upp pengar till sin son som har gått utan arbete i nästan ett år är ju förstås inte att tänka på, för hade de varit engagerade så hade de väl stoppat sitt ättelägg från att gå en fjantutbildning från början.
Jag minns själv när man gick i nian och fick lite info från syo-konsulenten (som det hette då). Syo gick kort igenom hur man gjorde för att välja gymnasielinjer, men den informationen handlade mest om att fylla i blanketter och rent praktiskt kring ansökan. Syo sade sen bara kort att om man undrade något så fick man söka upp honom. Det var i princip ingen typ av förmaning om att man skulle undvika utbildningar som inte leder till jobb, det kanske skulle ha behövts för den typen av stöd verkar tyvärr saknas i hemmet hos många ungdomar.
Vad är det för familj där man låter sin pojke gå en totalt värdelös skitutbildning som media under gymnasiet?
Varför sade inte hans föräldrar åt honom att välja ellinjen, fordon, omvårdnad eller någon linje som ger yrkeskunskap direkt efter gymnasiet?
Borde flumutbildningar som media och liknande läggas ned helt på gymnasiet, eller i vart fall ha betydligt färre platser?
Bör syokonsulenter vara mycket mer proaktiva och varna ungdomar från media och olika konstutbildningar?
Borde Arbetsförmedlingen ta till sig av kritiken?
1. Val av utbildning
En 16-åring som väljer gymnasielinje kan inte förutse exakt hur arbetsmarknaden ser ut tre år senare. 16-åringar har en väldigt begränsad livserfarenhet...
Visst, även på min tid ansågs mediaprogrammet vara ganska flummigt och det var allmänt känt redan då att programmet hade dåligt rykte för att leda till jobb. Men att skuldbelägga en tonåring (och hans föräldrar) är knappast schysst.
Det är viktigt att respektera det fria valet. Även om en förälder vet att bygglinjen ger snabbare jobb, är det inte självklart att föräldrar bör styra sina barns utbildningsval mot det mest arbetsmarknadssäkra alternativet. De flesta skulle nog hålla med dig om att en 16-årings intresse och fallenhet också ska väga in, inte bara arbetsmarknadsprognoser.
2. Kompetenskrav för enkla jobb är ett verkligt dokumenterat problem
Att arbetsgivare efterfrågar erfarenhet, körkort eller till och med högskolebakgrund för enkla lagerjobb är ett fenomen som beskrivits brett i svensk arbetsmarknadsdebatt de senaste tio åren, ofta kallat "kompetensinflation" eller "credential creep". Att avfärda Viggos observation som överdrift utan belägg är inte starkare än att bara ta hans ord för sant.
3. Myran-och-syrsan-liknelsen är en oschysst moralisering
Att jämföra en ung arbetslös person med syrsan som "bara spelade och dansade" bygger på antagandet att arbetslöshet är ett moraliskt/karaktärsmässigt misslyckande snarare än ofta ett strukturellt problem.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige har länge legat klart högre än den generella arbetslösheten, det är låg efterfrågan på nyexaminerade (speciellt från gymnasiet) och brist på inträdesjobb. Det är inte primärt ett resultat av enskilda ungdomars lathet.
Baserat på min erfarenhet: har du inte gått ett yrkesprogram på gymnasiet -
då måste du ha
kontakter och/eller vara en snygg tjej för att få ett jobb efter gymnasiet.
Det är överdrivet svårt idag.