Citat:
"Efter skogsavverkningar samlas grenar, sly och ris i stora högar bredvid kalhygget. Likt ett ufo har en sådan rishög landat mitt ibland oss – en samling restmaterial, täckt av hopfogade lakan som en skyddande svepning."
Det är så pinsamt, den postmoderna konstens totala hjärnröta. Och det följer ett mönster vi även ser inom andra områden. Vi ser samma utveckling inom t ex arkitekturen. Istället för att göra det allmänna rummet vackrare - med ornamentik, symboler och förskönande symmetri och form - så har man skalat bort allt det där. Och endast de andefattiga stommarna är kvar. Och det kräver givetvis ingen talang att uppföra andefattiga och asymmetriska stommar. Det kräver inget öga för färg, form, ornamentik, symmetri, etc. Tvärtom, motsatsen premieras och hyllas. Dagens arkitekter är talanglösa lådmakare som i ryggdunkarorgier prisar varandra för att det de gör anses bryta totalt med skråets historiska fokus på skönhet, symmetri och ambitionen om tilltalande och harmoniska strukturer och miljöer.
Och det här "konstverket" följer samma mall. Det är bara en andefattig idé som inte kräver någon känsla för form, färg, gestaltning, etc. Det är bara en pretentiös idé som kräver att en skogsbil åker och hämtar en grothög och lägger den på en annan plats där den normalt inte hör hemma. Med andra ord anser "konstnären" att det är konst att ta ett objekt och placera i en miljö där objektet normalt inte återfinns, sålänge man först titulerar sig själv konstnär och kallar det man gör för konst. En näve sand som hällts ner i en bastuba? Konst. En bil fylld upp till innertaket med döda fiskar? Konst. En hundskit inlindat i tunnbröd? Konst. Ett tunnbröd inlindat i hundskit? Också konst. "aLLt äR kOnsT! aTt nÅGon sÄgeR AtT NÅgoT INtE äR koNSt äR oCkSå eN deL Av KoNstEn!" Det är så tröttsamt...
Om "konstnären" hade målat eller tecknat grothögar i avvikande miljöer så hade man kunnat respektera det. Men "konstnären" i det här fallet kan inte det eftersom hon är estetiskt talanglös; en person med idéer men utan någon fallenhet att kunna gestalta det på ett estetiskt tilltalande vis, på ett vis som faktiskt kräver estetisk talang.
Den postmoderna "konsten" är en kollektiv psykos påeldat av hjärndöd individualism, dekadens, mental sjukdom, kravlöshet och skitnödig förmätenhet. Och i de fall då det här tramset kritiseras så kommer det att ursäktas med att det är för djupt för att pöbeln någonsin ska kunna förstå det.