Rationellt självmord

Döda personer brukar ofta vittna om att det känns väldigt fridfullt att vara död. Väldigt få självmördare har meddelat att de ångrar sitt beslut.

Såklart inte, men kanske man kan tolka deras tystnad som ett gott tecken.

Ja, man ska inte behöva lida.

Om man inte är psykiskt sjuk, men ändå finner att livet rent logiskt inte är värt att leva, borde man intr då avsluta sitt liv?
Man kan inte se in i framtiden, men man kan se till sina samlade erfarenheter från livet, och om man då sitter i en ännu sämre sits (tex skulder, arbetslöshet, ensamhet, ålder, bristande egenskaper) så kan man rent logiskt räkna ut att livet inte kan bli bättre, snarare bara sämre.

Om man hade tillgångar (pengar, vänner, ungdom, framtid, karriär, hälsa mm) som man byggt upp under Z år vid ålder X, och sedan förlorat alla detta vid ålder Y och har kvar Z år i livet men saknar ungdom, det är ju en omöjlig ekvation som bara slutar i rent logiskt att livet är inte värt att fortsätta...

Att leva är att lida. Det sade Buddha.

Jag är inte deprimerad så ditt antagande att det skulle ha någonting med min ståndpunkt att göra stämmer inte.

Ja, det är motiverande och kul att se framsteg. Vilket innebär att det är deprimerande att inte se framsteg. Det är deprimerande att inte få uppleva de känslor som man vet att framsteg framkallar. Det är därför som folk gör jobbiga saker, för att slippa känna sig deprimerade.

Om folk mår bra av att inte anstränga sig så finns det ju de facto ingen anledning att anstränga sig. Det är ett ofrånkomligt logiskt faktum. Varför ska man anstränga sig om man redan mår bra utan att göra det?

För att återgå till frågan om självmord så kan vi börja med att slå fast ett mycket enkelt grundläggande faktum, nämligen att det aldrig är det minsta negativt för en person att dö, eftersom han aldrig lider på minsta sätt av att vara död. Kan vi enas om detta?

Jaså, träffade du honom?
Likt en kniv har en skida?

Snälla du, kan du sluta skriva "vi" när du faktiskt bara menar "jag", och "ingen" när du faktiskt bara menar "inte jag"? Dina generaliseringar från din högst egna tankevärld är bara provocerande, och gäller iaf inte mig.

Jag lider INNAN jag dör av tanken på allt kommer missa om jag dör, och alltså är det negativt att dö. Du gör inte det, vad jag förstår, men det gäller dig och inte mig. Din deprimerande livssyn står för dig, inte för mig.

När du väl dör kommer det inte att vara det minsta negativt för dig eftersom det inte kommer att ha några som helst negativa effekter på dig. Tankarna på döden kan ha negativa effekter på dig, men då är det själva tankarna som är negativa, inte det du tänker på.

Jag tycker att det är du som har en deprimerande livssyn som skapar och lider av ett problem där det inte finns något. Konstaterar man faktumet att ens egen död inte kommer att ha några som helst negativa konsekvenser för en så slipper man tvärtom en hel del onödig ångest.

Det gäller forfarande:
- En utebliven förbättring – världen blev inte bättre än den kunde ha blivit.
- En faktisk förlust – någon gick miste om ett gott de annars skulle ha haft.

Den första behöver inte betraktas som ett negativt utfall i sig. Den andra betraktas som ett negativt utfall eftersom någon har blivit berövad något värdefullt.

Att berövas något positivt är negativt för individen.
Ser man utanför individen så har döden oftast negativa effekter på släkt, vänner familj och andra i de sociala nätverk vi människor lever i.

Det enda jag håller med om är att man inte skall ha ångest för döden då den är en lika naturlig del av tillvaron som vår födelse.
Men det är inte det samma som att den inte är negativ.

Jag vill förstå den rationella ideen kring självmordsbombare. Islamister som vill spränga sig själva. Trots att dom har fru och barn. Vad driver dom?

Inom islam så är öl och vin förbjudet. Finns ingen njutning tillvaro alls.