Citat:
Ursprungligen postat av
peterZiipen
Ska bli väldigt spännande att se hur Nolan hanterar alla monster, som cykloper och havsmonster med sex huvuden, då han inte direkt är känd för att använda CGI, utan föredrar practical effects.
Nolan är känd för att använda väldigt mycket CGI, men lägga mycket energi på att bygga riktiga sets och när det är möjligt ha ordentliga props och förlita sig mindre på CGI. Den här filmen är full med CGI som så många av alla hans andra filmer. Det finns något underligt anti-CGI-sentiment som pågår mer och mer de senaste tio:ish åren men det handlar mer om filmer som använder CGI *dåligt* kontra filmer som använder CGI bra.
Nolan är av skolan som den första Jurassic Park, han använder gärna CGI men vill att T-Rex:en ska byggas och finnas fysiskt på plats och användas till det den är möjlig till så att säga.
Filmen är bra, inte Interstellar/Inception-bra men helt klart en bra film. Väldigt karaktärsdriven där det behövs vad gäller Penelope och Oddyseus. Tom Holland kanske inte är i nivå med dem, men hanterar sin roll helt ok. Pattison är mycket bra med.
Som mytologinörd var mina förväntningar relativt låga. Nolan väljer att göra gudarna högst teoretiska medan dom är en enorm del av ursprungsmaterialet, och gör en del val lite tve-eggade. Som till exempel gör han att Polyfemos har någon form av deformerat ansikte som kan "tolkas" som en cyklops, lite som att "åh det är därför myten skapades" vilket känns som ett sätt att göra storyn mer realistisk - samtidigt gör vi honom 20 meter lång som utesluter att det är en visualisering av vad som hände "på riktigt". Filmen börjar med raden "In a time of apparant magic" och sen komme vi till Kirke som definitivt utövar faktisk magi. Samma med Karybdis som visualiseras som bara är en strömvirvel medan Skylla är ett CGI-monster. Däremot var jag helt ok med att utesluta lotusätarna och flytta den delen till Kalypsos ö, men saknar att den var helt öde och inte ett paradis som i myten. Det känns lite ambivalent vad som är övernaturligt eller inte och lite "pick a lane" för mig.
När han väl tar sig tillbaka till Ithaka följer storyn myten relativt bra, dock störde jag mig på en sak. När han som tiggare pratar med Penelope som inte känner igen honom så pratar han om den skuld och de samvetskval han har över intagandet av Troja, något som i grekisk mytologi var en stor framgång och anledning att fira, och han var nyckelpersonen för detta och helt klart en hjälte på grund av det. Oddyséen har inte jättemycket moralkake-inslag men om något så handlar det väldigt mycket om hur resan från Troja är något som förändrade Odysseus som man, och filmen pratar väldigt mycket om dom moraliska betänkliigheterna, hur han lämnar sina fallna män, hur hans val påverkar deras resa, myteriet och allt som får honom att känna sig inte som sig själv. Kände att det var fel att fokusera på det storslagna han gjort som gjorde honom till en grekisk hjälte och problematisera den delen istället.
Så den förändringen jag gärna hade sett är mindre fokus på Telemachos och Ithaka och ett tydligare spår vad gäller gudar/övernaturlighet eller inte. Det är Nolan så att storyn skulle berättas icke-linjärt var givet från början, och originalsångerna/dikterna är också icke-linjära dock inte i samma utsträckning. Och jag förväntar mig inte Liam Neeson som Zeus som kommer ner och har en konversation med Odysseus som i myten, men bara något lite mer påtagligt. Filmen Troja från 2004 av Wolfgang Petersen uteslöt ju gudarna helt också, men Iliaden är en mindre historia och mindre beroende av gudar för att föra storyn vidare.
