Tillägg till mitt föregående inlägg.
Det blev för mycket...
1. Neutralitet i utbyte mot "NATO-light" (Säkerhetsgarantier)
Detta var den största eftergiften. Ukraina erbjöd sig att:
Bli en permanent neutral stat.
Skriva in i konstitutionen att man inte ska gå med i NATO.
Inte tillåta utländska militärbaser eller trupper på ukrainsk mark.
Men (och detta var avgörande): I utbyte krävde de juridiskt bindande säkerhetsgarantier från en grupp länder (USA, Storbritannien, Turkiet, Frankrike, Tyskland). Om Ukraina attackerades igen, skulle dessa länder vara skyldiga att ingripa militärt. Det var i princip "Artikel 5" men utan att formellt vara med i NATO.
Ville Boris Johnson gå med på detta? Notera att UK hade samma information om "Kozak-dealen". Skulle Boris lova att kriga mot Ryssland, som han med säkerhet visste skulle inträffa...
2. "Frysning" av Krim-frågan (15-årsplanen)
Detta var en radikal kompromiss från Ukrainas sida. Istället för att kräva att Ryssland omedelbart lämnade Krim, föreslog man:
Att Ukraina och Ryssland skulle inleda bilaterala förhandlingar om Krims status.
Att dessa förhandlingar skulle pågå i 15 år.
Att båda parter lovade att inte använda militärt våld för att lösa frågan under denna tid.
Man lade frågan på is för att kunna stoppa det pågående kriget, men utan att Ukraina formellt gav upp sin rätt till halvön.
3. Donbass-frågan till presidentnivå
När det gällde de områden i östra Ukraina (Donetsk och Luhansk) som Ryssland ockuperat, föreslog Ukraina att de exakta gränserna och villkoren för dessa områden skulle göras upp i direkta samtal mellan Putin och Zelenskyj. Ukraina var beredda att diskutera en hög grad av lokalt självstyre (decentralisering), men inom Ukrainas ramar.
Utan Dobass-veto.
4. EU-medlemskap var "icke-förhandlingsbart"
Ukraina var villiga att ge upp NATO, men krävde att Ryssland inte skulle lägga sig i eller blockera ett ukrainskt medlemskap i EU. Tvärtom ville de att säkerhetsgaranterna aktivt skulle stödja Ukrainas väg in i EU.
Men EU är en demokratiseringsresa, utan de påtryckningar och andra hot som varit förekommande under i princip hela tiden sedan 1991. Från Ryssland.
Och demokrati vid gränsen, smittar.
Så vem vill ha fred?
På vems villkor?
Det blev för mycket...
1. Neutralitet i utbyte mot "NATO-light" (Säkerhetsgarantier)
Detta var den största eftergiften. Ukraina erbjöd sig att:
Bli en permanent neutral stat.
Skriva in i konstitutionen att man inte ska gå med i NATO.
Inte tillåta utländska militärbaser eller trupper på ukrainsk mark.
Men (och detta var avgörande): I utbyte krävde de juridiskt bindande säkerhetsgarantier från en grupp länder (USA, Storbritannien, Turkiet, Frankrike, Tyskland). Om Ukraina attackerades igen, skulle dessa länder vara skyldiga att ingripa militärt. Det var i princip "Artikel 5" men utan att formellt vara med i NATO.
Ville Boris Johnson gå med på detta? Notera att UK hade samma information om "Kozak-dealen". Skulle Boris lova att kriga mot Ryssland, som han med säkerhet visste skulle inträffa...
2. "Frysning" av Krim-frågan (15-årsplanen)
Detta var en radikal kompromiss från Ukrainas sida. Istället för att kräva att Ryssland omedelbart lämnade Krim, föreslog man:
Att Ukraina och Ryssland skulle inleda bilaterala förhandlingar om Krims status.
Att dessa förhandlingar skulle pågå i 15 år.
Att båda parter lovade att inte använda militärt våld för att lösa frågan under denna tid.
Man lade frågan på is för att kunna stoppa det pågående kriget, men utan att Ukraina formellt gav upp sin rätt till halvön.
3. Donbass-frågan till presidentnivå
När det gällde de områden i östra Ukraina (Donetsk och Luhansk) som Ryssland ockuperat, föreslog Ukraina att de exakta gränserna och villkoren för dessa områden skulle göras upp i direkta samtal mellan Putin och Zelenskyj. Ukraina var beredda att diskutera en hög grad av lokalt självstyre (decentralisering), men inom Ukrainas ramar.
Utan Dobass-veto.
4. EU-medlemskap var "icke-förhandlingsbart"
Ukraina var villiga att ge upp NATO, men krävde att Ryssland inte skulle lägga sig i eller blockera ett ukrainskt medlemskap i EU. Tvärtom ville de att säkerhetsgaranterna aktivt skulle stödja Ukrainas väg in i EU.
Men EU är en demokratiseringsresa, utan de påtryckningar och andra hot som varit förekommande under i princip hela tiden sedan 1991. Från Ryssland.
Och demokrati vid gränsen, smittar.
Så vem vill ha fred?
På vems villkor?
Typiskt rysk luftförsvar som kastar sig av fordonet då en drönare dyker upp i stället för att börja bekämpa det! Inte undra på att Ukraina har fritt fram för sina drönare med såna tattare som bemannar luftvärnet.