Citat:
Ursprungligen postat av
FranzMarc
Nej, de försökte inta Kiev men misslyckades fullständigt. Därefter försökte de förhandla fram en fred som i praktiken inneburit att Ukraina blivit en "sitting duck" för framtida rysk aggression. De enda som ville ha krig är Ryssland. Det var de som påbörjade ett och är fria att avsluta detta. Det är bara att plocka hem trupperna och lämna tillbaka det man stulit.
Frågan har varit uppe förr i detta forum. Vem vill ha fred och vad är orsaken till kriget?
Redan 2022 gjorde Putin klart att Nato är inte orsaken. Jasså, säger någon.
En artikel
https://www.taipeitimes.com/News/world/archives/2022/09/15/2003785360
Publicerad 2022-09-15
Ursprungligen från Reuters.
Jag lät AI göra en översättning samt sammanfattning. Så jag publicerar inte hela artikeln. Var och en kan läsa själva.
Men en fråga?
Oavsett vad som kommer fram i denna artikel. Behövs väl inga argument för att förkasta Rysslands invasion av Ukraina?
Sammanfattning
Denna artikel från Reuters, publicerad i september 2022, ger en sällsynt inblick i maktens korridorer i Kreml precis kring krigsutbrottet i Ukraina. Här följer en analys av textens viktigaste punkter, dess implikationer och vad den säger om Vladimir Putins beslutsfattande.
1. Huvudtes: NATO-frågan som en förevändning
Den mest sprängfria uppgiften i artikeln är att
Putins sändebud, Dmitrij Kozak, hade lyckats förhandla fram ett avtal där Ukraina gick med på att stå utanför NATO. Officiellt var NATO:s expansion Putins främsta skäl till den "militära specialoperationen".
Analys: Om uppgifterna stämmer visar det att
NATO-frågan snarare var en rökridå eller ett sekundärt mål. När Putin erbjöds just det han offentligt krävt, men ändå valde att invadera, bekräftas bilden av att hans verkliga mål var territoriell expansion och att utplåna Ukrainas suveränitet (annektering), snarare än att bara garantera rysk säkerhet.
2. Putins förändrade mål
Artikeln belyser hur Putin "ändrade planen allt eftersom". Från att ha gett Kozak "carte blanche" att förhandla, till att förkasta resultatet när det väl presenterades.
Analys: Detta tyder på en radikalisering av Putins målsättningar precis före eller i samband med invasionen. Det pekar på en ledare som inte längre nöjde sig med diplomatiska garantier utan sökte en historisk, militär seger. Det visar också på en bristande kommunikation inom Kreml, där chefsförhandlaren arbetade mot ett mål som presidenten redan hade lämnat bakom sig.
3. Interna sprickor och isolering
Dmitrij Kozak beskrivs som en lojal medarbetare sedan 90-talet, men
artikeln visar att han öppet (i slutna rum) motsatte sig eskalering. Resultatet blev att han förlorade sitt inflytande och "försvann" från Ukrainas ärendelista.
Analys: Detta mönster är typiskt för autokratiska regimer under krig. Pragmatiker (som Kozak) rensas ut eller marginaliseras till förmån för "hökar" eller ja-sägare. Att Kozak, med sin djupa kunskap om Ukraina och Donbas, åsidosattes förklarar delvis varför den ryska strategin i krigets inledning framstod som verklighetsfrånvänd.
4. Ukrainas perspektiv: Rökridån
Mykhailo Podolyak, rådgivare till Zelenskyj, menar att
Ryssland använde förhandlingarna som en rökridå för att förbereda invasionen.
Analys: Detta skapar en intressant dynamik. Medan Kozak tycks ha trott att han förhandlade på riktigt, använde Putin (enligt Ukraina) förhandlingarna för att köpa tid och skapa diplomatiska distraktioner. Detta illustrerar en total brist på tillit, vilket förklarar varför framtida fredsförhandlingar har varit så svåra att initiera.
5. Källkritik och osäkerhetsfaktorer
Reuters är noga med att påpeka att de inte oberoende kunnat verifiera om Zelenskyj faktiskt skulle ha skrivit under avtalet.
Analys:
Även om Kozak och Putin hade kommit överens, är det inte säkert att kriget hade uteblivit. Efter annekteringen av Krim 2014 och stödet till separatisterna i Donbas, var det ukrainska folket och ledarskapet mycket skeptiska till ryska löften. Det är möjligt att det "preliminära avtalet" var mer av ett ryskt önsketänkande än ett färdigt dokument redo att signeras av båda parter.
Sammanfattning
Artikeln tecknar en bild av Vladimir Putin som en ledare som i sista stund valde konfrontation framför diplomati, trots att diplomatin tycktes ha gett honom det han bad om. Det styrker teorin att kriget i Ukraina i grunden handlar om imperiebygge och kontroll över territorium, snarare än enbart säkerhetspolitik och NATO-motstånd. Kozaks misslyckande markerade slutet för den diplomatiska vägen och inledningen på ett långvarigt utnötningskrig.
Från Omni
Citat:
Putins rådgivare i kylan efter avrådan om invasion
Av Sebastian Hagberg
Publicerad: 11 aug. 2025
En av Vladimir Putins mest trogna medarbetare har blivit av med alla sina ansvarsområden efter att ha kritiserat invasionen av Ukraina 2022. Det uppger flera källor med insyn för New York Times.
Dmitrij Kozak utsågs till stabschef när Putin blev president i slutet av 1999. Sedan dess har han bland annat varit vice premiärminister och ansvarat för förberedelserna inför vinter-OS 2014.
Nu syns Kozak inte längre i offentligheten. Anledningen är att han vid flera tillfällen sagt att han tycker invasionen var ett misstag. Så sent som i år ska han förgäves ha presenterat en fredsplan för Putin.
Rollen som Putins högra hand har nu tagits över av Sergej Kirijenko, som delar presidentens syn på Ukrainakriget.
Från Carnegie.
https://carnegieendowment.org/russia-eurasia/politika/2025/09/russia-kozak-resignation
Citat:
Why Putin No Longer Needs Negotiator in Chief Dmitry Kozak
For decades, Dmitry Kozak was one of Putin’s most trusted mediators when it came to post-Soviet countries. But the war in Ukraine has made his services redundant.
Kozak har blivit känd för sitt uppenbara motstånd mot Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vid det numera ökända mötet i Rysslands säkerhetsråd den 21 februari 2022—tre dagar innan ryska stridsvagnar rullade över gränsen—ska han ha argumenterat mot militär aktion.
Kozaks antikrigstal har aldrig publicerats. Enligt medieläckor talade han i ungefär fyrtio minuter, även om hans ord klipptes bort från den tv-sända versionen. Ändå antyder protokollet från mötet på Kremls webbplats att hans åsikt gick emot strömmen: han var den enda närvarande som inte sade att Ryssland borde erkänna självständigheten för den så kallade folkrepubliken Donetsk och Luhansk folkrepublik, eller annektera östra Ukraina.
Sedan det fullskaliga krigets början har Kozak inte visat sig offentligt eller ens släppt några uttalanden. Han inkluderades inte i den ryska delegationen för samtal med Ukraina i Vitryssland eller senare i Istanbul. Om man ska tro västerländska medier anser Kozak att den fullskaliga invasionen är ett misstag och har försökt få Putin att avsluta striderna.
Borde inte denna man, som jobbat med Putin sedan 90-talet och varit med i alla förhandlingar med f d Sovjetrepubliker, varit med i Vitryssland och i Istanbul?
Är det inte märkligt?
Kan skälet ses i texten ovan?
